"Värdet på xG:s teknik blir noll"

NEW YORK Joseph Bobier är uppfinnaren bakom den radioteknik som xG Technologiy anser revolutionerande, men experter som Qualcomms Phil Karn och KTH:s Jens Zander (bilden) avvisar den.

Det lilla Florida-företaget xG Technology har enligt Joseph Bobier runt 50 forskare som idag koncentrerar sig på att utveckla nya basstationer för det 4G-nät, vilket först utlovades till 2008, men nu ska introduceras 2009 – om allt går enligt planerna.

– Vi har förfinat tekniken i många avseenden, men grunderna är de samma. De flesta förbättringarna har skett inom digital signalbehandling (DSP) genom att vi lärt oss hur man modulerar radiosignalerna med hjälp av DSP istället för med hjälp av diskreta komponenter.

– Vi har gått från hårdvarulösningar till mjukvarulösningar och systemet är många gånger mer flexibelt i dag, säger han och tillägger att mjukvarusystemet gör det lättare att uppgradera systemet framöver.

Joseph Bobier började jobba med radio i hans pappas firma i West Virginia. Den försåg polis, brandförsvaret och säkerhetsföretag med mobil radio och personsökare. När han på 1970-talet tjänstgjorde i den amerikanska flottan fick han lära sig mer om radioteknik.

Det var med denna bakgrund Joe Bobier såsmåningom började arbeta i den privata sektorn och drog igång företaget iDigi Communications tillsammans med bl a entreprenören Richard Mooers, som senare skulle hjälpa honom starta xG Technology.

Bägge företagen skulle få uppleva sin beskärda del av åtal från upprörda investerare och före detta styrelsemedlemmar. Det är Bobier som ligger bakom tekniken, men han äger trots det mindre än 4 procent av företagets aktier.

Löftet med xG Technologys xMax-teknik är att man ska kunna sända stora datamängder över stora avstånd och med extremt liten energiåtgång.

Inte nog med det, detta underverk sker i det oreglerade radiokommunikationsbandet under 1 gigahertz, runt 900 MHz närmare bestämt.

Bobier hävdar att man kan lyckats modifiera radiosignalerna så att varje enskild svängningscykel (Hertz) kan bära en databit, jämfört med vanliga radiosystem som behöver 100.000-tals Hertz per databit.

Medan mobilföretagen tvingas plöja ned miljarder för att köpa radiolicenser och sedan investera mångmiljonbelopp i basstationer som måste placeras ut tätt, tätt för att täcka de relativt små cellerna, skulle xMax-tekniken öppna för en motsvarighet till 1980/90-talets mikrodatorrevolution i etern.

På xG Technology är man övertygade om värdet av sin teknik, som man patentsökt, samtidigt som man är extremt hemlighetsfulla när det gäller hur den fungerar.

xG:s ledningär övertygade om att konkurrenterna annars skulle stjäla tekniken och att det skulle ta lång tid och kosta stora pengar om de försökte stämma tekniktjuvarna. Det ställer kritikerna inför en svår situation. Ska de tro på vad företaget säger utan bevis, eller försöka gissa sig till hur tekniken fungerar. (Det finns faktiskt en annan möjlighet, att skriva på ett NDA-avtal för att studera tekniken närmare, och att förbinda sig att inte berätta om saken.)

Företaget har anlitat Princeton-professorn Stuart Schwartz som konsult och han har bland annat i en intervju för Realtid.se gått i god för tekniken, men det är han ganska ensam om. Som konsult och med aktieoptioner i företaget står han dessutom inför en intressekonflikt, som kan påverka hans omdöme.

Bristen på information om företaget, särskilt oberoende granskningar av tekniken, har däremot inte hindrat xG Technology från att locka investerare på Londons AIM-marknad. Kursen nådde som mest 18 dollar, vilket gav företaget ett värde av närmare 2 miljarder dollar, men kursen har sedan rasat till mellan 4 och 5 dollar och värdet ligger i dag på drygt 600 miljoner dollar.

I november 2005 genomförde xG Technology en demonstration i Fort Lauderdale inför ett antal inbjudna journalister. En annan demonstration från i september 2007 misslyckades, vilket företaget bortförklarade med att de drabbats av en ”radiostörning av militär grad.”

Realtid.se intervjuade hösten 2007 Phil Karn, som på sin fritid försökt punktera det han ser som våldsamt överdrivna pretentioner och vetenskapligt ohållbara påståenden.

Phil Karn är teknikchef på Qualcomm, där han jobbat sedan 1971. Han har gjort en detaljerad matematisk analys av den testen i november 2005, som inkluderade en sändare monterad på en 259 meter hög radiomast.

– Jag tvivlar inte en minut på att xG Technology har ett radiomodem som fungerar, men det är inte det som är frågan. Det finns många sätt att bygga modem och alla fungerar. Det som jag ifrågasätter är deras påstående att de kan göra det med mycket mindre kraftåtgång än för alternativen. Och det har de aldrig demonstrerat, eftersom det strider mot de grundläggande lagarna för telekommunikation, sade han bland annat.

– Om pulsen som överför data inte har tillräckligt med energi kommer den att drunkna i det omgivande signalbruset. Och ju längre avståndet, desto svagare blir signalpulsen, sade han och berättade om hur han med hjälp av standarformler visat att tekniken inte kan fungera på det sätt företaget hävdar. Och att de fick bra resultat i Florida berodde helt enkelt på att de hade klar sikt och bra atmosfäriska förhållanden.

Vad säger du, Joe Bobier om Phil Karns kritik? Han säger att era påståenden om er teknik strider mot vetenskapen, samt att testen i Florida 2005 inte bevisade något. Nästan vilket radiosystem som helst skulle kunna göra samma sak.

– Mitt svar är att han inte har all den information som behövs för att göra en analys och jag skulle också vilja säga att det är möjligt att han har andra motiv för att göra en inkomplett analys, säger Bobier.

– Alla dessa försök att ifrågasätta det vetenskapliga värdet av vår teknologi skulle kunna raderas om vi berättade och skänkte bort vår intellektuella egendom. Då skulle vi kunna visa att vi inte bryter mot några fysiska lagar och inte mot Shannons gräns. Om vi berättade för Karn och folk som honom så skulle vi göra oss av med vår framtid och det kommer vi inte att göra, inflikar företagets operativa chef Frank Peake och tillägger att det rent mänskligt är frestande och mänskligt att vilja berätta om tekniken, men att det är något de måste undvika.

Jag väntar mig inte att du ska avslöja innehållet i er svarta låda, men jag skulle ändå vilja att du kommenterade Phil Karns kritik av demon 2005. Han säger att man skulle kunna uppnå samma resultat med ett vanligt WiFi-modem och Intel har nyligen introducerat långdistans WiFi med en räckvidd på 9 mil. Vad säger du om det?

– Visst. Det går att sända WiFi över långa avstånd, men i den artikel jag såg handlade det om parabolantenner, anntenner med extremt tajta signaler och hög förstärkning.

– Men vi använde en rundstrålande (omnidirectional, sänder åt alla håll, min anm HS) antenn under vår berömda demo och sände över 900 MHz, säger han och Frank Peake lägger till att det de andra gör är som att skjuta med en pistol mot den andra antennen.

Realtid.se bad Phil Karn kommentera Bobiers svar:

– Det är struntprat, säger han om Bobiers påstående att han inte har alla fakta som behövs.Han kan inte avvisa mina fakta, så han ifrågasätter mina motiv istället.

– Min artikel om demon i Florida 2005 innehåller all information som behövs för att göra en analys (en ”link budget”): den har sändarens styrka, datahastigheten, avstånden och antennens ”gain” (förstärkning av signalerna genom fokusering i en riktning, min anm HS). Det var också klart av avståndet, tornets höjd och landskapet i Florida att det rörde sig om ”line of sight”, det vill säga bästa möjliga villkor.

– Jag visade att nästan vilken modulation som helst skulle fungera under dessa förhållanden och jag har hänvisat dem till min hemsida där alla kalkyleringar finns. Om det är så att jag har fel, eller inte har tillräckligt med information, peka isåfall ut exakt var i min ”link budget” felet ligger.

– Det är också fel av Bobier att påstå att deras antenn var rundstrålande. Jag har sett artiklar med bilder som visar att de håller upp en Yagiantenn på mottagarsidan och den är definitivt inte omnidirectional. Det är möjligt att sändarantennen varit rundstrålande, men även sådana antenner förstärks eftersom de inte sänder rakt upp och inte rakt ned. De sänder alltså i många riktningar över ett horisontellt band och kan koncentrera energin i ett horisontellt plan. Ju mer man plattar ut detta plan, desto större blir förstärkningen.

När det sedan gäller talet om att de måste skydda sin intellektuella egendom så är det enligt Karn bara struntprat.

– Jag bryr mig inte ett vitten om vad de har i sina svarta lådor. Allt jag vill ha är att de backar upp sina extravaganta påståenden externt mätbara prestationsdata som genomförts av en kompetent och oberoende tredje part.

Och han får medhåll av professor Jens Zander, chef för Kungliga Tekniska Högskolans center för trådlösa system.

– Så länge xG ite kommer ut ur garderoben och låter andra verifiera resultaten så står vi där vi står. Phil Karns kritik är mycket vederhäftig och träffar huvudet på spiken, säger Zander som är medlem av IVA och vetenskaplig rådgivare åt Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

– Det är inte alls så att modulationsmetoderna bakom xMax behöver vara dåliga. Det är bara så att dessa och alla andra tänkbara metoder ligger inom Shannons gränser. Det finns väldigt många andra standardiserade och ”genomforskade” metoder som säkerligen fungera ungefär lika bra som xMax. När detta blir uppenbart skulle jag tror att värdet på xG blir noll. Jag kan inte se det på annat sätt än att man in i det längsta försöker håller upp värdet på företaget genom att envist påstå att kejsaren faktiskt har kläder på sig, säger Jens Zander