"Vi talar om 70 miljoner kronor"

Rättegången mot Alexander Richards och hans kompanjoner börjar lida mot sitt slut.

I dag inledde åklagare Stig Åström sin slutplädering mot Richards, NRS Technologies vd Leslie Balmer, bolagets styrelseledamot Anders Alm samt Bubbeltians styrelseledamot Bengt Helmersson.

Samtliga misstänks för grovt svindleri. Richards och Balmer åtalas också för grovt insiderbrott, och en fällande dom skulle innebära fängelsestraff på mellan sex månader och sex år.

Åklagaren väljer att börja dagen med några sista frågor till Alexander Richards.

Hur ser bolaget ut i dag?

– Det finns kvar i dag och det är ett publikt bolag, ett holdingbolag, som äger 50 procent av aktierna i ett holdingbolag i Kina, som i sin tur har två dotterbolag. Det är där den operativa verksamheten finns, svarar Richards.

– Bolaget är hårt ansatt i Sverige men vi håller i gång. Det finns fortfarande runt 1300 aktieägare i Sverige.

Alexander Richards berättar att NRS äger ”49 procent i aktier, 60 procent av vinsterna och man har option på att öka aktieägandet med 60 procent”.

Åklagaren inleder därpå sin slutplädering mot Bengt Helmersson.

– I USA talar man om ”pump and dump”. Vi har inte påstått att det är på det här sättet, men aktieägarna måste ju få korrekt information när de ska handla och sälja aktier – det är vad målet handlar om, säger Åström.

– Aktieägarna har blivit vilseledda. Massor av aktieägare av drabbats – en av aktieägarna vi har hört här har förlorat många många tusenlappar.

– När det är folk som drabbas så här är det svindlerianklagelser vi har att luta oss mot.

Bengt Helmersson fick i uppdrag av Bubbeltians styrelse att göra en företagsundersökning av NRS innan affären som ledde till att NRS hamnade på Aktietorget. Han hade kontinuerlig kontakt med Leslie Balmer, vd för NRS, han besökte England för att titta på verksamheten och hade enligt Åström möjlighet att tala med de påstådda kunderna.

Åklagaren menar att när han var i England fick Bengt Helmersson veta att det inte var NRS som höll i verksamheten, utan ett annat bolag som NRS ingått ett joint venture-avtal med. Dessa uppgifter nämnde Helmersson inte för Bubbeltians styrelse, och än mindre för aktieägarna.

– Han är ingen duvunge i sådana här sammanhang, han vet vad han gör, säger Stig Åström om Bengt Helmersson och pekar på hans bokföringskunskaper.

– Bubbeltian undrade oroligt hur NRS såg ut vid den här tiden. Helmersson får företagets förtroende att undersöka NRS. När han kommer tillbaka till Sverige är han hemlighetsfull. Bubbeltian fick inte veta något om vad som hänt i England.

– Det som styrker hans uppsåt var att han fick kunskap om joint venture-avtalet. Han vet om att NRS inte kommer driva verksamheten i England. Det är en stor skillnad på om ett joint venture-bolag driver verksamheten, eller om holdingbolaget gör det.

Åström förklarar vari skillnaden ligger:

– Holdingbolaget har ingen kontroll över verksamheten. Ingen har kollat på vad Waterbourne Partnership (det bolag som NRS skulle ingå ett joint venture-avtal med, under namnet Waterbourne Processing Ltd) har möjlighet att åstadkomma. Det här handlar om två bolag som ska gå i takt i ett joint venture-bolag, men vi vet inget om Waterbourne.

Åklagaren pekar sedan på att den information som Helmersson sedan presenterar om bolaget för styrelsen och allmänheten skapar trovärdighet för NRS.

Styrelsen godkänner affären på bolagsstämman, och dagen efter återupptas handeln i Bubbeltian, som också byter namn.

Därefter börjar det ena positiva pressmeddelandet efter det andra välla ut från bolaget.

– Det som är skönt med den här rättegången är att vi inte behöver tvista om vad som har hänt – det vet vi, säger Åström.

– Vi vet att NRS inte har tecknat några affärer i mångmiljonklassen. Det vi också vet är att i England känner alla parter bara till Waterbourne Limited, inte NRS.

Åklagare Stig Åström berättar att det Helmersson bland annat gör för att måla upp en bra bild av NRS är att illustrera verksamheten i England med egna fotografier.

– Det som är bedrägligt är att det inte finns någon verksamhet, men bilderna visar en verksamhet.

Åklagaren berättar att Helmersson inte kan ha sett en fungerande anläggning och att han borde ha haft all anledning att ifrågasätta den här anläggningen.

– Det han gör är att han sprider vidare den uppgiften att det i dagsläget pågår en omfattande utvinning, medan det är helt fel – och det vet han. Aktieägarna vet däremot ingenting om detta. Detta påverkar ju värderingsmodellerna. Han har varit helt klar över att det här belsutsunderlaget är kraftigt vilseledande.

– Det som inträffar är att allmänheten gör felaktiga investeringsbeslut. Detta är ett bolag som ännu inte har lämnat utvecklingsstadiet.

På eftermiddagen fortsätter åklagare Åström med åtalspunkt två: grovt svindleri, insiderbrott och otillbörlig marknadspåverkan.

– I den här åtalspunkten gäller det att bedöma vem som är ansvarig för att den svenska allmänheten vilseleddes om det här bolaget, NRS.

Stig Åström uppger att flera vittnen har berättat att maskinerna som användes för utvinning av sten och grus vid den här tidpunkten inte fungerade.

– Jag påstår att det här är vilseledande information som har lämnats till allmänheten i samråd av varandra.

När Stig Åström är inne på ansvarsfrågan berättar han i slutpläderingarna att det finns otaliga bevis för att den brittiske entreprenören Leslie Balmer gör precis det Alexander Richards ber honom om.

– Om Leslie Balmer blir ombedd om att sätta en signatur på ett papper så gör han det. Han skriver till och med under papper som står på svenska som han inte förstår, dokument som skickas till Finansinspektionen. Leslie Balmer är inte med på banan, ber man honom att skriva under ett papper så gör han det.

– Jag vet inte om man ska kalla honom för naiv, men han litar på Richards.

Stig Åström tar bland annat upp uppgifterna om att Leslie Balmer var majoritetsägare i Castleworth medan Alexander Richards ägde 49 procent. De två kollegorna sluter sedan ett avtal där Leslie Balmer sedan äger 40 procent och Alexander Richards 60, utan att Balmer får någon utdelning.

– Det gör han för att Richards begär det och för att han litar på Richards. Har man ett sådant förtroendeförhållande när det handlar om sådana belopp så är det helt otänkbart att Leslie Balmer någonsin skulle ljuga för Alexander Richards, säger Stig Åström.

Stig Åström berättar även om en bokslutskommuniké som formulerades vid ett möte i Ekvik på Värmdö i mitten av november 2005. I kommunikén har man berättat för allmänheten att den goda omsättningen under 2005 istället skulle återspeglas i bokslutet 2006 – detta trots att man fått reda på hur läget ser ut i England, att någon verksamhet inte påbörjats.

– Man har också gått ut på marknaden och berättat att NRS ensamt bedrivit verksamheten i England; man nämner inget om Waterbourne.

– Hur ska ni försäkra er om kapitalflödet från ett jointventurebolag? Det är ingen som känner till det här bolaget. Det som nås av den svenska allmänheten är att det är NRS som bedriver verksamheten.

Stig Åström berättar även att Alexander Richards och hans medåtalade inför marknaden har påstått att man har personal på företaget, vilket ger sken av att bolaget har lämnat utvecklingsstadiet.

Åklagaren upprepar gång på gång att Richards vet om att det inte finns någon verksamhet i bolaget.

– Det här styrker ju uppsåtet. Det fanns ingen huvudbok i England. Man hittar på siffrorna i den tredje kvartalsrapporten.

– Alla dessa uppgifter och påhittade siffror som har hittats på för att inte skicka ner NRS-aktien djupt ner i källaren…

Helmersson skakar på huvudet, viskar till sin advokat Leif Ljungholm – nytillträdd HQ-ordförande – från Glimstedt i Malmö, och blickar upp mot Alexander Richards – som höjer på ögonbrynen och skakar på huvudet. Anders Alm är mitt uppe i en tyst diskussion med sin försvarare Johan Åkermark från Försvarsadvokaterna.

Stig Åström berättar vidare om mötet i Ekvik. Anders Alm ska under mötet ha skrivit ihop mötesanteckningar i ett mail. Där står det som särskild punkt att Leslie Balmer ska ge Anders Alm bakgrundsinformation för att bolaget ska kunna skicka ut tre nya pressmeddelanden.

– Les Balmers uppgift är att förse dem med uppgifter för att skicka ut pressmeddelanden med syfte att hålla liv i uppmärksamheten kring bolaget.

– Så ska det inte fungera. Man ska endast skicka ut pressmeddelanden när det, vare sig man vill det eller inte, har hänt något med bolaget. Man kan inte kunna förutse när pressinformation ska skickas ut.

Åström kommer sedan in på den del av åtalet som gäller insiderbrott. Här har Alexander Richards tidigare uttalat sig och sagt att han fått råd från advokatbyrån Vinge om hur han ska kunna undvika att anklagas för insiderbrott – nämligen att ingå avtalet utomlands, i detta fall Storbritannien.

Åström menar dock att insiderlagstiftningen ändå gäller i detta fall:

– Det är ju här i Sverige som hela gärningen har begåtts. Fullmakter skrevs ut i Sverige, pengar skiftades i Sverige och aktierna fanns i Sverige. Det är bara underskrifterna som har gjorts i England. Detta bevisar bara att Alexander Richards har haft ett uppsåt, han visste exakt vad han gjorde. Han ville komma undan den svenska lagstiftningen, marknadsmissbrukslagen.

Klockan 15.00 under tisdagseftermiddagen börjar Åström närma sig slutet av sin plädering.

– Eftersom småsparare inte kan begära tillbaka sina pengar så har vi ett förverkandeyrkande på Alexander Richards.

Förverkandeyrkandet är en del av åtalet och ligger på 22 miljoner kronor.

När åklagarens plädering är slut vill domaren veta vilket straff åklagaren yrkar på. Redan på morgonen har de åtalade Helmersson och Alm och deras försvarare fått säga sitt. Båda kan tänka sig samhällstjänst.

Åklagaren är dock inte av samma uppfattning.

– Det är definitivt ett fängelsestraff som gäller.

– Det här är ett mycket allvarligt brott och det är väldigt många som har blivit av med stora pengar. Vi har hört en person som blivit av med ett par hundra kronor, men det finns fler.

– Marknadsvärdet på de aktier som omsatts är de aktierna som sålts av Alexander Richards med vänner, och det värdet är betydligt högre än de 23 miljoner kronor som Alexander Richards sålde dem för. Man ska titta på marknadsvärdet på de aktier som omsattes och då talar vi om 70 miljoner kronor.

– Det är pengar som har varit mycket betydande för aktieägarna.