"46% förlustrisk för daytradern"

I din analys i Sydsvenska Dagbladet kommer du fram till att på en åttaårsperiod är risken till förlust nästan utesluten, innebär det att de som köpte dyrt, till exempel Ericssonaktier, år 2000 ska avvakta till 2008?

– Nej, resonemanget speglar en portfölj av aktier, vilket innebär att den företagsspecifika risken då har tagits bort. I Ericssons fall hade bolaget, eller aktien, en extrem övervärdering, med PE-tal på 5–6 gånger den högsta nivå jag sett för något storbolag tidigare. Delvis därför blev fallet efteråt så stort. När dessutom företagsets intäkter halverades inom loppet av tre år, blev den efterföljande nedgången ännu svårare. En portfölj av aktier kan knappast råka ut för samma utveckling, även om det som hände 1925–32, delvis är en parallell till Ericsson 1997–2003. Som jag skrev i krönikan anser jag dock att tiden före andra världskriget inte är representativ att utgå ifrån som bas för framåtblickande.

Så vilken blir den kortaste perioden där aktier med säkerhet blir en bättre placering än obligationer?

– Här finns två problem, dels att de dryga hundra år vi har information om inte räcker till för att säga att aktier är helt säkra, alltså att en portfölj av aktier aldrig någonsin kan gå minus. Tiden före andra världskriget kantades av ständiga börskrascher. Min bedömning är dock att om förlustrisken är 4–5 procent under en åttaårsperiod, så kommer placerare under en livstid att uppleva det som en period under vilken aktier är säkra. Den kortaste period de flesta uppfattar en portfölj av aktier som förhållandevis säkra är nog 4–5 år.

Du grundar din undersökning på amerikanska aktier, vågar du säga att slutsatserna står sig för den svenska börsen också?

– Valet av amerikanska aktier beror, dels på att vi där har de längsta och mest detaljerade jämförelseserierna, dels på att det är den största finansiella marknaden. Storleken gör att det går att dra mer generella riktlinjer. Till den del jag kan jämföra med svenska börsen, står sig slutsatserna. Svängningarna är dock större på grund av att marknaden är liten (enskilda bolag får större genomslagskraft), samtidigt som statistiken är mindre detaljerad.

Med en förlustrisk på hela 46 procent för dem som köper och säljer varje dag – vilken slutsats bör daytraders dra av det?

– Att det är oerhört svårt att tjäna pengar på korta affärer, eftersom utfallet är ganska nära ren slump. Lyckosamma daytraders tjänar pengar på att reagera före genomsnittsplaceraren och sedan rida på den våg (uppåt eller neråt) som en händelse skapar. Det har mindre betydelse om den händelsen är positiv eller negativ, eftersom det i båda fallen skapas en våg. Eftersom den finansiella vågen, som alla vågor, ganska snabbt släcks ut, är tiden under vilken en placerare kan tjäna pengar mycket kort. I vissa fall handlar det om minuter. Daytraders måste därför ha hundraprocentig koncentration på vågrörelsen, när de är inne på marknaden. Köpa på morgonen och sälja på eftermiddagen är därför ett chansartat sätt att försöka tjäna pengar på aktier.

Två förlustdagar kommer sällan på raken – köpläge efter förlust, är det något du själv praktiserat med framgång?

– Det beror lite på i vilken trend börsen befinner sig nu. Tar vi dagsläget som exempel, påstår jag att börsen är inne i en positiv trend. Därför är det bra att köpa efter två förlustdagar i rad (eller två förlustmånader, etc). Om den längre trenden är positivt finns det pengar att tjäna på att tro att den kommer att fortsätta att vara positiv. Det omvända gäller i negativa trender, där den mest extrema naturligtvis var den från mars 2000 till mars 2003. Hur vi sedan analyserar om börserna är i positiva eller negativa trender, varierar naturligtvis.

– Personligen anser jag att stigande kurser de senaste nio månaderna och positiv konjunkturstatistik i ett årsperspektiv (vilket ger stigande vinster) är de två faktorer som ger en dokumenterad trend. Jag har kommit att bli mer skeptisk till att lägga in räntenivån i denna analys (stigande ränta skulle då vara negativt tämligen omgående), eftersom jag tycker räntan måste verka under minst 18 månader innan den får effekt på konjunkturen. Jag missbedömde utvecklingen i den senaste bubblan, genom att tolka signalerna redan i mars 2001, som att det fanns grogrund för en positiv börs. I mars fick vi mycket kraftiga börsfall, vilket drog ner PE-talen. Under april och maj fick vi sedan en efterföljande uppgång, men eftersom konjunkturstatistiken fortsatte falla blev uppgången kortvarig.

Vilka svenska aktier ser du som köpvärda nu i oktober–november?

– Genom åren har jag lärt mig att råd av det här slaget utvärderas av läsaren på följande sätt, och dessutom under ungefär två veckor. En av de (oftast) tre aktier jag förväntas välja, går bra. Slutsats: Den hade läsaren tänkt köpa i alla fall, så det berodde inte på mitt råd att den gick bra. En av mina aktier går ungefär som alla andra. Slutsats: Inte undra på att alla råd han ger till fonder får dem att gå som index. Typiskt feglir. Slutligen, en går riktigt dåligt. Slutsats: Det är obegripligt att sådana där förstå-sig-påare får kalla sig aktieanalytiker. Tärning hade gjort jobbet bättre. Jag förstår inte varför de skall vara så upphaussade och får utrymme i alla tidningar.

Så vilka aktier rekommenderar du?

– Nej, jag avstår från att peka ut enskilda aktier…