Hur man blir lycklig

Man jobbar hårt, hoppas på nästa karriärsteg, prestigen ökar, och sen ska man bli lycklig tänker man.

Eller så kanske man sparar, får ihop pengar till lilla sportbilen, eller villan, eller den där ursnygga Louis Vuittonväskan. Och det är ju väldigt roligt allt det där, men blir man lycklig eller gladare?

Barn lär sig tidigt att om man får saker så blir man glad. Om vi ska vara ärliga så är vore en jul utan presenter en katastrof för de flesta svenska sjuåringar. Det är presenterna som är lyckan. Och sen sitter det där småborgerliga samlandet av prylar i vår huvuden under resten av livet.

Jag bekänner mig också skyldig till detta. Men om man stoppar ett tag och tänker efter så kan man undra hur länge lyckan sitter i efter att man fått sin första platt-tv.

Nu ska inte den här kolumnen bli en sån där tråkig glädjedödande antikonsumtionspropaganda. För visst är det roligt att köpa ibland och visst är det en ”high”, nästan som crack kokain, att få en befordran eller kanske köpa den där Cartierklockan och skramla med den på armen.

Problemet är att ”highen” går över så fort, och så får vi börja om igen.

Så vad är lycka och hur blir man lycklig?

Och det är här det blir lite intressant.

När det gäller pengar så har många studier visat att världens rikaste människor på Fortune 400-listan inte är lyckligare än urfattiga maasaiherdar i östra Afrika. De som vinner på lotteri blir jätteglada men efter fem år är de inte lyckligare än någon annan.

De enda som blir verkligt påverkade av pengar är de riktigt fattiga eller sjuka när de får mer. Vi verkar behöva en viss grundtrygghet för att bli lyckliga, men sen spelar pengarna inte så stor roll.

Det största problemet for oss är att den mänskliga hjärnan snabbt vänjer sig vid sina nya omständigheter.

Ed Diener från Unversity of Illionis, som forskat på lyckan hos världens rikaste människor och de fattigaste stammarna på jorden säger att det finns ett omvänt samband mellan lycka och pengar. Det visar sig att lyckligare människor oftare tjänar mer pengar senare i livet. Så även om inte pengar kan köpa lycka så kan tydligen lycka leda till pengar.

Men pengar är även en källa till kontinuerlig frustration. I en annan studie så frågade man olika människor hur mycket pengar de trodde man skulle behöva för att vara riktigt lycklig.

Man valde ut allt från fattiga till medelsvensson till riktigt rika personer.

Och här visade sig något mycket intressant.

Det var nämligen så att det inte spelade någon roll om man tjänade 100.000 kronor om året, 1 miljon kronor eller kanske 10 miljoner kronor.

De flesta trodde att lyckan skulle sätta in om de tjänade tjugo till femtio procent mer än vad de gjorde just nu. Så gränsen för lycka flyttades upp, beroende på hur mycket en person tjänade.

Och det är så hjärnan lurar oss, den ser till att för många av oss är lyckan som pengar kan ge ouppnåelig.

Kanske är det därför vi som människor fortsätter att utvecklas och sträva vidare som vi gör, därför att vi är ”hard wired” att känna att det kommer att få oss att må bättre.

Den här tesen, att vi inte blir lyckligare när välståndet ökar, kallas i vetenskapliga kretsar för Easterlinparadoxen. Robert Easterlin var en ekonom vid University of Pennsylvania som 1974 publicerade en studie visade att ekonomisk tillväxt inte ledde till ökad lycka. Han hävdade att relativ inkomst – hur mycket mer du tjänar än grannen är vad som leder till ökat välbefinnande. Grannens olycka är därför din lycka.

På senare tid har de här resultaten kritiserats och andra forskare har publicerat studier som visat att folk i välbeställda länder är mycket lyckligare än människor i fattiga länder. Men man har inte kunnat visa att allt eftersom ett land blir rikare så blir människor lyckligare. Så kanske mår människor i vissa länder så bra för att de vet att de tillhör de lyckligt lottade länderna.

Bland de lyckligaste länderna i en av de senare studierna är de skandinaviska länderna. Som svenskar tror vi ju ofta att vi bor i ett av världens bästa länder, samma sak med amerikaner. Och det kanske gör att vi känner oss lyckligt lottade och blir lyckligare?

Daniel Gilbert citerar i sin bok Snubbla på lyckan: Varför din hjärna sätter krokben för dig (Natur & Kultur 2007) studier som visar att de flesta människor som råkar ut för hemska händelser, som krig eller bilolyckor eller våldtäkt, når tillbaka till samma nivå av lycka som innan de råkade illa ut. Det verkar till och med som om många blir lyckligare än innan de råkade illa ut.

På något sätt är det som om vår kropp hade en ”termostat” som reglerar vår glädjenivå och vad vi än gör så kommer den tillbaka till samma inställning.

En anledning att vi kan komma över även de värsta händelser är att vi har en oerhörd förmåga att glömma. Minnena som gör så ont försvinner inte, men de suddas långsamt ut tills de bara finns kvar som en dimma och i den dimman försvinner även smärtan och olyckan. Det är vad som tillåter en man att älska igen när hans fru har dött, eller föräldrar att skaffa nya barn när ett av dem dött.

Vår basala lycka – eller avsaknad av sådan – verkar nästan vara genetiskt inställd. Och alla förändringar, positiva eller negativa, som sorg eller glädje, går igenom en förutsägbar cykel, precis som ett sår läker eller glädjeruset efter en fotbollsseger försvinner.

Men lycka beror även på vår omgivning. Lycka visar sig kunna vara smittsamt, som om den kan tryckas ner eller lyftas fram, beroende på vem man umgås med.

Forskare har studerat sociala nätverk hos mer än 4.700 personer och upptäckte att de som var omgivna av lyckligare människor kände sig själva bättre till mods, även om de inte kände de alla de där andra glada människorna.

Om din granne är lycklig till exempel, så ökar det chansen att du också är lycklig. Varje glad vän du har kan kan öka din möjlighet att bli lycklig med 9 procent medan studien visade att ytterligare cirka hundratusen i årsinkomst bara ökade chansen för lycka med 2 procent.

Så de som fokuserar på sina glada vänner istället för att smöra för chefen kanske är lyckligare, trots allt.

Det var förstås det vi alla trodde . . .

Nu kanske det här kan låta motsägelsefullt, om varje person har en sorts ”grundlycka”, men det behöver inte vara så. Det sociala nätverk man lever inom och de personer man umgås med förändras långsamt och bidrar inte bara till vilka vi är – utan även hur vi känner oss.

Så om du vill få en riktigt glad jul, se till att vårda dina glada vänner!

Pusselillustration: Anders Blomberg/ElectroPix