"Stanna hela veckan"

1. Åker du till World Economic Forum i år?

Hans Rosling:

– Nej, men jag har varit där två gånger tidigare.

Sophie Nachemson-Ekwall:

– Nej, jag var ackrediterad som representant för Dagens Industri och arbetar inte för DI längre. Så är det alltid. Inbjudningarna är kopplade till arbetsgivaren. Tyvärr.

Staffan Sonning:

– Ja, jag är här nu.

Charlotte Petri Gornitzka:

– Ja

2. Varför är toppmötet viktigt?

Hans Rosling:

– Det är alltid viktigt med sådana möten. Där träffar människorna varandra på tvären. Jag var så imponerad över mötena mellan afrikanska presidenter, europeiska akademiker och amerikanska politiker. Allt är pinsamt bra ordnat.

Sophie Nachemson-Ekwall:

– Det kommer beslutsfattare från alla läger – näringslivet – politiker – intresseorganisationer, från hela världen. Det blir en unik bredd på samtalet som gör att du kommer hem med nya perspektiv. Som ekonomijournalist fick jag koll på debatten långt in i juni månad. Dessutom är det knappt några journalister där som följer de svenska delegaterna så som svensk får du en unik chans att tala med dem.

Staffan Sonning:

– Egentligen är forumet en diskussionsklubb. Men här läggs ibland fram idéer som senare blir verklighet, eller påverkar debatten. Det var till exempel här i Davos som det första gången föreslogs att dom 20 ekonomiskt starkaste länderna skulle gå ihop i gruppen G20 och samordna försvaret mot ekonomikrisen 2008. Det blev verklighet och fick mycket stor betydelse för att undvika härdsmältan. Det innebar också en dramatisk förändring av den ekonomiska väldskartan, eftersom länder som Kina, Indien och Brasilien plötsligt hamnade runt förhandlingsbordet där tidigare bara de gamla industriländerna hade suttit. Jag gissar att för makthavare är det värdefullt att informellt kunna träffa folk utanför den vanliga dagordningen. Nätverkande, heter det väl…

Charlotte Petri Gornitzka:

– Det ger makthavare i ett internationellt näringsliv, civilsamhälle, och regeringsrepresentanter möjlighet att diskutera och finna former och lösningar på problem. Dessutom är det ju självklart en plats att underhålla och knyta nya, viktiga kontakter.

3. Finns det några knep för att bli bjuden på de exklusivaste mottagningarna och seminarierna?

Hans Rosling:

– Nej, om man blir ditbjuden har man tillgång till alla arrangemang. Sen finns det också alternativa seminarier men de är öppna för alla. När jag var där träffade jag flera av de chefer vi betalar våra räkningar till, exempelvis Vattenfall, Skanska och storbankerna. Det är seriöst folk som är där, inget supande, inget nöjesliv.

Sophie Nachemson-Ekwall:

– Jag kan alla knep. Ett är detsamma som gällde när man skulle bryta sig in på Café Opera som 18-åring. Ett annat är att helt enkelt åka ner flera år i rad, för det handlar mycket om hackordning där de som varit med länge stiger i graderna. Det jag framförallt varit duktig på är att få in andra svenska journalister på tillställningar, med ursäkten att jag ju måste få ha sällskap med mig.

Staffan Sonning:

– Inte för journalister, såvitt vad jag vet. Vissa seminarier är öppna för media, andra inte. Jag har inte hört talas om nån som kommer förbi den uppdelningen.

Charlotte Petri Gornitzka:

– I sådana fall har jag inte lärt mig dem. Din position spelar roll, men har du något att tillföra i sak, och förmågan att tränga igenom bruset, blir du inbjuden till de mest exklusiva diskussionerna.

4. Vad missar medierna i sin rapportering från Davos?

Hans Rosling:

– Diskussionen kring trender och långsiktighet. Sådana här möten är inte till för att punktbevaka det mest aktuella kriserna, de har ett större perspektiv.

Sophie Nachemson-Ekwall:

– Internationell media som skickar 30 delegater missar nog ingenting. Vi övriga, som kanske är en enda delegat, får hålla oss borta från att sova eller åka skidor. Den som tror sig ha tid för ett privat samtal hem till Sverige är rökt. Ett vanligt fel för nybörjare är att boka intervjuer med folk på udda hotell. Att komma in och ut ur kongressbyggnaden kan ta en halvtimme. Återigen, slöseri med dyrbar tid. En viktig lärdom är dessutom att stanna hela veckan – det vill säga tisdag till söndag. Det är lika mycket bra seminarier på slutet som i början.

Staffan Sonning:

– Säkert mycket. Eftersom det är flera hundra seminarier, kan en ensam reporter som jag bara bevaka en mycket liten bråkdel, utifrån det jag tror är relevant för min publik.

Charlotte Petri Gornitzka:

– Media fokuserar för mycket på de självklara, kända personerna och de självklara frågorna kring ekonomi. Det finns många experter på plats och viktiga utvecklingsfrågor som inte belyses.

5. Vilken var veckans viktigaste nyhet?

Hans Rosling:

– Jag är överhuvudtaget inte så intresserad av nyheter. De är per definition tråkiga. Men jag twittrade nyligen om att 9 procent av Afghanistans BNP utgörs av opiumhandel, det är intressant.

Sophie Nachemson-Ekwall:

– Davos har precis börjat. En lärdom är att man inte vet vad som var viktigast förrän veckan är slut, det vill säga på söndag kl 13.00. Sedan brukar vi svenskar alltid vara förvånade över hur global Davos agenda är. Kina, Indien och Brasilien tar upp en stor del av tiden, liksom vältaliga amerikanska företagsledare. Europa spelar ofta en liten roll. Sverige ingen alls.

Staffan Sonning:

– Nye s-ledaren, förstås.

Charlotte Petri Gornitzka:

– Bra initiativ lanseras i Davos när det gäller till exempel ungdomar och arbetslöshet, vattenprojekt, men ingen stor nyhet än så länge.