Torgny Segerstedt – värd att minnas

Huvudpersonen i filmen är Torgny Segerstedt som på sin tid var chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Segerstedt var en hjälte som det officiella Sverige spottade på ty han var en av de få som i ett tidigt skede reservationslöst tog avstånd från Hitler och nazismen och det passade sig inte alls i dåtidens Sverige.

Segerstedt framhöll individens ansvar och störde därmed den konsensus som under nazitiden var kompakt och omfattade hela det officiella Sverige; kungen, regeringen, statliga myndighetsföreträdare, militäretablissemanget och medier.

Segerstedtfilmen av Troell påminner mig om Sveriges skymfliga förflutna och där samtliga våra politiska partier har anledning att rannsaka sig. Det är inte så länge sedan vårt land var genomsyrat av nazismens och rasismens idéer och där naturligtvis även antisemitismen var en del.

Begreppet ”roddare” introducerades av kommunisten/socialisten Ture Nerman (som tog avstånd från Stalin men i ett tidigare skede omfamnade Lenin) som en beteckning på de tyskvänliga nazister i Sverige som obemärkt försökte ”byta sida” när det stod klart att Hitlers öde var beseglat.

Dessa kappvändare ”rodde” då över ån för att nå de anständigas strand och i förvånansvärt många fall lyckades dessa förargliga figurer etablera sig på framstående positioner i det svenska samhället.

Att här gå igenom alla de svenska nazisympatierna och de gravt rasistiska förhållningssätten skulle ta allt för stort utymme. Det förtjänar dock påpekas att Sverigedemokraternas främlingsfientliga förflutna framstår som en mild västanfläkt jämfört med våra ”anständiga” partiers historik i dessa avseenden, även om det förvisso var en tid sedan.

Låt mig endast ytterst kortfattat nämna några personer från den tidens politika palett och som måhända kan vara något att fundera på för de partier som möjligtvis tror sig ha ett anständigt förflutet.

Kd-pionjären Folke Dahlström var bland annat med i det nazistiska partiet Sveriges Socialistiska Samling (”SSS”) som var en utbrytning från det svenska nationalsocialistiska partiet. Kd-ledaren Alf Svensson meddelade dock absolution vad Dahlström beträffar.

Centerpartiet, tidigare Bondeförbundet, är historiskt sett det mest rasistiska partiet i riksdagen. I partiets program från den tiden stod att läsa:

”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en ödesfråga för vår nationella utveckling”.

Jag antar att en sådan skrivning i dag skulle vara straffbar som hets mot folkgrupp. Diskrimineringsombudsmannen skulle också säkert vilja ha ett ord med i laget.

Bondeförbundaren K.G. Westman var professor i rättshistoria men även svensk justitieminister 1936-1943 i Per-Albin Hanssons samlingsregering och dessutom en fullödig nazist. Han angrep bland andra Torgny Segerstedt och hans, som Westman uttryckte det, ”judiska frilla” som enligt Westman vridit om huvudet på Segerstedt.

Segerstedt blev också ständigt ”uppläxad” av såväl kungen som den socialdemokratiske statsministern, Per-Albin Hansson.

Den prisbelönte centerpartisten, riksdagsmannen, tillika akademiledamoten Per Olof Sundman var medlem i SSS, Nordisk ungdom och Sällskapet Unggöterna. Sundman var liksom Westman en brinnande nazist.

Med tanke på centerns senaste utspel om fri invandring måste man säga att det skett en viss vindkantring sedan den tid vi talar om. Centern förefaller vara ett parti utan ideologi som febrilt söker ett existensberättigande genom att svänga kappan efter vinden.

Rolf Clarkson var moderat riksdagsman till och med 1994 och hade bland annat varit medlem i Fosterländsk Europeisk ungdom (FEU).

Den nationalistiska och konservativa tidskriften Fria Ord var antisemitisk och antidemokratisk. I den tidskriftens regi höll såväl moderatledaren Gösta Boman som den moderata utrikesministern Margareta af Ugglas föredrag så sent som på 1980-talet.

Farbrodern till Margareta af Ugglas man, Clas av Ugglas, var redaktör för tidskriften Fria ord som bland annat ifrågasatte omfattningen av judeutrotningen. Denne af Ugglas kunde dock glädjas åt det Kungliga patriotiska sällskapets guldmedalj för, som det hette, ”långvarig och gagnelig verksamhet”.

Moderaterna Åke Leissner, Arvid Fredborg och Gunnar Unger var alla mycket tyskvänliga och motarbetade aktivt att Sverige skulle släppa in judiska flyktingar som flydde från nazityskland.

Den socialdemokratiske riksdagsmannen Arthur Engberg var ecklesiastikminister på 1930-talet, landshövding i Västernorrland från 1940 samt chefredaktör för tidningen Arbetet. Han var en av den tidens mest hängivna antisemiter. I en famös ledare i Arbetet med titeln ”Juden” uttalade Engberg att judarna var parasiter som underminerar och förbrukar alla övriga raser. Han drar paralleller till häst- och hundaveln för att underbygga sin tes att vi måste bevara vår egen folkstam. Knappast ett opportunt ordval i dagens läge!

En annan socialdemokrat vid namn Ragnar Ericsson var en av grundarna av den fascistiska organisationen Förbundet Det Nya Sverige. Lämpligt nog bytte Ragnar efternamn till det mer ädelt klingande Edenman och fick en framgångsrik karriär inom det socialdemokratiska partiet.

Socialdemokraten Per Engdal var under studietiden i Uppsala djupt engagerad i antidemokratiska och rasistiska organisationer. Denna mörka bakgrund hindrade inte att Engdal blev sakkunnig i regeringskansliet och Erlanders ecklesiastikminister! Engdal avslutade sin karriär som ordförande i den kommission som utredde polisens roll i mordet på Olof Palme.

Socialdemokraten Ragnar Linnér var med i Svenskt Socialistiskt Parti och SNF och dessutom uppseendeväckande nog frivillig i det nazistiska Waffen SS! Detta hindrade inte en facklig karriär där den judiske Hjalmar Mehr märkligt nog utsåg honom till kanslichef för barnavårdsnämnden i Stockholm.

Folkhemmets akademiske gunstling, Gunnar Myrdal, uttalade att han i nazismen trodde sig se en ungdomlig rörelse och förnyelse av socialismen.

De svenska kommunisterna hade sin egen Hitler, nämligen Stalin, en av de värsta massmördare världen skådat.

När Stalin dog 1953 höll den blivande kommunistiske partiledaren C.H. Hermansson ett hyllningstal till Stalin på Medborgarhuset i Stockholm. Så här lät det då;

”Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekade ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist det är att ha Lenin och Stalin till föredömen. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän!”

Är det något svenskt politiskt parti som borde skinnflås för sitt förflutnas skull så är det just kommunisterna även om de bytt namn och överdragskläder.

Förutom sin heroiska och ensamma kamp mot nazismen vurmade Torgny Segerstedt för det enskilda ansvaret och individens frihet och fördömde den statsstödda kollektivism som lade munkavle på de som inte passade in i det officiellt önskade mönstret. Där kan vi dra paralleller till dagens situation där avvikande meningar i ”känsliga” frågor leder till något liknande ostracism och demonisering om inte av vår kung gudbevars så av politiker, medier och rättrådiga myndighetschefer.

Det ankom tyvärr inte på denne modige och rättänkande man att få uppleva sin slutliga och otvetydiga seger över roddarnas och feghetens patrask. Segerstedt fick en stroke och dog strax innan Hitler föll.

I Göteborg finns en minnessten rest över Segerstedt och på den finns inristat ett citat som jag vill minnas kommer från en av hans artiklar i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Det är oerhört starka och vackra ord och något för våra rättrådiga inom politik och medier att ta till sig enligt mottot, bättre sent än aldrig!

”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem når kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria”.