Regeringskaoset i Storbritannien hotar den mycket bräckliga brexit-deal, det skilsmässoavtal som premiärminister Theresa May slutit med EU:s 27-ledare och EU-kommissionen. Flera ministrar har avgått och flera kan komma att avgå i protest mot skilsmässoavtalet. Mays framtid och brexit-dealen står på spel i den politiska maktkampen inom Tories. Inom de närmaste dagarna avgörs Mays politiska öde. Om May tvingas bort, så blir det risk för politiskt kaos i Storbritannien och en hård brexit. I en gästkrönika utvecklar brexitpoddens Rickard Ydrenäs sina tankar om brexit-turbulensen i Storbritannien.
Brexit: Hårt pressad May slåss för sin överlevnad
Mest läst i kategorin
Efter ett maratonmöte i regeringen fick May i onsdags kväll (14 november) till slut stöd för sitt 585 sidor långa skilsmässoavtal med EU. Innehållet i avtalet slog ned som en bomb i den brittiska regeringen och nu attackeras premiärminister Theresa May från flera håll. Hon är utsatt för multipla attacker, skriver Financial Times. The Sun gick till stenhård attack och skrev: ”We’re in the brexsh*t”.
Brexit-ministern Dominic Raab hoppade av eftersom han inte kan stödja en deal där EU har veto över britternas exit. Även hans biträdande minister Suella Braverman följde efter. Arbetsmarknads- och pensionsministern Esther McVey hoppade också av. Ministern för Nordirland Shailesh Vara kastade också in handduken. Elva av 29 ministrar är enligt medieuppgifter emot avtalet och flera grät under de fem timmar långa förhandlingarna.
Vad man ska minnas är att inrikespolitiken är något helt annat än att göra upp med 27 EU-länder. Brexit, och vad det innebär, ligger i händerna på britterna. Mays uppoffring, att ta den bittra bägaren med att få igenom ett brexitavtal när få andra vill axla detta Sisyfosarbete uppskattas mer på kontinenten än på hemmaplan i Storbritannien. Hon är hårt ansatt från olika fronter, både från ”remainers” och ”brexiteers”.
May har överlevt fler tidigare ministeravgångar. Det hör till i brittisk politik. Men stormmolnen på himlen tilltar. Framförallt är hon attackerad av Jacob Rees-Mogg, som leder den euroskeptiska falangen i Tories i parlamentet. Det ryktas om att några parlamentsledamöter nu är redo att ställa Teresa May mot väggen, och begära en misstroendeomröstning mot henne.
Theresa May för just nu ett flerfrontskrig internt i konservativa Tories för att rädda en brexit-deal och för sin politiska överlevnad. Brexiteers ledare Boris Johnsson, som ju avgick som utrikesminister i somras, är redo i kulisserna att ta över om hon tvingas att avgå. Inom timmar eller dagar kan hundratals timmar av förhandlingar vara förgäves och hela avtalet förpassas till papperskorgen. Då är brexitprocessen tillbaka på ruta noll. Om inget extraordinärt händer planerar EU för att hålla ett EU-toppmöte för att slutföra och formalisera brexitavtalet på förmiddagen söndagen den 25 november. Men överlever May till dess?
Från min synvinkel är det inget dåligt avtal som May fått igenom med tanke på de problematiska förutsättningarna. Innehållet skapar förutsättningar för en ganska mjuk exit.
Den 21 månader långa övergångsfasen med en bevarad tullunion för Storbritannien borde, i en normal värld, vara acceptabel för de flesta. Allt flyter på som vanligt. Inga nya panikinförda gränskontroller behöver införas. Förberedelser för andra, kostsamma tullarrangemang kan göras på ett ordnat sätt. Storbritannien kan förhandla och få veta villkoren i nästa fas, om den framtida relationen till EU.
May har visserligen fått igenom kraven på att det inte ska vara fri rörlighet, kontroll över gränserna med avtalet. Men fortsatt deltagande av tullunionen faller inte alla på läppen. Det är förståeligt i den mening att det är EU som slutar avtal med resten av världen. Snabbundersökningar visar på att både i parlamentet och opinion så är inställningen till brexitavtalet att de kommer att röstas ned, enbart 28 procent säga vara för avtalet. Kommer dessa attityder att ändras den närmaste tiden?
Det de framförallt de euroskeptiska Tories som inte vill ha en tullunion, för att istället kunna sluta avtal med resten av världen, som är missnöjda. Tullunionen har inget klart stoppdatum. Därför befarar brexiteers att tullunionen för evigt kommer att binda britterna till att ha en nära relation med EU. Men Mays och EU:s magiska övergångslösning gjorde att gränsfrågan mellan Nordirland och Irland inte är ett problem. Storbritannien får alltså ett avtal som liknar Turkiets, tillgång till marknaden utan tullavgifter (undantaget jordbruk) men ingen fri rörlighet för arbetskraft. Därtill måste man acceptera EU:s handelsavtal, till skillnad från vid ett frihandelsavtal.
Britternas har inför öppen ridå uppvisat ett imponerande självskadebeteende. Logik och “common sense”, har varit frånvarande i såväl argumentation som agerande mellan de stridande falangerna. Britterna har inte förstått eller vägrat förstå vad EU-avtalen och de fyra friheterna innebär, misslyckat med sina försök att splittra EU-länderna, samt varit tondöva inför EU-ländernas påpekande att vi alla är rättsligt bundna av avtalen. Samtidigt har britterna varit mycket splittrade, haft helt olika viljor med vad de vill uppnå med Brexit.
Britterna begärde att både få äta kakan och ha kvar den, både lämna EU men ha tillgång till den inre marknaden, dock utan fri rörlighet. Russinplockning med andra ord. Tullunionen kan komma att kallas en ”vasall-stat” av dess fiender, det vill säga tvärt emot vad en del Brexit förespråkare önskade och att det innebär inget självstyre i en globaliserad värld. Därför är det ännu svårt att förutse hur detta ska sluta som tidigare. Få trodde på att britterna skulle rösta för ett Brexit. Få tror att de verkligen vill ha en ”hard brexit”. Men det är likväl möjligt att det blir utgången i maktkampen som pågår.
Ytterst visar brexitförhandlingarna på att EU är mer än bara ekonomiska avtal. Det är hur man ska organisera sitt ekonomiska och politiska liv i den förening som alla ens närmsta grannar är med i. Att avstå från ett samarbete med sina närmaste grannar har konsekvenser. Det kostar, både ekonomiskt och politiskt, med minskat eller avskaffat inflytande, utflyttningar och förlorade jobb, och det är praktiskt väldigt svårt.
EU:s rådspresident Donald Tusk har konstaterat att Brexit handlar om ”damage control”, men att det oavsett utgång är en lose-lose. Även om May har segrat i den mån att hon har ett brexitavtal, kan det bli en Pyrrusseger, som leder till att hon avsätts. I december ska the House of Commons rösta om de accepterar avtalet eller inte. Om Teresa May är kvar då ställs på sin spets de närmsta dagarna.
Rickard Ydrenäs
Grundare av kommunikationsbyrån Ydrenas Communications. Han driver också Brexitpodden och Tullpodden.
Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra courtage.