Shelton-vd höll kursvinnartalet

Robert Karlsson på NGM-noterade Shelton Petroleum, före detta Petrosibir, inleder sin presentation med att säga att han liksom många vd:ar tycker att hans bolag är fint och förtjänar mycket mer uppmärksamhet, varpå han visar måndagens analys från Börsveckan – som han konstaterade gett aktien en rejäl skjuts.

Under tisdagen, idag, har aktien stigit med drygt 25 procent, och börsvärdet därmed från 200 till 250 miljoner kronor.

Optimismen i Börsveckans analys baseras delvis på att det i år kan bli dags för produktion – hittills har det handlat om exploatering – och på att Shelton har stora reserver som om allt går väl kommer att föra bolaget till lönsamhet.

Framför allt påpekar analysen dock bolagets så kallade ”sannolika reserver” (oljebolags reserver kategoriseras i ”bevisade”, ”sannolika” och ”möjliga”), nio miljoner fat, och hur dessa värderas: till blygsamma 3,5 dollar per fat med nuvarande börs- och dollarkurs. Normalvärderingen är klart högre: fem dollar enligt vad Robert Karlsson säger på lunchpresentationen. Och dessa reserver bör dessutom kunna bli högre i och med framgångsrik och av kassaflöden understödd prospektering.

Oljereserverna på Sheltons fält, förklarar Karlsson med hänvisning till en oberoende utvärdering, uppgår till tre miljoner bevisade fat, nio miljoner sannolika, och 14 miljoner möjliga. Sammanlagt är nuvärdet av denna olja, räknat på 10 procents diskonteringsränta, 391 miljoner dollar (dvs börsvärdet många gånger om) enligt Karlssons presentation.

Till detta kommer mer än tio gånger så mycket olja i ”resurspotential”.

Men för att kunna tjäna pengar på oljan krävs ytterligare investeringar i brunnar och pipelines. Bolagets kassa var vid årsskiftet 30 miljoner kronor, och de fem-sex brunnar à 1,2 miljoner dollar styck som krävs, plus kringkostnader, gör att Robert Karlsson säger att nytt externt kapital nog blir nödvändigt att ta in under året.

En analytiker frågar om de största ägarna till Shelton, Björn Lindström och Katre Saard: finns det någon relation mellan deras jordbruksbolag Alpcot Agro och Shelton, exempelvis gemensamma landinnehav?

Nej, det enda är att de är största ägare, enligt Robert Karlsson. Däremot sitter Alpcot Agros Sibirienbaserade och i ryska affärer erfarna investeringschef Peter Geijerman i Sheltons styrelse, och de båda företagen har samma adress i Stockholm: Birger Jarlsgatan 2 (ett kontorshotell).

Nu, under första halvåret 2010, är det hur som helst tänkt att den brunn man borrat ska börja producera olja. Prognosen är 300-400 fat per dag, plus uppemot 700 fat per dag från en andra brunn (”det är extrapolerat till 700, men i själva verket blir det lägre”).

Räknat på 330 produktionsdagar per år och Sheltons mål på sikt med en produktion av ”ett par tre tusen fat per dag”, samt en intjäning på 20 dollar per fat – vilket är nivån med nuvarande priser per fat, räknat i oljepris minus skatter och produktionskostnaderm enligt Robert Karlsson – kommer Shelton att tjäna (330*2.500*20) 16,5 miljoner dollar per år på sikt.

För att finansiera utbyggnaden av de ryska källorna kommer Shelton att effektivisera produktionen i de ukrainska källor som tillfördes bolaget vid samgåendet mellan Petrosibir och Shelton nyligen. Dessa källor ligger på Krimhalvön och i havet utanför, och kräver enligt Karlsson inget externt kapital.

– De är självfinansierande, och på fyra års sikt ska vi kunna utvinna 3-4.000 fat per dag där jämfört med nuvarande 700.