Fler Liechtenstein-ärenden till EBM

– Det är högst troligt att det kommer att bli fler fall. Det kan eventuellt bli några till före sommaren, säger skatteverkets utlandschef Leif Rosenfeld till Realtid.se.

Det handlar om någon handfull ärenden före sommaren. Och efter sommaren alltså ännu fler.

Skatteverket verkar därmed ha gjort framsteg i sin utredning bara den senaste tiden. Så sent som 19 april sa Rosenfeld följande i Dagens Nyheter: ”Vi vet inte om det kan bli aktuellt med fler anmälningar. Det är inte osannolikt.”

Förutom ovannämnda ärenden, har EBM:s åklagare Ingela Ohlén sedan tidigare fått hittills fem ärenden på sitt bord från skatteverket, om svenskar som misstänks ha smitit från svensk skatt genom hemliga bankkonton i skatteparadiset Liechtenstein.

Inom kort kan hon alltså vänta sig cirka fem ytterligare ärenden.

Det var datateknikern Heinrich Kieber på LGT Bank i skatteparadiset Liechtenstein, som lagrade information om bankens kunder och till bankens stora chock sålde informationen till tyska staten för 40-50 miljoner kronor. Han uppges även ha sålt informationen till USA och andra länder enligt Der Speigel.

Informationen innehöll detaljer om 2.000 kunder med tillsammans över 35 miljarder kronor på sina bankkonton. På listan fanns medlemmar av saudiarabiska kungahuset och numera avlidne indonesiska diktatorn Suharto, som enligt indonesiska myndigheter förde över nästan 10 miljarder kronor till utländska bankkonton.

Flera kunder på LGT-listan är ägare av textilföretag eller kosmetikföretag. Det enskilt hittills största uppdagade fallet av skatteflykt var en LGT-kund som gömt undan nästan 100 miljoner kronor.

Förutom pengarna fixade tyska staten ett tyskt medborgarskap, skyddad identitet och utlandsbosättning som tack åt Kieber. Nu lär han bo i Australien.

Skatteverket i Sverige har nyligen inlett en särskild utredning av svenskar med bankkonton i Liechtenstein, men Rosenfeld är fåordig med vad utredningens arbete baseras på för information.

– Vi har tidigare sagt att vi inte har fått någon information från Tyskland. Det har inte förändrats. Jag vet inte vad det är för information som tyskarna sitter på. Vi har inte köpt någon information, säger han.

Ni förnekar inte att ni har fått tillgång till samma information som tyska skattemyndigheterna köpte?

– Det har jag ingen uppfattning om.

De ärenden skatteverket lämnar till EBM är ”brottsanmälningar” enligt en särskild mall, med en beskrivning av brottsmisstankarna.

– Sedan är det upp till åklagaren om ärendet går vidare till förundersökning, säger Rosenfeld.

Ärendena handlar om misstanke om brott mot skattebrottslagen. I sina brottsanmälningar har skatteverket inte preciserat vilket exakt brott de misstänkta gjort sig skyldiga till. Hänvisning görs till hela skattebrottslagen.

– Det är en särskild lag. Det är inte svårt för åklagaren att i nästa steg själv välja det specifika brottet i lagen.

Skatteverket inledde utredningen av Liechtenstein–svenskarna i februari/mars då verket fick tillgång till ett antal namn.

– Vi kan inte svara på hur vi fick tag på namnen. Det är hemliga uppgifter. Vi är väldigt tyslåtna om det här. Så länge det pågår en utredning säger vi ingenting om vad som händer, säger skatteverkets presschef Björn Tennholt.

– Det enda vi vet är väl att vi möjligen sent i höst kommer att få de första resultaten, och se om det är någon som har fuskat undan pengar.

Då kan EBM:s åklagare ha hunnit ta de första ärendena vidare i processen till domstolen.

– Sedan beror det på hur mycket pengar det handlar om, om det är ett skattebrott eller om det mer är ett mindre allvarligt skattebrott.

– Och glöm inte bort att det inte är säkert att alla är fuskare. Det kan tvärtom vara helt schysst.

Varför vill ni inte säga varifrån ni har fått informationen om namnen?

– Det är våra lagar som hindrar och styr. Vi kan inte ens säga om vi utreder någon enskild. Det kan vi inte kommentera. Det vore tjänstefel.

– Om vi avslöjade allt skulle vi avslöja våra arbetsmetoder.

Det har pratats om att skatteverket fått Liechtenstein–namnen i ett samarbete med åtta EU-länder?

– Det vill jag inte kommentera, säger Tennholt.

Det har enligt Rosenfeld inte förekommit något formellt samarbete inom ramen för EU.

Skatteadvokater tvekar enligt Wall Street Journal om det är möjligt att döma någon för skattebrott, baserat på information som stulits och köpts av myndigheter för att användas som bevis. Kanske det är därför som svenska skatteverket är så tystlåtet om sin information.

Advokaterna bedömer dock att informationen i vilket fall kan användas för att spåra upp annan bevisning som kan användas i domstol.

Vill ni uppmana de misstänkta skattebrottslingarna till något?

– Nej, det är egentligen svårt. Det är var och ens ansvar att meddela korrekta uppgifter till skatteverket, säger Rosenfeld.

– Helst hade vi önskat att vi över huvud taget inte haft de här arbetsuppgifterna, och att alla skulle göra rätt för sig.

De misstänkta kanske hävdar att de är skattskyldiga i Liechtenstein och inte i Sverige?

– Precis, men det här handlar inte om dem. Om någon är skattskyldig i Liechtenstein är den personen inte intressant för oss. Det relevanta för oss är de som antas vara skattskyldiga i Sverige.

Avgörande för bedömningen av var man är skattskyldig har att göra med var man anses bosatt eller om man har annan aknytning till ett land som gör att man anses skattskyldig där.

– Vi har gått igenom detta för de namn vi har, och kommit fram till att de misstänkta är skattskyldiga i Sverige.

Sverige har inte längre någon förmögenhetsskatt, men Liechtenstein–utredningen avser tidigare år då Sverige fortfarande hade förmögenhetsskatt.

Det högsta straffet för brott mot skattebrottslagen är fängelse i 6 år.

Skatteverkets utredningar av misstänkta skatteflyktingar är inte begränsat till Liechtenstein. I en annan mycket större utredning, ”Riksprojektet”, utreds transaktioner till en rad skatteparadis.

– Den utredningen har pågått i många år och är mycket omfattande. Ett hundratal anställda på skatteverket arbetar med den. Den har mynnat fram till väldigt många delutredningar och belopp.

Hundratals anmälningar för skattebrott har inlämnats med anledning av Riksprojektet, varav vissa har lett till fällande domar.

Det är när brott misstänks som fallen anmäls till åklagare som kan ta frågan till allmän domstol vilket eventuellt leder till fällande dom och straffpåföljd.

När det gäller själva skattefrågan och att fastställa vilket skattebelopp den misstänkte är skyldig är det en hantering som sköts av skatteverket själva. Ett sådant skatteärende kan dock överklagas till länsrätten, vidare till kammarrätten, och vidare till regeringsrätten.

Båda typerna av utredningar; av skatteskulder och av fängelsestraff, är alltså aktuella avseende de misstänkta i Liechtenstein-projektet respektive Riksprojektet.

I ett annat fall fick tysken Michael Freitag över 80 miljoner kronor av Liechtensteinische Landesbank (LLB) för att återlämna information om LLB-kunder till den banken enligt Der Spiegel.

Kopiorna med informationen hade tagits av LLB:s tidigare anställde Roland Lampert som krävde över 100 miljoner av banken för att återlämna informationen, annars skulle han skicka allt till de tyska skattemyndigheterna. Totalt handlar det om information om 2.700 LLB-kunder.

Lampert greps och sattes i fängelse för utpressning utan att få några pengar, men Freitag fick tag på kopiorna och fick ut över 80 miljoner i en uppgörelse med LLB.

I uppgörelsen lämnade han tillbaka information om 1.600 kunder i två omgångar, och skulle få ytterligare nästan 40 miljoner kronor för att lämna information i en tredje omgångar om resterande 1.100 kunder i augusti 2009.

Men sedan dess har även Freitag satts i fängelse. Freitag har tidigare dömts för bankrån och kidnappning, och myndigheterna reste misstankar när han satte in 13 miljoner kontant av pengarna i en tysk bank. Före detta finansmannen Tomas Fischer skriver i tidningen Fokus att det var Freitags mamma som satte in pengarna på banken, som började ana oråd.

Det kunde inte bevisas några oegentligheter med de 13 miljonerna, men i stället framkom att Freitag och hans medarbetare börjat utöva utpressning mot LLB och bankens kassastinna kunder.

Det visade sig att han tagit kopior på informationen om de 1.600 kunderna, så att han fortfarande har information om alla de 2.700 kunderna kvar.

Nu hoppas Freitag kunna nå en överenskommelse om att få sänkt straff.

Freitags advokater kräver enligt Fischer att Freitag ska få samma villkor som den tidigare LGT-anställde Heinrich Kieber, så kan Freitag lämna över sitt material till tyska skattemyndigheter.

– Likabehandling är som bekant en rättsstatlig princip, skriver Fischer.

Fischer kritiserar Tyskland för att köpa bankinformationen om LGT-kunderna, och Sverige för att åtminstone tidigare ha uttryckt intresse för den.

Banksekretessen är enligt Fischer till för att skydda kunderna mot utpressare, kidnappare och terrorister.

Genom att köpa kundinformationen, anser Fischer att Tyskland härigenom belönar dessa kriminella och förser dem med resurser för att begå fortsatta brott. Han betecknar det ”häleri”.

Fischer indikerar att det jämfört med Liechtenstein pågår skattefusk i en mycket högre omfattning vad gäller utlänningar som bor i Storbritannien, som Fischer kallar ”Europas viktigaste skatteparadis”.

Tiotusentals svenskar är så kallade ”foreign residents” i Storbritannien, och behöver därmed helt lagligt inte deklarera eller skatta för inkomster som ligger kvar utomlands. Många englandssvenskar är kunder i LGT, anger Fischer.

Tyskland skulle enligt Fischer aldrig våga agera mot Storbritannien såsom Tyskland gjort mot Liechtenstein.

Liechtensteins statschef, arvprins Alois, blev så ledsen över att tyskarna köpte LGT-informationen, att han drog tillbaka ett löfte om att låna ut konst till Tyskland.

Fischer anser att arvprinsen gjorde helt rätt, och kallar Tysklands agerande för ”stormaktsarrogans mot ett litet land”.

Enligt Der Spiegel kan det bli svårt för Freitag att nå en uppgörelse med tyska staten såsom Kieber gjorde, på grund av Freitags allvarliga tidigare brott. Förutom bankrån, kidnappning och utpressning har Freitag skjutit kallblodigt på en fransk polis som låg på marken.

Tyska finansministern Peer Steinbrück kallade Kieber-uppgörelsen ”sitt livs affär”, men när Freitags advokater dök upp på tyska finansdepartementet med samma förslag gjorde Freitags brottshistorik att advokaterna blev frostigt bemötta.

LLB och bankens kunder kan därför pusta ut, åtminstone för stunden.

LGT är Liechtensteins största bank. LLB är landets näst största bank.

Heinrich Kieber har enligt Der Spiegel hört av sig till tyska myndigheter för att återigen få en ny identitet eftersom den han fick först har börjat spridas, och Kieber är orolig för att mäktiga LGT-kunder vill komma åt honom.

I Tyskland har skattefuskande LGT-kunder uppmuntrats att anmäla sig själva. Då har de kommit undan med att behöva betala själva den undanhållna skatteskulden plus 6 procent i årsränta.

Tyska postchefen Klaus Zumwinkel avgick i februari på grund av att det framkommit att han gömt undan pengar på LGT. Tyska myndigheter gjorden en ”razzia” i hans hem i tyska staden Köln, och det är ofta så myndigheterna gör för att komma åt bevis om de misstänkta skatteflyktingarna.

Kunderna i Liechtensteins banker är ofta inte själva direkta kunder, utan de skapar en stiftelse som är kund medan stiftelsens grundare förblir anonym. Grundaren kan ändå fritt disponera över stiftelsens tillgångar. Ingen skatt tas ut, förutom en årlig ”kapitalskatt” på en promille av stiftelsens kapital per år. Enligt E24.se finns det 35.000 invånare i Liechtenstein men 50.000 sådana registrerade stiftelser.

Liechtensteins banker och stiftelser förvaltar totalt cirka 8.000 miljarder kronor. I alla världens skatteparadis bedöms det finnas ett kapital på cirka 40.000-60.000 miljarder kronor. Förutom Liechtenstein är det exempelvis Monaco, Andorra, Kanalöarna och Singapore. Det uppger E24.se.

Ian Hammar

[email protected]

08-545 87 151