"Sverige ska inte satsa på kunskap"

– Vi måste sluta vara fat and happy, säger Fredrik Svensson på Rektorsakademien när han håller föredrag på en Montessoriskola.

Ett trettiotal lärare lyssnar – eller framförallt tittar på – hans snygga Key Note presentation.

Just nu talar han om hur miljontals kinesiska studenter som utexamineras varje år. Och om Lars Leijonborg som så saktfärdigt noterade den omvälvande världsekonomin för två år sedan i boken Global utmaning – så blir också Sverige vinnare.

– Men Sverige kan inte hinna ikapp genom att göra mer av det gamla. Kineserna har redan sprungit förbi, säger Fredrik Svensson.

Han anser att Sverige inte längre kan konkurrera med kunskap eftersom asiaterna är minst lika duktiga som svenska.

– Och detta utan att de festat sig igenom hela sin utbildning på Handelshögskolan.

Istället ska vi börja konkurrera med kreativitet och den ska plockas fram i skolan.

Fredrik Svensson har blivit Rektorsakademiens ansikte utåt. Syftet med akademien är att skola och näringsliv ska lära av varandra.

En timme innan föreläsningen
sitter han på en egendomlig lilafärgad stol i en av Rektorsakademiens färgrika utbildningslokaler mitt i centrala Stockholm.

Påläst och bestämd visar det sig att Fredrik Svensson har verbala, nästan mekaniska svar på de flesta frågor.

Svaren är inte byråkratiska one-liners som: ”vi ska se över våra rutiner” men det är tydligt att han har svarat på de flesta skolfrågor förut.

Fredrik Svensson börjar med att säga att en dålig skola oftast har ett dåligt ledarskap i botten.

Men skolor i rikare områden når bättre resultat – har de automatiskt bättre ledare?

– Är betyg ett bra mätvärde på om en skola är bra?

Ja, så tänkte undertecknad.

Fast så tänker inte Fredrik Svensson.

– Hur ser det ut med värdegrundsfrågor på de finare skolorna? Hur mår eleverna? Det är ofta mer betygshets, prestationsstress och ätstörningar på skolor i de finare områdena.

Det är exempel som visar på bristande ledarskap, menar Fredrik Svensson.

– Må bra är tydligen inte lika viktigt i skolan som i näringslivet.

Att företag som Vattenfall vill närma sig barn och tonåringar via Rektorsakademin är för att lära sig mer om kommande arbetstagare och kunder.

Lite cyniskt?

– Jamen, så kan man säga om allting. Det är bättre om företag visar samhällsengagemang och är intresserade på riktigt än bara sponsrar med feta loggor.

Efter att först ha varit yrkesmilitär och jobbat på it-bolag som Icon Medialab och Tric, blev Fredrik Svensson rektor på Broängskolan i Botkyrka utanför Stockholm.

Det gick ungefär till såhär: Han var arbetslös, målade ett tak hemma, telefonen ringde, han blev tillfrågad om att bli rektor, tog jobbet och vände skolans neråtgående trend och usla ekonomi uppåt.

Som grön rektor blev Fredrik Svensson snart förvånad över hur dålig koll skolan hade på ekonomi, it och omhändertagande av sin personal.

Erfarenheten – kulturkrocken mellan näringsliv och skola – tog han med sig och grundade Rektorsakademin 2004, som nu har över 5.000 medlemmar.

Fredrik Svensson tror inte på auktoritärt ledarskap om en verksamhet ska utvecklas. Tvärtom är det viktigt med decentralisering så att folk känner ansvar istället för en rädsla över att göra fel.

Det hänger ihop med tron på kreativitet.

Tankekedjan är: För att våga bryta mönster måste man ibland gå emot auktoriteter och för att våga det krävs mod. Och mod har den som känner sig trygg och trygghet får man i skolan – om den präglas av ett sunt ledarskap.

Föreläsningen i Montessoriskolan närmar sig sitt slut. Fredrik Svensson berättar om Ericssons bolagsstämma år 2000. Bland alla tusentals trötta aktieägare reser sig en tolvårig tjej och frågar:

”Varför gör ni inte bara mobiltelefoner som folk vill ha?”

Från podiet svarar styrelsen att det förvisso är en bra fråga ”men kanske inte rätt forum”.

– Men det var det väl!? utbrister Fredrik Svensson och uppmanar lärarna att tänka på hur Ericsson såg ut innan de gick ihop med Sony. Den enradiga displayen och det eviga knappandet.

– En sån tjej är hyfsat trygg, modig – och kreativ.

För att Sverige ska palla med den globala konkurrensen måste vi skapa fler individer som den tolvåriga tjejen. Och det börjar med bra ledarskap i skolan.