Anonymt framtidsområde lyfter försvars-Saab

Måndagens stororder på radarsystemet Arthur visar upp en bortglömd del av försvarskoncernen Saab med vd Håkan Buskhe.

Saab har tidigare delats upp så att biltillverkningen numera ägs av holländska Spyker, och försvarskoncernen fortfarande är kvar som separat börsnoterat bolag på Stockholmsbörsen.

”Försvars-Saab” är i dagsläget värt 13-14 miljarder kronor på börsen enligt Bloomberg.

Aktiekursen på i skrivande stund 120-130 kronor hade en topp på över 200 kronor i början på 2007.

Aktien hade sedan en djup svacka ner till cirka 50 kronor under våren 2009, för att därefter återhämta sig till nuvarande nivå.

Enligt den senaste resultatrapporten från försvars-Saab ökade koncernens orderingång med 15-20 procent till nästan 4 miljarder kronor under tredje kvartalet.

Vinsten per aktie ökade med över 70 procent till 1,64 kronor.

I årstakt ger det en vinst per aktie på 6-7 kronor vilket gör att aktien värderas till ett p/e-tal på 19-20.

Försvars-Saabs totala orderstock uppgick till nästan 40 miljarder kronor vid utgången av september.

Mest känt är försvars-Saab för stridsflygplanet Gripen, men det är bara en del av den stora koncernen.

Exempelvis offentliggjorde försvars-Saab under måndagen en order på radarsystemet Arthur för 200 miljoner kronor, vilket Realtid.se refererade TT på strax efter lunchtid .

Vid dagens slut hade Saab-aktien stigit med nästan 3 procent till 126,50 kronor på börsen.

Och den här typen av ordrar är en stor och bortglömd del av koncernen.

Arthur är ett system som identifierar och lokaliserar fientliga missiler.

Det fungerar som ett skydd för de egna styrkorna.

Inom försvars-Saab kallas det för ”vapenlokaliseringssystem”.

Och det är baserat på radarteknik.

Hittills är det offentliggjort att sju länder beställt Arthur-systemet.

Men därutöver finns det fler länder.

Alla länder vill inte att världen ska veta att de har den här typen av utrustning.

Så det finns alltså kunder som inte vill att det offentliggörs att de har den här typen av utrustning, och då respekterar Saab det.

Arthur-systemet har inte lanserats just nu, utan utvecklas kontinuerligt med förbättrad funktionalitet och så vidare.

Saab har radar och telekrig som ett av sina kärnområden, och satsar ganska mycket utvecklingspengar inom radarområdet.

Det är ett prioriterat område och Saab satsar på vidareutveckling.

Saab har en väldigt stark internationell position inom radar och telekrig.

Utanför USA så är Saab en av de främsta.

Saab har en annan radarprodukt som heter Eri-eye.

Det är i grunden samma typ av teknologi som Arthur, fast Eri-eye är ett flygburet övervakningssystem.

De här produkterna är inte bara en vanlig radar.

Saabs konkurrensfördel är ”systemkunskapen”; att sätta ihop sådana här system med den funktionalitet som det blir.

Med sådana system erhålls ett bättre militärt beslutsunderlag.

Sedan exakt hur kunderna använder systemen; det är upp till kunderna.

I systemen ingår även programvara.

Det är en funktion man levererar – både hårdvara och mjukvara.

Benämningen ”Arthur” har med artilleri att göra i och med att det kallas för ett ”artillery or weapon locating system”.

Huvudsyftet är alltså att kunna identifiera fientliga vapen över huvud taget, särskilt projektiler och raketer.

Arhur är fordonsbaserat, så systemet sitter på fordon som står på marken.

Systemet kan se olika ut hos olika kunder, men i grunden är det en radar som sitter högt upp högt monterad på ett fordon.

Saabs beställningar av Arthur-systemet kommer kontinuerligt.

Hittills har över 60 system levererats som finns ute hos olika kunder.

Kunderna är nöjda med hur det fungerar, vilket i sin tur genererar fler affärer.

Flera kunder har återvänt till Saab för uppgraderingar, för att skaffa ytterligare utrustning, och så vidare.

Arthur ingår i försvars-Saabs affärsområde Electronic Defense Systems.

Det affärsområdet arbetar generellt med radar och telekrig.

Det är en liten del ”avionik” också i affärsområdet, men radar och telekrig är det stora.

Och i grunden handlar både radar och telekrig – i alla fall i det här sammanhanget hos försvars-Saab – om system för att identifiera hot och lokalisera hot och skydda styrkor.

Det är det som telekrig handlar om också.

Telekrig kan sägas betyda just att upptäcka hot; att upptäcka att man har ett hot emot sig, och att störa ut det.

Om det inte går att störa ut, så finns det olika åtgärder man kan sätta in som motåtgärder för att ”lura” fientliga missiler.

Så Saab har kompletta system med både ”varnare” som ger signaler om att man har ett hot riktat emot sig, och ”störare”, och system som kan lura missilen.

Saab har system som man kan ”störa ut” motståndaren med, och för att spana på andra.

Den här typen av produkter och system har funnits länge.

Försvars-Saab gjorde världens första radarvarnare på 50-talet eller så.

Det var till stridsflygplanet ”flygande tunnan” som den första radarvarnaren gjordes.

Electronic Defense Systems är ett av fem affärsområden inom hela försvars-Saab, och utgör ungefär en femtedel av helheten.

De fem affärsområdena är alla ungefär lika stora.

Det kan skilja sig lite från år till år beroende på orderingång och försäljning.

I den här branschen är det ganska långa och stora affärer.

Det är inte
som ett konsumentföretag.

Men över tid så är Saabs fem affärsområden ungefär jämnstora.

Affärsområdet Electronic Defense Systems kan tyckas vara framtidsinriktat, men det finns tillväxtområden även inom de övriga affärsområdena.

Exempel på sådana tillväxtområden är ledningssystem, civil säkerhet, och träningsanläggningar.

Det är alltså produktområden inom Saabs övriga affärsområden.

Ett affärsområde heter Security and Defense Solutions som arbetar med ledningssystem och även civil säkerhet.

I det affärsområdet finns även ”träning” till exempel.

Gripen-planet ligger för sin del i affärsområdet Aeronautics.

Affärsområdet Electronic Defense Systems har för sin del 2500 av försvars-Saabs totalt cirka 13000 anställda.

Det är inte så att Electronic Defense Systems har sin bas på någon enskild ort, utan affärsområdet finns i Göteborg, Järfälla, Jönköping och i Sydafrika (Centurion och Kapstaden).

Över hela koncernen vakar försvars-Saabs vd Håkan Buskhe som tillträdde i september.

Han har redan börjat sätta sin prägel och upplevs internt som en väldigt inspirerande person.

Så sammantaget är telekrig är ett viktigt område inom försvars-Saab, som satsar på vidareutveckling av den typen av system – bland annat.

Sedan kan man ha uppfattningen att det området har pedagogiska utmaningar.

Det är ju lite svårt att förklara för folk vad det är.

Det är svårt att kunna visa upp produkterna.

Det är inte riktigt som ett flygplan som man kan se på en bild handgripligen, utan det handlar om olika funktioner.

Och själva produkterna är bildmässigt inte så sköna kanske, utan består av ett antal burkar eller sensorer och ser inte så sexiga ut.

Så det finns en pedagogisk utmaning i att förklara vad det handlar om.

Flygplan begriper folk lättare vad det är.

Så är det.

En annan fråga är i vilken utsträckning det är etiskt att hålla på inom militärindustrin och att äga aktier i bolag i den branschen.

Försvars-Saab pekar för sin del på att varje land har rätt att försvara sig enligt FN.

Så koncernen beskriver sig som en leverantör av militärt försvar.

I efterhand framkommer att försvars-Saab lanserade Arthur-systemet under mitten av 90-talet.

Det är alltså inte så länge sedan.

Den första beställningen kom 1996 då Sverige och Norge beställde ett antal Arthur-system tillsammans.

Saabs viktigaste konkurrenter inom vapenlokaliseringssystem är amerikanarna Lockheed-Martin och Raytheon.

Därutöver finns det israeliska företag som konkurrerar på området.

Saab har även andra radarsystem, och avser man radar generellt är de viktigaste konkurrenterna fortfarande Lockheed-Martin och Raytheon, men även franska Thales samt EADS.

Det är EADS som gör Airbus-flygplanen samt Eurocopter.