Skattepengar med tillväxtvärk

2010 valde Tillväxtverket att ge 15 miljoner kronor som stöd till iCell. Stödet gavs mot bakgrund av att iCell påstods vara en helt ny tillverkare av det unika isoleringsmaterialet cellulosa. iCell etablerade sig i Dalarnas nordligaste kommun, Älvdalen. Där är glest med människor, en per kvadratkilometer. Dessutom är det glest med arbetstillfällen. iCell lovade sysselsätta uppåt 30 personer.

iCells fabrik, en investering på drygt 60 miljoner, är den största och mest moderna i sitt slag: 2012 invigdes fabriken på 3.500 kvm (idag har den växt till 6.000 kvm). Det skedde med pompa och ståt. Huvudpersoner var landshövdingen Maria Norrfalk och ägaren och initiativtagaren Roger Gudmundsäter. Gästerna flögs in med helikoptrar med iTells logotype. iTell är ett annat av Gudmundsäters bolag som ägnar sig åt telefoni. Gudmundsäter är något av en serieentreprenör och har ett flertal bolag i olika branscher.

Vid invigningen sa Gudmundsäter att inom tre år skulle iCell omsätta 100 miljoner och ha 30 anställda. Och om iCell satsade på isoleringsskivor av cellulosa (istället för lösull) blev marknadspotentialen 1,8 miljarder kronor bara i Sverige.

Men cellulosaisoleringen visade sig vara svår att sälja. Byggbranschen är konservativ och celllulosa-isolering kräver maskiner som sprutar in den i väggarna. På en försäljning på drygt 12 miljoner 2013 förlorade iCell närmare 17 miljoner och närmare 10 miljoner året innan. Sammanlagt har iCell till och med 2013 förlorat cirka 30 miljoner kronor.

Bolaget har endast klarat sig genom ytterligare statlig hjälp och genom att nyemittera aktier. Nyligen fick iCell även ett konvertibellån på 25 miljoner kronor av det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation. Totalt har iCell alltså fått 40 miljoner i stöd och konvertibellån av staten.

I efterhand har det visat sig att iCells produkt inte är unik. Det fanns flera etablerade företag som tillverkade samma cellulosaisolering i Sverige. Därmed gav Tillväxtverket bort 15 miljoner på felaktiga premisser.

Isoleringen av cellulosa hade lanserats av några entreprenörer i byggbranschen redan på 1980-talet. Familjeföretaget Ekofiber Sweden, som tillverkar fyra olika sorters cellulosaisolering (med och utan borsyra med vilken ullen impregneras mot brand), har funnits i mer än 20 år och fick det första godkännandet för lösulls-isolering i Sverige 1991.

Familjeföretaget Sjömarkens Isolering har tillverkat cellulosaisoleringen Warmfiber i åtta år och Svenska Termoträ har tillverkat cellulosaisolering i 20 år. Det fanns inte heller någon större import av cellulosaisolering 2010.

Men i beslutsunderlaget till det regionala investeringsstödet 2010 skrev Tillväxtverkets handläggare (Katalin Frydenlund och Björn Sjöstedt): ”Tillverkning (av lösull) har också förekommit i Sverige men idag sker all tillförsel genom import”.

Det var fel. Inte mindre än tre svenska företag, Ekofiber i Kallinge, Sjömarkens i Borås och Termoträ i Järbo, tillverkade alltså lösull av cellulosa 2010 i Sverige.

Vidare skrev handläggarna: ”Ekofiber har nyligen flyttat sin produktion från Sverige till Baltikum.” Det var också fel. Ekofiber hade kvar produktion i Sverige och hade flera anställda som tillverkar just cellulosaisolering.

Idén till produkten och maskinerna kommer från USA. Cellulosan utvinns av tidningar från tidningscentraler i bland annat Norrköping eller direkt av pappersmassa. Importerade maskiner från USA torrstrimlar tidningarna till lösull. Denna sprutas i sin tur in väggarna i ett nybyggt hus eller på vinden eller i håligheter i äldre hus.

I dagsläget säljer iCell sin lösull av cellulosa 20-30 procent billigare än de övriga tillverkarna av lösull.

“Då alla konkurrerar med alla har vi tvingats att sänka priserna 20-30 procent till den nivå som Icell säljer med stora ekonomiska förluster”, säger familjeföretaget Sjömarkens vd Jan-Eric Riedel.

Visserligen har iCell skapat några nya och efterlängtade jobb i Älvdalen (12 anställda 2015). Men samtidigt har en av ursprungstillverkarna, Ekofiber, börjat visa röda siffror. Och Ekofiber är verksamt i Blekinge som också är en region med hög arbetslöshet. Det vore ju dråpligt om Ekofiber skulle förlora lika många jobb i Blekinge som iCell lyckas skapa i Älvdalen. Då vore hela Tillväxtverkets syfte förfelat.

Förlusterna fortsätter för iCell men det är ännu inte offentligt hur stora dessa blev förra året. iCell verkar ha dragit på sig en del onödiga kostnader såsom 16 fordon varav 14 Passat från 2014 och 1 Caravelle från 2014. Det är fler bilar än anställda.

Gudmundsäter har gått in som vd trots att han har många andra bolag att ta hand om. Inget verkar särskilt lönsamt. Hans bolag iTell omsatte 29 miljoner 2013 och hade en vinst på några tusenlappar. Hans satsning på helikoptrar och bilar och travhästar i iTell Investments gjorde en förlust på närmare 2 miljoner 2013.

Oberoende Gudmundsäters förmåga att skapa lönsamma företag så verkar Tillväxtverket ha fattat beslut på felaktiga grunder. Det kan ju inte vara meningen att skattebetalarnas pengar ska användas till oschysst konkurrens, att eventuellt skapa några jobb i Älvdalen och samtidigt kanske tvinga bort arbetstillfällen på andra avfolkningsorter i landet. Och det har inte ens blivit hälften av de utlovade 30 heltidsanställda i anläggningen i Älvdalen.

Men Älvdalen har fått en otroligt fin fabrik som motsvarar en investering på drygt 60 miljoner kronor och ett bolag som blöder och försöker lägga om sin tillverkning till en ny produkt cellulosa-skivor:

”iCell har samma betydelse för Älvdalen som Saab hade för Trollhättan. Vi har uppfattat att iCell skulle kunna ha hela Europa som marknad”, säger Stefan Linde, Älvdalens kommundirektör, som varit ovetande om iCells stora förluster.

De ursprungliga tillverkarna av cellulosaisolering anser att Tillväxtverket snedvridit konkurrensen. En liknande anläggning med samma kvalitet och kvantitet för lösull kan man få för 10-15 miljoner, samma summa som iCell har fått i gåva av Tillväxtverket.

Göran Lättman, enhetschef för Kapitalförsörjning på Tillväxtverket, var den som fattade beslut att ge iCell pengarna på ett underlag med åtminstone två väsentliga faktafel. Han förstår inte varför konkurrensen snedvridits:

”Om det ändå fanns etablerade företag, vad hade det för betydelse för konkurrensen? Bidragen vi ger är regionalpolitiskt motiverade. iCell ligger inom det mest angelägna stödområdet. I varje enskilt fall gör vi en konkurrensbedömning. Vi bedömde att svenska marknaden inte skulle påverkas negativt av vårt bidrag till iCell. Marknaden var under tillväxt. Om en marknad växer så behöver inte iCells etablering ske på bekostnad av någon annan aktör. Genom iCell har lösullen av cellulosa blivit ännu mera känd.”