"Sandys har lurat mig!"

Franchisetagaren Leila Bromand på Sandys vid Humlegården anser sig lurad av Sandys huvudkontor. När fastigheten byggs om och lokalen försvinner riskerar hon bli blåst på sin miljoninvestering. Nu vill hon varna andra för att bli franchisetagare hos Sandys. Sandys vd Magnus Hermansson slår ifrån sig anklagelser om bedrägligt beteende.

I samband med att revisionsbolaget Grant Thornton flyttar till Sveavägen, ska hela den fastighet som hyser deras nuvarande kontor på Sturegatan byggas om. Det innebär att Sandys, smörgåsbaren på hörnet Sturegatan/Linnégatan, upphör den sista september: där ska istället bli ny entré och reception för hela huset.

Hyreskontraktet som fastighetsägaren AFA Fastigheter har med franchisegivaren Sandys AB är uppsagt, liksom det andrahandskontrakt som i sin tur fanns mellan Sandys AB och Leila Bromand, franchisetagare sedan snart två år.

Men medan AFA ersätter Sandys för lokalförlusten – det är de skyldiga till enligt lag – ersätter Sandys inte Leila Bromand med vare sig lokal eller pengar: hon har inte rätt till någon ersättning, eftersom en klausul i andrahandshyreskontraktet innebär ”avstående från indirekt besittningsskydd”, det vill säga att hon frånsäger sig rätten till ersättning:

”11. Avstående från indirekt besittningsskydd

Parterna har i särskild överenskommelse enats om att nyttjanderätten till Lokalen inte skall vara underkastad bestämmelserna i 12 kap 57–60 §§ jordabalken.”

Men den klausulen hade inte Leila Bromand läst när hon, jäktad av lunchrusch och i god tro gentemot Sandys, undertecknade avtalet. Dess innebörd hade hon ingen aning om, säger hon. Nu har hon lämnat in en ansökan om medling till hyresnämnden, där hon anklagar Sandys för bedrägligt beteende.

– Jag är förbannad på Sandys. Det här har fått mig att må jättedåligt; jag har till och med gått ned i vikt. Jag vill varna andra för att bli franchisetagare hos Sandys, säger Leila Bromand, som köpte lokalen av den tidigare franchisetagaren för 800.000 kronor i tron att hon övertog ett förstahandskontrakt, med självklar rätt till ersättning från värden om lokalen skulle försvinna.

Utöver köpeskillingen har hon, säger hon, betalat en renovering på 300.000 kronor, samt investerat i flera nya maskiner och ny luftkonditionering.

– Ny luftkonditionering är ju sånt jag skulle krävt Sandys på om jag hade vetat att jag bara hade andrahandskontrakt. Jag är inte galen, jag betalar inte en miljon för ingenting!

Sandys vd svarar på kritiken

Enligt Magnus Hermansson, vd på Sandys AB och därmed franchisegivare, har Leila Bromand inte betalat för renoveringen, och hon har enligt honom ingen anledning att klaga på Sandys.

– Det var de tidigare franchisetagarna som gjorde det. Leila kanske ska rikta mer ilska mot säljaren av rörelsen om hon inte tycker att hon fått det hon har köpt, säger han.

Inte heller omsättnings- och lönsamhetsmässigt anser sig Leila Bromand gjort någon bra affär.

– Enligt Magnus Hermansson hade butiken potential att omsätta 5 miljoner kronor per år. Men under 2007 omsatte vi bara knappt 1,6 miljoner kronor. Under min första tid här gick vi med förlust, men nu har jag lyckats vända det till en knapp vinst (se faktaruta för några Sandysbutikers räkenskaper).

Magnus Hermansson hävdar å sin sida att han försett Leila Bromand med räkenskaper från 1997 och framåt, varför hon själv borde ha kunnat göra en bedömning av rörelsens potential.

Leila Bromand är medveten om den prekära sits hon försatt sig själv i genom avståendet från besittningsskyddet och att hon därmed frånsagt sig sin rätt till ersättning.

– Men det avtalet skrev jag på utan att veta innehållet i detalj, jag litade på Sandys, säger hon, och beskriver hur påskriften gick till:

– När jag hade arbetat en vecka, i början av juli 2006, kom Marzena (Waligorska, operativ chef på Sandys AB) in under lunchruschen och sa att det var bråttom att få handlingarna (andrahandshyreskontrakt och franchiseavtal, sammanlagt cirka 25 sidor kontraktstext) underskrivna.

– Hon bläddrade fram de sidor jag skulle skriva under och sa att det bara rörde sig om rutinärenden och formaliteter. Så jag signerade, och hon lämnade lokalen. Jag skulle aldrig skrivit under om jag hade anat konsekvenserna. Jag visste inte ens att det var ett andrahandskontrakt, sånt diskuterade vi aldrig när vi träffades inför mitt övertagande av rörelsen. Det såg jag först när kontraktet sades upp i december 2007.

Men vem betalade du hyran till, Sandys eller AFA?

– Till Svea Ekonomi. Jag uppfattade först när hyreskontraktet sades upp att AFA var ägare till fastigheten.

I sin inlaga till hyresnämnden skriver Leila Bromand via sitt ombud att Sandys AB ”visat ett bedrägligt beteende från början till slut”, bland annat på grund av hur avtalstecknandet gick till.

Magnus Hermansson slår ifrån sig sådana anklagelser, och har en annan version av förloppet:

– Leila hade haft avtalen länge för påseende, men när hon hade arbetat en vecka utan påskrivet franchiseavtal blev det såklart ohållbart och vi gick dit och ville få avtalen undertecknade snarast. Man kan inte vara franchisetagare utan påskrivet franchiseavtal.

Leila Bromand förnekar att hon hade haft tillfälle att läsa igenom avtalen innan det ödesdigra lunchruschbesöket: hon menar att hon invaggades i tron att det köpeavtal hon skrev under med den tidigare franchisetagaren, samt Sandys godkännande av henne som franchisetagare, var tillräckligt för att hon skulle få driva restaurangen.

”Tjocka luntor att signera”

En franchisetagare på en annan känd kedja, en person som arbetat under många år som anställd i organisationen och nyligen gick vidare till att bli franchisetagare, berättar om hur det även där handlar om tjocka luntor att signera inför att man blir franchisetagare.

– Det är amerikanska dokument som man som franchisetagare vet att man måste skriva under, annars blir det ingen affär. Jag har inte exakt koll på vad jag skrivit på, ytterst är det en fråga om förtroende mellan franchisegivare och franchisetagare.

Förtroende som franchisetagaren i fråga har efter sin mångåriga erfarenhet av organisationen. Leila Bromand är däremot utbildad till sjuksköterska och hade inga tankar på att ge sig in i snabbmatsbranschen. Men ett par vänner till henne bad om hjälp med finansiering, vilket hon tackade ja till.

Och när vännerna hoppade av stod hon där själv med rörelsen. Istället för många års erfarenhet arbetade hon tillsammans med den hon köpte rörelsen av under blott två veckor.

– Säljaren instruerade mig att säga till Sandys AB att jag arbetat många år i branschen, eftersom det då skulle vara lättare att bli godkänd som franchisetagare. Men varför skulle jag ljuga om det? Det hela var ett spel för att lura i mig att det var väldigt attraktivt att bli franchisetagare, säger Leila Bromand i dag.

Vid tidpunkten för lunchruschbesöket, sommaren 2006, hade hon redan hunnit arbeta en vecka i sin nya butik, och antog att det inte fanns något lurt med papprena hon skrev under.

Det skulle hon bittert få ångra.

AFA Fastigheter indragna i Sandys-bråket

När AFA i slutet av november 2007 sade upp sitt kontrakt med Sandys sade Sandys i sin tur upp sitt andrahandskontrakt med Leila Bromand. Samtidigt sades franchiseavtalet upp, trots att det egentligen ska gälla i fem år från 2006.

Magnus Hermansson, vd på Sandys: varför har ni sagt upp franchiseavtalet?

– I första hand för att hyreskontraktet upphörde, då går det inte att bibehålla franchiseavtalet. Man kan ju inte vara franchisetagare utan lokal.

Men i franchiseavtalet står inget om att det kan upphöra om hyreskontraktet det är kopplat till upphör.

– Jo, det står, avtalen är ömsesidigt beroende av varandra. Jag har dem inte framför mig nu, men så är det.

Magnus Hermansson menar att uppsägningen av avtalen hur som helst var vänskapligt gjord, med avsikt att hitta ny lokal och teckna nytt franchiseavtal. Därefter har en ny uppsägning gjorts under våren, ”i fientlighet”, på grund av uteblivna hyror och franchiseavgifter. Den uppsägningen har gått till tingsrätten, säger Magnus Hermansson.

Nu hotar därför vräkning för Leila Bromand, som hävdar att Sandys AB själva vill driva butiken under sommarmånaderna, den sista tiden innan huset ska byggas om. Hyran har hon ”för att sätta press på Sandys AB” låtit bli att betala.

I franchiseuppsägningsdokumentet, daterat 19 december 2007, anges det uppsagda förstahandskontraktet med AFA som enda skäl för uppsägning. Inget nämns om ny lokal eller ersättningsbelopp. I stället hänvisas i uppsägningen av andrahandshyreskontraktet till klausulen om avstående från besittningsrätten:

I punkten 11 i parternas (Sandys AB och Leila Bromand) hyresavtal framgår att Ni bland annat saknar rätt till ersättning vid hyresavtalets upphörande.

Enligt Magnus Hermansson var dock Sandys ambition att hitta en ersättningslokal till Leila Bromand. Samma dag som avtalen sades upp, säger han, bjöds Leila Bromand in för att diskutera ersättningslokaler.

– Men hon var inte intresserad av att diskutera sådant: hon ville ha pengar. Leila söker konflikt, varför vet jag inte. Jag är bedrövad och besviken, och önskar att hon hade kommit hit och satt sig för att reda ut det hela, säger Magnus Hermansson.

Enligt Leila Bromand har emellertid ett möte ägt rum. Hon säger att Magnus Hermansson då lovade henne en ny lokal, men att han först skulle stämma AFA på pengar för att få ut mesta möjliga av dem. Leila ombads hålla sig lugn och inte tala med AFA om ersättningslokaler: det skulle ju kullkasta Sandys planer på att stämma AFA för bristfällig ersättning.

– Magnus sa att jag skulle få ersättningslokal, och det bad jag att få skriftligt på. Det sa han också att jag skulle få. Men det fick jag aldrig, bara ett muntligt löfte, berättar Leila Bromand.

Magnus Hermansson avböjer att kommentera om mötet i fråga ägt rum, med hänvisning till att tvisten är föremål för domstolsbehandling. Han säger dock att AFA skött uppsägningen uselt: han fick utan förvarning helt plötsligt ett brev om uppsägningen, och någon vilja att dessförinnan föra en dialog med Sandys fanns inte från AFA:s sida.

– Jag blev förbannad på AFA. De visade bara en massa jättedåliga förslag på ersättningslokaler, säger Magnus Hermansson.

Anders Elthammar, förvaltare på AFA Fastigheter – som äger 44 fastigheter i Stockholm med runt 400.000 kvadratmeter till uthyrning – och ansvarig för det hus Sandysbutiken ligger i, förnekar att företaget skulle skött sig dåligt i samband med uppsägningen.

– Vi har skött oss till punkt och pricka. Sandys lägger ut dimridåer, säger han.

Sandys stämde slutligen AFA, och för någon vecka sedan nåddes en förlikning enligt AFAs advokat Karin Hernvall.

Men varken hon eller Magnus Hermansson vill gå in på vad förlikningen bestod av.

Magnus Hermansson vill först inte ens bekräfta att en förlikning nåtts. Under resans gång, den 11 april, skrev Karin Hernvall i ett brev till Sandys att AFA såg en risk för att Leila Bromand tvingas flytta från fastigheten utan ersättning. ”AFA anser inte detta rimligt”, skriver Hernvall, och fortsätter med att en förlikning måste innehålla en bestämmelse om att viss del av ersättningen (200.000 kronor) skall tillfalla franchisetagaren (Leila Bromand). Hon nämner även AFAs intentioner om att såväl hjälpa till med att hitta lokal som att ”bidra med viss etableringsersättning”.

Sandys advokat Ronny Nilsson Sandström svarade den 14 april på kravet om att Leila Bromand skulle ersättas. Lakoniskt skriver han att ”eftersom tvist föreligger med LB (Leila Bromand) är Sandys inte villigt att träffa en uppgörelse med AFA där LB tillerkänns medel. För det fall AFA har en sådan ambition ombedes AFA träffa en överenskommelse härom direkt med LB”.

– Man vill ju att människor ska behandlas rättvist, säger Karin Hernvall till Realtid.se. Hennes huvudman på AFA, förvaltaren Anders Elthammar, kan inte heller han säga något om förlikningsbeloppet, men säger att förlikningen inte innehåller något om något nytt hyreskontrakt.

Miljonbelopp på spel

I skrivande stund har Leila Bromand inte fått någon kompensation. Hon har inte fått veta vad förlikningen består av, men tror att AFA betalat 1,6 miljoner till Sandys eftersom det var det senaste budet som förekom i skriftväxlingen. Magnus Hermansson säger att siffran inte stämmer, men vill inte kommentera mer.

På frågan om AFA var behjälpliga med ersättningslokaler i samband med uppsägningen hävdar Leila Bromand att hon i dialog med AFA, som hon uppfattade som hjälpsamma, tittade ut två innerstadslokaler som ersättning; lokaler som Magnus Hermansson inte var intresserad av att låta henne arbeta i.

– Han ville ju ha ut pengar istället, säger Leila Bromand.

Ord står mot ord. Leila Bromand anklagas av Magnus Hermansson för att söka konflikter och inte vara intresserad av att finna ny lokal i dialog med Sandys, och Leila Bromand anklagar Hermansson för att vara en lögnare.

– Magnus vågar inte se mig i ögonen när han pratar med mig. Han är en skurk, en bubbla, säger Leila Bromand med emfas.

Även reporterns blick undviker Magnus Hermansson. Han trummar med foten i golvet och knäpper nervöst med en bläckpenna.

Leila varnar andra potentiella franchisetagare för era affärsmetoder. Kommentar?

– Jag har arbetat i flera olika kedjor, och jag vill påstå att Sandys har en extremt stor omtanke om sina franchisetagare, på ett sätt som ibland inte ens är affärsmässigt ur franchisegivarens perspektiv. (I en D-uppsats från Linköpings Universitet (Anna Nilsson och Adam Persson, 2003) styrks detta: fyra gånger per år samlas Sandysfranchisetagarna för brännboll, bowling eller annan teambuildingaktivitet).

På skrivbordet har Magnus Hermansson en bunt med elva potentiella ersättningslokaler. Om någon av dem kan bli aktuell för Leila Bromand återstår att se.

– Det får vi se, hon kan ju börja med att betala de uppemot 300 000 kronor hon är skyldig oss i hyra och franchiseavgifter.

Även om beloppets storlek har Leila Bromand en annan uppfattning: hon uppger att hon betalat som hon ska till och med mars 2008, och därmed bara är skyldig drygt 100.000 kronor (varav hyran utgör ungefär en tredjedel, resten är omsättningsbaserade franchiseavgifter).

Franchiseföreningen: Oftast hårda men schyssta avtal

Jonas Ideström, ordförande i Svenska Franchiseföreningen, ”som kämpar för att franchising skall drivas på ett klanderfritt sätt, samt att franchising skall vara en uppskattad företagsform i Sverige” säger att tvister kring hyreskontrakt förekommer mellan franchisegivare och -tagare, men är mycket sällsynta.

– Jag har hört talas om det. Jag har ingen statistik, men med tanke på hur många svenska restauranger och butiker som drivs på franchisebasis, runt 7.500 stycken, är min uppfattning att det är mycket sällsynt, säger han.

En annan person som tidigare arbetat i franchisebranschen, på franchisegivarens sida, uppger att avtalen han skrev med franchisetagarna ofta var hårda.

– Men man var ju angelägen om att köra med rent spel, annars skulle vi fått dåligt anseende och problem med att rekrytera nya franchisetagare.

Leila hoppas vinna i hyresnämnden

En ny Sandysbutik är på gång i omedelbar närhet av den snart upphörda, berättar Magnus Hermansson. Men han nämner inga avsikter om att låta Leila Bromand driva den som ersättning för den hon nu driver.

– Jag vill gärna driva den. Men det kommer jag nog inte att få, Sandys tjänar ju mer på att sälja den för någon miljon till en ny franchisetagare efter att ha blivit av med mig utan att ersätta mig med något, säger Leila Bromand.

Det skulle i så fall hjälpa Sandys sargade ekonomi: det senaste året har bolaget förlorat miljonbelopp och dragit på sig tio betalningsanmärkningar. Revisorn har riktat kritik mot bolagets sätt att sköta betalning av skatter och avgifter, och delar av aktiekapitalet är förbrukat.

Konflikten kring lokalen på Linnégatan är för närvarande föremål för behandling i hyresnämnden: Leila Bromand kräver Sandys AB på kompensation – lokal eller pengar. Det återstår att se hur det går, det vill säga huruvida hyresnämnden håller med Leila Bromand om att Sandys betett sig bedrägligt.

Martin Lindgren

frilansmedarbetare

[email protected]