Stockholmspolisen har en lösning på problemet med bluffakturor: strunta i att anmäla.
Falska fakturor synas inte
Mest läst i kategorin
Plågan med falska fakturor har vuxit under fem år. Det har funnits tillfälle att stävja brottsligheten, men regeringen har missat tåget. Nya regler från årsskiftet har inte förbättrat läget.
Istället hjälper Kronofogdemyndigheten oseriösa telefonförsäljare att driva in pengar från företagare för ”erbjudanden” som de aldrig velat ha.
Polisen, Marknadsdomstolen, Konsumentverket och Brottsförebyggande rådet (Brå) bollar samtidigt ansvaret för rättssäkerheten mellan sig. De drabbade: landets företagare.
Vid en första anblick ser problemet ut att ha minskat med 3 procent under 2010. Men den färska statistiken från Brå håller inte för en genomlysning.
I stora delar av landet har de här bedrägerierna fortsatt att öka. Det gäller däremot inte i Stockholm där antalet anmälningar minskar. Orsaken är att länets företagare slutat vända sig till polisen.
Insikten att polisen inte kan hjälpa dem har slagit igenom så snabbt i Stockholm att det påverkat genomsnittet för hela landet. Hur blev det så?
Under länspolismästare Carin Götblad har Stockholmspolisen genomfört en kampanj – inte riktad mot skojarna utan mot deras offer, företagarna.
– Carin Götblad har tillsatt tre tjänster på alla länets tre bedrägerirotlar för att förebygga det här problemet, säger hennes pressekreterare Andreas Fahlén.
De nio nya poliserna tog henne på orden. Förebygga – inte bekämpa. Men Carin Götblad vill inte själv ta något ansvar för den inriktningen. Pressekreteraren förklarar att det har de gjort upp själva efter att ha utrett rättsläget med polisens jurister.
– Dessa brottsförebyggare har haft diskussioner med vår centrala rättsenhet. Det är inget länspolismästaren varit involverad i, säger han.
Poliserna själva berättar gärna om hur de genom en riktad insats kommit tillrätta med anhopningen av anmälningar från lurade företagare.
– Jag upplever att problemet minskat. Jag tror att det beror på att vår information till företagarna har nått fram. Min förhoppning är att företagarna har blivit uppmärksamma och fortsätter vara det så att inte falska fakturor slinker igenom, säger Annika Ingvarsson som just tagit över bedrägerirotel Syd.
Anders Olsson samordnar insatserna mot bluffakturor under Annika Ingvarsson.
– Vi vill förebygga brott, inte administrera anmälningar, säger han.
– Det är väldigt svårt att styrka brotten. Man framställer det på telefon så att det uppfattas som att det är från Eniro. Så spelar man in.
– Man kör systematiskt och omsätter mycket pengar. En del företagare betalar för att de är rädda att få betalningsanmärkningar.
Finns det ens på kartan att försöka minska antalet brott?
– Nej tyvärr. Det ser jag inte.
På polisens webbplats, i särskilda trycksaker riktade till företagare och i kontakt med de poliser som företagarna möter när de söker kontakt får de veta att de inte ska lämna in någon polisanmälan.
Bedragarna har lärt sig att utforma sina lockbeten så att det juridisk inte handlar om falska fakturor, vilket polisen fortfarande måste lagföra enligt brottsbalken, utan om brott mot marknadsföringslagen.
Ingen myndighet utövar tillsyn över marknadsföringslagen. Konsumentverket hjälper bara konsumenter, inte företagare. Företagare kan anmäla ett brott mot marknadsföringslagen till Marknadsdomstolen, men det kostar omkring 20.000 kronor att driva ett sådant mål.
– Det här har väl hamnat lite mittemellan myndigheterna, säger Dick Malmlund, tidigare mångårig säkerhetschef på Svensk Handel.
För företagarna återstår bara att själva ta ansvar för att inte låta sig luras.
Bedragarna har hittat ett sätt att slippa polisen, en frizon där de kan växa ostört.
– Tittar man på helheten så är det solklart att det fortfarande handlar om bedrägerier, men bedragarna vet att så långt går inte polisen, säger Dick Malmlund.
75 av 100 larm om bluffakturor som han varje dag tar emot från företagare genom sitt företag Varningsinfo handlar om sådana fall som Stockholmspolisen styrt bort från statistiken hos Brottsförebyggande rådet.
Men Dick Malmlund tycker inte att Carin Göthblad är fel ute.
– Polisen är överhopad med brottsanmälningar. Finns det möjlighet att styra bort sådant som polisen inte kan lagföra så ska man göra det.
När polisen slipper utreda slipper också landets tingsrätter mängder av rättegångar, var och en med mängder av lurade företagare som målsägande.
– Men vi ser problemet alltför snävt. Faran i att göra allt för att slippa hantera det här är att brottslingarna fortsätter tjäna pengar på kriminell verksamhet, säger Dick Malmlund.
Om Marknadsdomstolen fäller någon för falska fakturor så innebär domen ofta ett förbud för att fortsätta luras. Det företag som ställt ut falska fakturor måste betala en miljon kronor om det händer igen.
Problemet är bara att det dömda företaget vid det laget oftast redan gått i konkurs. Handläggningstiden i marknadsdomstolen kan vara ett par år. Den här sortens företag existerar sällan längre än något halvår.
En lösning skulle kunna vara att kräva att de telefoninspelade säljsamtal som skojarna ofta hänvisar till i domstol ska täcka hela samtalet.
– Det finns inga tekniska hinder mot det år 2011, säger Dick Malmlund.
Sverige fick en ny marknadsföringslag 2008. Ytterligare ändringar trädde i kraft den 1 januari 2011 – utan vidare krav på inspelade säljsamtal.
En ny kreditupplysningslag trädde i kraft den 1 januari 2011 med syfte att minska spridningen av personuppgifter.
Men fortfarande saknar den majoritet av Sveriges 800.000 juridiska personer som är identiska med fysiska personer motsvarande rättssäkerhet som andra människor har.
Ett vanligt krav har varit att företagare ska få bemöta krav på betalningsförelägganden innan Kronofogden slår till. Så blev det inte med nya lagen.
– Bedragarna fortsätter nu använda Kronofogden för att tvinga av seriösa företagare 1,2 miljarder kronor om året för bluffakturor, säger Dick Malmlund.
Men än är det inte för sent. Näringsminister Maud Olofsson bär ansvaret för helheten. Om hon vill kan hon lösa problemet.
– Det finns lagstiftning runt omkring marknadsföringslagen och kreditupplysningslagen som man skulle kunna använda. Om myndigheterna ser problemet så kan de ordna det här på några månader, säger Dick Malmlund.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra courtage.