Mifid2-reglerna har haft en kraftig negativ inverkan på analytiker-bevakningen av börsbolagen

Ökad transparens och förstärkt investerarskydd låter naturligtvis bra, men Mifid2-reglerna som tvingat fram en uppdelning av exekverings- och analyskostnaden när aktiemäklarfirmorna tar betalt för aktiehandeln har haft en kraftig negativ inverkan på analytikerbevakningen av börsbolagen. Det i sin tur försämrar genomlysningen av aktiemarknaden, i synnerhet för mindre börsbolag där försämrad eller eliminerad bevakning försämrar marknadens prissättning. 

En färsk studie (integrity-research), som baserar sig på antalet vinstestimat som levereras från analysorganistationer till Refinitiv I/B/E/S, visar att antalet vinstprognoser fallit med drygt 26 procent sedan 2011 i Europa med en stark slagsida mot åren inför och efter regelförändringarna. Reglerna trädde i kraft i början av 2018.   

Utgångspunkten för Mifid2-reglerna är att politiken och de regulatoriska myndigheterna inom EU vill undvika intressekonflikter och stärka investerarskyddet genom krav på ökad genomlysningen av aktiehandeln. Investmentbankerna och aktiemäklarfirmorna tvingas genom de nya reglerna att erbjuda kunderna priser för respektive tjänst; exekvering, analys och andra rådgivande tjänster. 

Kunderna, till exempel fonder och försäkringsbolag, måste redovisa separat vad de betalar för analystjänster, och samtidigt visa hur den köpta analysprodukten bidrar till bättre investeringar och avkastning för slutkunden (till exempel en fondandelsägare.) Tidigare betalade kunden ett visst courtage, som kunde variera från kund till kund beroende på hur omfattande samarbetet var, för exekveringen av köp- eller säljordern och den analys som analysavdelningen levererade i princip per automatik till en betalande aktiekund. 

Visserligen är det rimligt att konkurrensutsätta analysproduktionen, i synnerhet som betydande delar av den tidigare var slentrianmässig och volymstyrd (så mycket ”analys” som möjligt skulle hålla kvar och locka nya kunder verkade vara strategin hos många investmentbanker.) Baksidan av regelverket är att, vilket är naturligt, att analysorganisationerna drar ner bevakningen av mindre börsbolag där det är betydligt svårare att nå lönsamhet på bevakningen, i synnerhet som aktieanalytiker är dyra i drift. 

Detta leder i sin tur till att prisbildningen försämras och volatiliteten stiger i de börsbolag där analysbevakningen minskar eller försvinner helt. Det är, som sagt inte bra för aktiemarknadens funktionssätt och ökar riskerna; ju fler som bevakar ett bolag seriöst desto bättre blir prisbildningen. Delar av analysarbetet har visserligen flyttat in hos förvaltningsorganisationerna, men den analys som bedrivs där är inte en del av den ”offentliga” vinstestimeringen som hjälper marknaden att hitta rätt i prissättningen. .   

Mifid-reglernas krav på separering av de olika tjänsterna i courtageavgiften har också ”tvingat” mindre börsbolag att söka uppmärksamhet från investerarkollektivet genom att själva betala för aktieanalysen av det egna bolaget i betydligt större utsträckning.

På den svenska marknaden, och i Europa, har fenomenet med ”betald eller köpt analys” vuxit snabbt sedan Mifid-reglerna infördes. Denna typ av aktieanalys är tveksam eftersom det  hela finns tiden en risk för att analysens rekommendation för aktien eller marknadsvärderingen av aktien påverkas av ett beroendeförhållande. Kan analytikerna säga ”sälj” utan att arbetsgivaren blir av med uppdraget?

Flera av de större aktiemäklarfirmorna och investmentbankerna sysslar med denna typ av analys sedan några år. Verksamheten är mer eller mindre direkt kopplad till Mifid-reglerna. Den traditionella analysmodellen, som finns i samma investmentbanker, bygger istället på en, mer eller mindre åtminstone, oberoende relation mellan bolaget och analysorganisationen. Därtill finns ett antal mindre renodlade uppdragsanalysfirmor som fått mer att göra efter regelförändringarna. Till exempel producerar medlemsorganisationen Aktiespararna betald uppdragsanalys åt en mängd mindre bolag, vilket är märkligt med tanke på att organisationen, som anser sig företräda Sveriges småsparare,  ofta pekar finger och riktar kritik mot aktörer i marknaden som inte anses sköta sig.