Vingeveteranen Hans Bagner går till Frank

Hans Bagner är den som har varit längst på Vinge.

– I 45 år, säger han.

– Jag var med och startade Vinge från en massa småbyråer som gick samman. Vi började att diskutera det 1982, och fusionen skedde 1983.

Själv kom Hans Bagner från en av dessa mindre byråer, Dahlins advokatbyrå, som blev en del av den nya byrån.

– Det har varit en enastående resa. Vinge har varit en enastående framgångssaga. En så ung byrå blev snabbt ledande på den nordeuropeiska marknaden.

Anmäl dig till Realtid.ses Nyhetsbrev Juridik som skickas ut varje torsdag.

Hur känns det nu då?

– Jag har vant mig vid tanken. Det har vuxit fram de sista veckorna. Men det känns bra. Det känns nästan som när jag började min karriär på Dahlins advokatbyrå 1964. Då var vi bara en handfull jurister.

Varför slutar du?

– Jag sysslar med skiljeprocesser, vilket har blivit min specialitet de senaste 15 åren. På en stor byrå är det problem att ta sig an uppdrag på grund av intressekonflikter. Man är känslig för det på en stor byrå. Fyra gånger av fem när jag får förfrågningar om ett uppdrag som skiljeman eller ombud säger jag att det låter intressant. Men sedan ser jag att det inte går.

– Det är ett problem som växer i takt med att Vinge ökar och får fler namn i sitt klientregister. Det har vidare skett en skärpning när det gäller att åta sig uppdrag. Parterna kräver i större utsträckning att det inte finns några sidointressen. Även internationellt märker man att fler erfarna processadvokater går in i specialistfirmor, som inte på långa vägar har samma jävsproblem som de stora byråerna.

Och intressekonflikterna fortsätter att öka, menar Hans Bagner.

– Det kommer att bli ett större problem. Advokatsamfundet har noggranna riktlinjer. Men framförallt marknaden ställer allt högre krav. Ska man bli utnämnd av skiljedomsinstituten i Stockholm eller Paris så gör de en noggrann granskning om opartiskhet. Kan man inte svara ja på alla frågor som ställs så är man ute.

Advokatfirman Frank har funnits i tre år och startades av tre före detta Vinge-medarbetare som jobbade på Vinges processavdelning.

– Jag känner dem väl och det gör att jag känner mig mycket komfortabel.

Vad är ditt bästa minne från Vinge?

– Att Vinge kom till 1983! Det var ingenting som bara blev. Det var en hel del arbete för att få ihop det med fyra kontor i Sverige och kontor i London och Paris.

Hur firade ni det?

– Vi hade väl någon tillställning någonstans – jag kommer inte ihåg. Men det kändes väldigt bra. Vid start var vi 60 stycken jurister och vi sa att vi kan inte bli fler i Sverige. Vi sa: Ska man expandera någonstans nu så måste det göras utomlands. Nu blev det ju inte så, utan det skedde en enorm expansion i Sverige. Nu har byrån 340 jurister.

Vad hoppas du åstadkomma på Frank?

– Jag hoppas kunna hjälpa de relativt unga och väldigt duktiga medarbetarna med att komma ut på den internationella marknaden.

Vad kommer du att sakna mest?

– Personliga kontakter. Dem ska jag försöka att hålla kvar. Men det är inte alltid så lätt.