TV – en hobby för miljonärer"

”Frågan är om människan är konstruerad så att hon regelbundet orkar betrakta televisionsprogram. Det fordrar en viss ansträngning att sitta och fixera en liten bild i halvmörker.”

Så gick resonemanget på 40-talet, framgår av boken Morgondagens teknik. Aktuella problem och framtidsperspektiv inom teknik och ingenjörsvetenskap.

Den gavs ut 1945 av svenska Teknologföreningen i samarbete med Teknisk Tidskrift och var ett framtidsinriktat avstamp för svensk industris utveckling efter krigsslutet.

Sverige låg ju bra till för en industriell tillväxt med företag som var oskadade och ett sargat Europa som behövde byggas upp igen.

Tv-program skulle det dock inte kunna bli något med, trodde man 1945. Det skulle aldrig funka. I förhållande till radion kunde tv::n aldrig bli konkurrenskraftig. Det gick ju inte att diska till tv.

Tekniskt var det inget problem att bygga ut televisionen: ”…om man vill lägga ner stora pengar på att sätta igång med television så finns förutsättningar för en acceptabel teknisk lösning…” . Däremot tvivlade man på att det kunde bli något vettigt av detta speciella och dyra påfund.

Tv var ett perifert projekt.

Man sökte efter något slags användning.

I den kemiska industrin:

”En praktisk användning för televisionens principer har man funnit i dess utnyttjning för observationer i svårtillgängliga eller farliga lokaler. Sålunda lär man använda sig av dylika anordningar vid kemiska fabriker för att i trygghet kunna observera riskabla reaktionsförlopp. I detta fall kan man direkt med ledningar förbinda sändare och mottagare, varför hela överföringsproblemet blir enkelt.”

Se där något för TV3 att göra en ny reality-såpa!

Slutsatsen 1945 var att det aldrig skulle bli något med tv. Det var för dyrt och människan var inte skapt för att sitta och titta på en ruta, trodde man.

Tv kunde på sin höjd bli ”en hobby för miljonärer och en mycket trevlig leksak för ingenjörer!”.

Resten är – som det heter – historia.

Framtid brukar förr eller senare bli historia.

Egentligen är allt många korta nu och nu och nu. Framtiden avverkas i en jämn ström av lagom stora sekundavsnitt och någonstans står man där mitt i och ser tiden byta skepnad från nu till då och efteråt undrar man vad det var som hände.

Och lite härligt är det att inte alltid veta vad som blir stort eller litet. Om tv-branschen blir en monitor i kemiska fabriker, eller något ”hur stort som helst”.

På 60-talet trodde ingen att mobiltelefonin skulle bli en världsindustri. Utvecklingen drevs sedan fram av en kombination av teknikskiften, entreprenörskap och förändringar på marknaden. Så sent som på 1990-talet förklarade Sveriges dåvarande kommunikationsminister att ”Internet är en fluga”. Och hur många gånger sedan dess har inte boken dödförklarats på grund av nätet, när det i stället visar sig bli tvärtom. Tack vare nätet kan man både hitta och beställa böcker som aldrig förr.

Efteråt är det lätt att skratta över lustiga prognoser och aningslösa antaganden. Men i stället borde vi kanske bli mer ödmjuka inför vår egen samtids tvärsäkerhet om hur världen är beskaffad och om hur framtiden kommer att gestaltas. Det enda som vi vet helt säkert om framtiden är att den inte blir som vi tror.

Källa:
Teknisk Tidskrift
Morgondagens teknik – Aktuella problem och framtidsperspektiv inom teknik och ingenjörsvetenskap. Förlag Stockholm 1945.