Nya koden förändrar allt i World of Warcraft

Den digitala koden är vad som styr virtuella världar. Likt naturlagar ger den förutsättningar för oss som vistas där.

Konsekvenserna av detta kan man se i den nya expansionen i World of Warcraft, både ekonomiskt och socialt. Men det finns de världar som går andra vägar och nu släpper koden till användarna, som Second Life. I detta ljus, en demokratisk tanke i sann MUD-anda, som måste till för att virtuella världar ska ha någon framtid som realistiska och naturliga delar av våra liv.

Har vi hört nog om Blizzards nya expansion till World of Warcraft, Burning Crusade? Om hur denna värld idag slukar imponerande 8 miljoner spelare världen runt, i ett konstant digitalt brus av krig, socialiserande och handel? Jag tror faktiskt inte det, för här kommer lite till.

Nog för att Blizzard är ytterst kompetenta att tillverka virtuella världar som håller oss fångna, men det finns fler aspekter än blodalvens skönhet eller Outlands fagra skogar som är av intresse.

Expansionen som kom i mitten av januari är ett strålande exempel på hur koden till dessa världar är avgörande för allt som sedan händer, det vill säga ettorna och nollorna i programmet. Likt naturlagar sätter de upp förutsättningar för handlingar som möjliggör och begränsar.

För att illustrera hur ekonomin har förändrats i och med Burning Crusade låt mig berätta om de planer jag hade på att bli en juvelmakare. Detta är det nya yrket du kan välja och skapa ringar, halsband och värdefulla stenar som ger vapen och rustningar större kraft.

Då jag tidigare endast hade yrken som gav mig möjlighet att samla saker (miner och skinner) och sälja på auktionshuset för guld så såg jag fram emot att tillverka saker. Att faktiskt göra saker igen som bär mitt namn, vilket jag hade gjort med mina andra karaktärer.

Juvelmakare, tänkte jag, kan även bli ganska lönsamt i början om jag lyckas bli duktig på det ganska snabbt, när det inte finns många som erbjuder denna tjänst. Men mina planer skulle komma att grusas då jag inte var den enda som tänkt denna tanke. Naturligtvis var vi många som tänkt tjäna en hacka på det nya yrket.

Just på grund av trycket av de många juvelmakarna så kom priserna på vissa material att tiodubblas i auktionshuset! En guldtacka kostade inte längre 10 silver, utan 1 guld (kom ihåg att det inte finns något faktiskt värde på metallen guld, metallen och valutan är helt olika saker).

Möjligheten att köpa ut vad jag behövde för att skapa smycken hade minskat, eller i alla fall blivit ofantligt mycket dyrare än jag hade räknat med. Så det var bara att ge sig ut och leta metaller själv.

Tillgång och efterfrågan, svårare än så är det inte. När efterfrågan på dessa metaller ökar, så ökar även priset. Tillgången är konstant, det är fortfarande smått tidskrävande att samla ihop dessa. Möjligtvis hade man kunnat förutse att detta skulle hända och investera i metaller. Det vill säga, köpa ut så mycket man kunde få tag i, för att sedan sälja dessa igen efter expansionen. Det är alltid lätt att vara efterklok.

Tillgång och efterfrågan påverkar även en annan del av ekonomin, en del som är både större och mer betydelsefull, nämligen handeln med ”högpresterande utrustning”, den bästa utrustningen. Värdet av varor som förut varit högt eftertraktade har fallit som en sten, idag finns det andra alternativ.

Vad som följde med expansionen var nya landområden och möjligheten att växa upp till nivå 70, istället för 60 som förut varit fallet. Förut bestod aktiviteten för oss som var 60 i att hitta bra utrustning, antingen genom att utföra räder eller köpa dem i auktionshuset. Räder krävde mycket folk och koordination, och utrustningen i auktionshuset var dyr.

I dag är det möjligt att få bättre utrustning och detta på ett enklare sätt, så det finns ingen efterfrågan på den andra utrustningen längre.

Naturligtvis kommer det alltid att finnas bra och unik utrustning som kostar skjortan, men det mesta du behöver kan du idag hitta.

Exempelvis hittade jag ett vapen på en av mina första uppdrag i Hellfire Peninsula (det första området man träffar på i det nya landet Outland) som var bättre än det jag hade på mig, fastän detta var episkt vilket är relativt ovanligt.

Men för att ta ett större grepp på detta ämne så är och förblir World of Warcraft ett spel; ett försök att skärma ute vardagens nyanser av brunt och skapa en tillflyktsort för interaktion och äventyr.

Koden kommer alltid att förändra denna värld och vilka konsekvenser detta får måste relateras till denna virtuella värld, och endast denna. Det är som den slogan Sony Online Entertainment använder för att marknadsföra spelet EverQuest ”You are in our world now!”

Till skillnad från World of Warcraft och EverQuest, så finns det virtuella världar som har till syfte att vara något mer än bara spel. Second Life är inget spel, utan en förlängning av den fysiska verkligheten. Den stänger alltså inte för att skapa olika verkligheter, allt är samma – bara olika rymder.

I och med detta ställningstagande, av utvecklare Linden Lab, så måste relationen mellan kod och virtuell värld behandlas annorlunda. Förändringar som sker i koden måste ske med tanke på just den interaktionen mellan det virtuella och det verkliga.

Det måste ske med tanke på de företag som etablerat sig i denna värld och på de individer som har byggt upp en affärsverksamhet i Second Life.

Då det i spelets värld finns en överenskommelse att spelaren ger sig in i en annan värld, så är det i det senare fallet snarare så att den virtuella invånaren förväntar sig kontinuitet, säkerhet och rättvisa. Det vill säga han, och hon, förväntar sig att de regler som finns i vår fysiska värld även ska appliceras där. Man måste ha tilltron till att det går att lita på att världen alltid ser ut på ett speciellt sätt. I förlängningen, vi vill se vad vi är vana vid.

Nyligen tog Linden Lab steget och gjorde Second Life mer inkluderande för dessa invånare genom att släppa delar av koden.

Hur världen ser ut och vilka dess lagar är kan i viss grad nu bestämmas av dess invånare genom att dessa skriver om eller lägger till egen kod. Det vill säga, demokrati i den fysiska världen blir demokrati i den virtuella.

Hur mycket som kan ändras och vilken påverkan detta kommer att ha är ännu oklart, men för att vara en virtuell värld med ambitioner så är det ett steg i rätt riktning. Det är hög tid att vi invånare även får vara med att tycka till och vara delskapare i den verklighet vi lever i – både fysisk och virtuell.

Men man skulle kunna tänka sig en annan utveckling.

Operativsystemet Linux syfte är att presentera en stark konkurrent till Microsoft Windows och detta genom att tillsammans skapa koden. Så det finns ingen central organisation som utvecklar Linux, utan ett nätverk av programmerare som bygger och förbättrar.

Det finns även företag vars personal deltar i detta, för att bygga kunskap och påverka utvecklingen.

Samma sak med Wikipedia, nu kanske världens största uppslagsverk online, och ständigt växande! Dagligen tillkommer nya poster och gamla revideras. Det har även visat sig att posterna många gånger är organiska och föränderliga, men trots detta mestadels väldigt sanningsenliga.

Att skapa en databas som denna hade tagit enorm tid om en organisation hade försökt, men genom att alla bjuds in att delta så växer den kontinuerligt med det ökande intresset.

Så tänk dig nu en virtuell värld som endast bestod av en plattform till att börja med. Utöver denna kan du själv utveckla och skriva in det som du anser ska finnas med i en värld.

Naturligtvis skulle denna process vara i interaktion med tusentals andra, så mycket hade blivit förhandlingar.

Ska brott definieras?

Ska det bara finnas två kön?

Ska det finnas en valuta?

Och så vidare. En process bestående av översättningar, från ett oändligt antal möjligheter till ett fåtal konkreta val och möjligheter. Tänk på att det virtuella inte är initialt tomt, utan fyllt av våra antaganden och fördomar.

Jag kan alltså stå ut med att min ekonomi slås i bitar i spel som World of Warcraft, och att jag inte kommer att bli den juvelmakare som når högsta nivån först på min server.

Det hör liksom till när det är ett spel, om än dock ett väldigt engagerande och fängslande sådant. Precis som jag inte skulle gå till klubbhuset och be dom fylla igen det där nya vattenhindret på nionde hålet som jag placerade tre golfbollar i.

Men om de virtuella världar jag deltar i har för avsikt att vara något annat än spel så kommer jag med en gång kräva mina medborgerliga rättigheter. Om Linden Lab säger att Second Life är en virtuell gemenskap så frågar jag direkt, vad kan jag påverka? Vad i koden får jag ändra och hur mycket? Hur gör jag mig delaktig?

Peter Zackariasson