"Skiljemän borde bli offentliga"

För andra året i rad utsågs Jonas Benedictsson på Baker & McKenzie till Sveriges bästa advokat inom tvistlösning av International Law Office, ILO.

– Jag är lika glad i fjol som i år. Särskilt när det kommer från klienternas håll, säger han till Realtid.se.

Men när det gäller klientfavorit inom tvistemål, hur vet man vilka klienter man ska kontakta?

– De har ringt mig och frågat om klienter. Vid något tillfälle fick de namn från mig. I fjol fick jag veta, bakvägen, att de också själva hade luskat rätt på ett antal andra klienter som de kontaktat.

Vad krävs det för att bli klientfavorit?

– Det är nog inte en tillfällighet att jag kommit en bit in i karriären. Jag har hållit på i över 20 år nu. Dels har jag fått teknisk erfarenhet av hur man ska förbereda sig och presentera material. Men man måste också ha en ödmjukhet inför uppgiften; inte hamna på för höga hästar, man måste möta klienter och motparter på ett vettigt sätt.

– I viss mån vill alla klienter samma sak: ha goda råd, god tillgänglighet och känna att man är engagerad på riktigt.

Vilket var fjolårets mest intressanta case?

– HQ-ärendet. Vi företräder tre styrelseledamöter i moderbolaget och jag är undrande varför de blivit indragna i det här. Det ärendet sysselsatte oss mest 2011, ingen tvekan om det.

HQ-ärendet är en utmaning, menar Benedictsson, eftersom väldigt mycket står på spel inte bara i själva processen utan även för klienterna på det personliga planet, bland annat då det rönt stor uppmärksamhet i media.

– Jag har funderat mycket på vad tanken och strategin bakom generalangreppet på samtliga i de gamla styrelserna egentligen är. Kanske var tanken att enskilda personer skulle börja peka finger och skylla ifrån sig men det har ju blivit tvärtom: alla håller ihop eftersom de har en unison uppfattning om vad som hänt. Det är spännande för mig, som yrkesman, även om det inte alltid är så spännande för mina klienter.

Ett annat intressant fall förra året var hovrättens dom mot Roschier-delägaren Axel Calissendorff där det fastställdes att han varit jävig som skiljeman.

Det har också rönt internationell uppmärksamhet. Från utlandet har man länge ifrågasatt om kretsen av skiljemän i Sverige är för snäv. Ett sådant här fall och andra liknande fall pekar i den riktningen, menar Jonas Benedictsson.

– Vad det gäller frågor om oberoende och vänskapskorruption har vi ögonen på oss, särskilt från länder där korruptionen är mer utbredd som exempelvis Ryssland.

Tidigare kunde Sverige peka på att korruptionen inte har fått fotfäste här men med tanke på senare tids korruptionsskandaler, allt från Solna till Göteborg, går vi inte längre fria från dessa misstankar.

Jonas Benedictsson tror att ökad öppenhet är den bästa vägen att gå. Ett förslag är att hanteringen av skiljeförfaranden kan bli öppnare.

Skiljedomsinstitutet borde, enligt Benedictsson, gå ut med en officiell lista över vilka skiljemän som anlitas, hur ofta de anlitas, samt vilka advokatbyråer som anlitat dem.

Detta skulle stärka förtroendet för kåren utan att man röjer något om enskilda mål som måste förbli konfidentiellt.