Varning för falsk godhet!

Vi ska vara snälla, annars kommer inte jultomten. Och den som har glömt snällhetstemat under året får tok-snälla sig under de få dagarna kvar till julafton.

God och snäll.

Det ska vi vara.

Och det är bra.

Det finns en genuin godhet som kommer ur detta att vara människa, att vi månar om andras rätt till sitt mänskliga värde, att ingenting är så viktigt att det får kränka en annan människa. Respekt för mänskliga rättigheter, i alla lägen.

Det är en godhet som inte reflekterar över sin egen förträfflighet, utan som bara finns där, ger en hand, ser en medmänniska, säger ett ord, ger ett stöd. Utan att det behöver synas eller märkas. För att det är ett klokt sätt att vara människa på. Andra mår bra av att man gör gott. Och det känns gott att göra goda gärningar.

Men så finns det en godhet, som är mer beräknande. Som vill ha betalt, helst med ränta. Och som använder gåvan som ett medel att styra sin omgivning.

Det är en godhet som ställer krav, och vill ha något finare i utbyte. Gåvan snärjer in den alltmer beroende mottagaren i givarens självklara sidenband.

Jag har mött många politiker, journalister och andra i det samhälleliga etablissemanget som anser sig otroligt goda. Men när man skrapar på den där godhetsytan, så visar det sig vara något helt annat bakom. Där finns grandiosa självbilder, ett förakt för svaghet och en inställning att man inte behöver följa vanliga normer och lagar, eftersom man är just så otroligt god.

Ungefär där börjar godheten skörda sina första offer.

Den som är så förblindad av sin egen upphöjdhet och godhet inträder också i den riskzon där de första övergreppen sker. Talesättet att ”vägen till helvetet är kantad av goda föresatser” stämmer verkligen in här. Det är makthavare som gärna räddar någon som håller på att drunkna, såvida TV4 är där och filmar, men som skulle rycka på axlarna och gå förbi om han inte själv hade något att vinna på det. Han tänker alltid what´s in it for me? Den som däremot är genuint god gör inte det slags köpslående när en människa håller på att drunkna.

Godheten förblindar, syftet upplevs så gott, så till slut är den falskt gode beredd att göra onda handlingar för att nå det påstått goda. Och så dödas en människa för sina åsikter, eller för att hon är avvikande, eller för att hon inte är ”ren”.

De som gömde förföljda under andra världskriget, skröt inte med sin ”godhet”, de riskerade sina egna liv, därför att de hade inte kunnat leva med att se sig själva i spegeln om de hade stängt dörren för den som sökte skydd.

När de som anser sig jättegoda beslås med att göra onda handlingar, uppstår något som brukar kallas kognitiv dissonans. Plötsligt är deras uppblåsta självbild inte konsistent med den objektivt onda handlingen. Glappet, eller snarare klyftan, måste döljas. Det sker då inte genom att man rättar ett fel eller upphör med sin onda handling, utan kör på ännu hårdare. Den gode måste motivera sin onda handling genom att ännu mer överdrivet utpeka offret som någon som ”förtjänat” detta och som måste undanröjas för att de goda målen ska uppnås. Den förhärligande självgoda kan aldrig erkänna fel.

Så se upp med den falska godheten i jul, eller förebådad godhet, som ska legitimera övergrepp mot enskilda människor. Låt dig inte förföras av falska godhetsteman. Det räcker gott att se till att man inte gör onda handlingar mot andra människor. Och fortfarande gäller gyllene regeln: allt som du vill att andra ska göra mot dig, ska du göra mot andra.