"Den mesta insider- information läcks av våda"

Många namnkunniga personer lämnar av misstag ut känslig information som kan påverka kursen. ”Det ligger inte i ryggmärgen att det här är farligt att nämna”, säger Robert Engstedt. Den tidigare insideråklagaren berättar för Realtid.se om sin yrkesväg från rättsexpert i Sarajevo till rådgivare på Öhrlings PricewaterhouseCoopers.

I 17 år har han arbetat som åklagare. I Realtid.se blev han känd som åklagaren som ledde insidermålet mot Ossian Hellers och Andreas Hofmann men även målet mot Lars Molinder som friades från insidermisstankarna för snart ett år sedan.

Realtid.se träffar Robert Engstedt i Bonnierhusets foajé. I samma hus, som ligger nära Norra Bantorget i Stockholm, ligger nämligen även Öhrlings PricewaterhouseCoopers kontor där Robert Engstedt i dag jobbar. Han har bokat ett konferensrum några våningar upp.

Robert Engstedt började sin karriär som åklagare 1990 och jobbade fram till 1999 med vanliga brottmål i Stockholms stad och län. Det året åkte han till Sarajevo och jobbade med OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, som rättsexpert i sex månader. Där arbetade han med att se till att det fanns fungerande polis-, åklagar- och domstolsväsende i landet.

– Det är en viktig uppgift som måste finnas med efter en krissituation i ett samhälle när den ska byggas upp på nytt, säger Robert Engstedt.

– Jag tvekade aldrig att åka ned. Det är viktigt att se allt som vi tar för givet till exempel banksystem som fungerar så att vi kan transferera pengar. Alla banker utom den turkiska gick i konkurs när jag jobbade där. Det blev en följd att en person fick resa en gång i veckan med en hockeytrunk med d-mark från Wien för att kunna betala våra löner och vårt uppehälle där.

Han berättar även att Bosnien, vid den tidpunkten, hade en ekonomi som mycket byggde på mutor, vilket gav en otransparant prissättning på varor och tjänster.

Efter sina sex månader i Sarajevo återgick han till ekobrottsmyndigheten där han gjort ett avbrott. År 2002 specialiserade Robert Engstedt sig på finansmarknadsbrott och insiderbrott – där vi känner igen honom som mest. Han berättar att det var en stor utmaning för honom att byta vanlig brottslighet mot ekobrott.

– Det är en stor skillnad i utredningar och typer av gärningsmän. Du måste öka din kunskap om hur företag fungerar och hur tranfereringssystemen fungerar och sedan i slutändan ska allt detta presenteras för en domstol som ska tycka att det är ställt bortom all rimlig tvivel att en person har begått en viss gärning.

Genom internutbildningar på ekobrottsmyndigheten och börsens utbildningar för mäklare samt en rådgivarutbildning fick Robert Engstedt den kunskapen han behövde för att kunna specialisera sig på insiderbrott och finansmarknadsbrott. Med denna kunskap kunde han även se vilka kunskapsnivåer som mäklarna har.

År 2005 kriminaliserades insiderbrott i Sverige. Än så länge har endast ett fåtal mål avgjorts där någon blivit dömd för insiderbrott.

– Det här är helt nya marker som måste klarläggas genom praxis byggande. Man kan ännu inte svara på vad som är grovt insiderbrott eller vad som är normalbrott, man kan inte ens svara på vad som krävs av information för att vara insiderinformation med fullständig säkerhet – det är ännu inte helt fastställt i praxis.

Hur ser kunskaperna ut hos domarna?

– Jag kan bara svara för Stockholms tingsrätt. Där har domare gått och utbildat sig på börsen för att få en självständig uppfattning om materian. För de som handlägger finansmarkandes brott är kunskapen god, påstår jag.

Men han berättar att det finns behov hos företagen att kunna hantera insiderinformation också.

– Även där är det en ny typ av problemställning som man ställs inför och det finns många namnkunniga personer som av misstag lämnat ut sensitive information som kan påverka kursen. Det ligger inte i ryggmärgen att det här är farligt att nämna.

Hur kan man av misstag lämna ut insiderinformation?

– Man berättar en nyhet inför en större grupp innan man offentliggör den. Man kanske vill lugna någon del av ett företag eller någon i näringslivet och berättar att något kommer att hända innan det är offentliggjort. Jag misstänker att i de flesta fall som det läcker insiderinformation så är det utav våda – att man av misstag lämnar ifrån sig informationen.

– Det är ju en väldigt farlig information.

Robert Engstedt ger Realtid.ses läsare ett exempel:

– Ponera att jag lämnar information till dig att det kommer ett bud nästa vecka på ett skapligt stort bolag.

När han har lämnat den informationen tappar han kontrollen över vad som händer med informationen, berättar Engstedt. Mottagaren kan har lånat en hel del pengar och börjar handla aktier och på så sätt påverka kurserna så att de stiger eftersom mottagaren av informationen triggar andra att köpa.

– När budet sedan offentliggörs är det i nivå med den kursen som aktien har den dagen. Då är frågan vad bolaget gör om de tar tillbaka budet eller lägger ett nytt? Det kan äventyra budprocessen och misstänks ske i merparten av fallen.

Robert Engstedt berättar att ekobrottsmyndigheten gjorde en undersökning för att se hur många av de bud som offentliggörs på börsen under ett år har lett till förundersökningar av de inblandade bolagen. År 2006 motsvarade siffran 76 procent. Samma undersökning gjordes för år 2007 som fick samma resultat.

– Det innebär inte att det har läckt information i alla dessa fall men man kan misstänka det. Det bygger på att marknadsplatsen eller mäklare sett onormala beteenden i kombination med att det inte finns någon offentlig information som kan förklara de här beteenden. Ofta är det grunden för att en förundersökning inleds. Och det resulterar i att tre fjärdedelar av de här bolagen råkar ut för en brottsundersökning, säger Robert Engstedt.

Varför tog det så lång tid innan lagstiftning kom?

– Det är uppmärksammat framförallt genom att Europeiska kommisonen utfärdade ett marknadsmissbruksdirektiv. I samband med detta har man sagt att detta är identifierat som ett problem för finansmarknaden och att det minskar likviditeten och försvårar inströmningen av riskkapital. Vi ska förvalta våra pensioner i Europa och även få den typ av industri som behöver mycket riskkapital att investera här, då är det nödvändigt att det här fungerar. Marknaden är minst sagt gemensam i hela EES-området. Det är ju egentligen en global marknad. Det ger också problem när de här typerna av brott ska utredas då det i många fall behövs rättshjälp eftersom många länder kan vara inblandad i en enda transaktion .

När Robert Engstedt lämnade ekobrottsmyndigheten och utredningen mot Ossian Hellers och Andreas Hofmann väntade han på rättshjälp från utlandet. Utredningen har stått stilla länge på grund av den tid det tagit att få hjälp från utlandet.

Vad skiljer sig detta insidermål mot andra mål?

–Det skiljer sig egentligen inte. Det är bara storleken som gör det.

Är det inte svårt att bevisa att det faktiskt varit ett insiderbrott?

– Den frågan ska jag svara på om tio år när utvecklingen har kommit dit så att vi har ett material att titta på. Vi pratar om statistiskt sett ganska små kvantiteter. Vi pratar om 100-200 brottsanmälningar om året och en handfull åtal för insiderbrott och några fler för kursmanipulerande brott. Men det är ändå statistiskt sett ett väldigt litet material jämfört med våra sedvanliga brottstyper. Stockholmsbörsen är ju också i sin tur väldigt liten internationellt sett jämfört med London och Nasdaq. I jämförelse är det väldigt få transaktioner men av stor betydelse av Sverige.

När Robert Engstedt började på ekobrottsmyndigheten jobbade han även för europeiska kommissionen med penningatvättimplementering med de som år 2002 var ansökarländer till europeiska unionen.

– Penningtvätt är ju ett stort globalt problem. Maffiaverksamhet är inte det som vi tror i dag – det är att investera tidigare generationers brottsliga pengar – återinvestera dem för att få dem att växa.

Robert Engstedt berättar att det kommit ett problem efter den 11 september 2001, samma dag då USA attackerades av terrorister.

– De som vill bedriva extrem brottslig verksamhet använder det normala penningtransfersystemet för att transferera pengar. Terroristtransferering hänger i hop med penningatvätt.

Hur utbrett är det i Sverige jämfört med andra länder?

– Det är svårt att säga, men vi ser att kontanthantering i Sverige har fortfarande en stor roll. Det syns inte minst när bankerna blir mer restriktiva att ta hand om kontanter.

I maj i år bytte Robert Engstedt karriär. Han jobbar nu som rådgivare på Öhrlings PricewaterhouseCoopers där han hjälper företag att minska skadorna efter bland annat insiderbrott eller bedrägeri.

– Det som jag jobbar med här är Crises Management. Det ena benet är Forensic Services som betyder att vi jobbar med förtroenderisker när incidenter har inträffat som exempelvis insiderinformationsläckage, grova bedrägerier eller alla typer av ekonomiska skador som kan drabba ett stort företag. Sedan har vi ett annat ben också som heter Business Recovery Services. Det är när lönsamheten för ett företag börjar svikta så går man in och ser vilka åtgärder som är lämpliga att vidta för att åstadkomma bästa möjliga lösning.

– Det är spännande att se hur man kan minska skadeverkningar och om man ser ur insiderbrottperspektiv så finns det goda möjligheter att minska de vårdslösa fallen. Jag har ju kunskaper om hur det ser ut när det gått riktigt illa – när det handlar om brott.

– Vi jobbar även med penningtvättsproblematik för företag och kontrollerar så att rutinerna finns på plats och testar av systemen – att de fungerar så att de kan fånga upp de misstänka fallen. Det har vi ju sett nyligen att finansinspektionen har stort intresse för den typen av problem.

Vad finns det för likheter mellan ditt nuvarande jobb och ditt gamla?

– Marknaden är densamma och problemen är densamma och människorna är dens samma. det är ett annat perspektiv – vi har en chans att reparera eller minska skadorna och inte bara värdera dem. det är väldigt spännande och tilltalande att arbeta med de bitarna.

Hur har ditt gamla jobb hjälpt dig i ditt nuvarande?

– Genom att jobba mycket med människor och företag så får jag en kunskap om hur människor och företag uppträder i olika situationer och myndigheter uppträder i olika situationer. Det är ett bagage som jag har och har användning för.

Vad kommer det här jobbet ge dig?

– Det kommer jag också svara på om tio år. Det är alltid spännande att hitta nya svårigheter att lösa. Jag har inget behov av att stagnera.

Kommer du ha ditt nuvarande yrke till pensionen?

– Just nu känns det så. Det är mycket spännande och många utmaningar att lösa. Jag trivs jättebra att jobba med de här bitarna. Det är en spännande materia som vi hanterar.

Båda dessa jobb låter tidskrävande. Har du tid för familj och hobbies?

– Eftersom jag känner till mutans betydelse så kan man som morfar och plastmorfar muta hejvilt. Tyvärr så är småbarn dåliga på att ljuga – de kommer hem och skvallrar att de fått coca cola och sånt där.

– Hobbies som jag utövar aktivt är segling, fjällvandring, reser till stugan på landet och till släktingar, påtar i trädgården och läser en bra deckare framför braskaminen. Jag har spelat altfiol men det är fullständigt preskiberat nu, det är inget jag drar fram i jul, jag är känslig för min omgivnings skull.

Har du något bra förslag på en deckare som är verklighetstrogen?

– Bra fråga. Det har skrivits en del deckare där min gamla arbetsplats finns med typ Tjuvarnas marknad annars tycker jag om att läsa Skumtimmen eller Nattfåk med Johan Theorin eftersom jag har en förkärlek till Öland. Håkan Nesser är också bra. Annars är det engelska deckare.

Får du känslan när du läser böcker att ”så här går det inte till”?

– Ja, det är ju alltid så när man är fackidiot på något område. Jag ska inte peka ut någon men det skulle vara spännande att leda en kurs för de som ska skriva en bok om sånt här och ge några basic-bitar. Men syftet är ju inte att fackidioter ska vara målgruppen utan gemene man.

När Robert Engstedt reser sig upp från stolen tittar han på bandspelaren som spelat in intervjun. Drygt en timme har gått. Kaffet i termosen som togs in i konferensrummet i början av intervjun är orörd.

Han berättar att han har som regel att bara säga sådant som han kan stå för även om det skulle hamna på Aftonbladets löp på morgonen – även om han säger det off the record. För något sådant finns inte för journalister.