Skattedebatt på ny bottennivå

Det händer uppenbarligen något med ekonomiskt högutbildade personer när de tar på sig ministerhatten. Intellektuell hederlighet förbyts snabbt mot en debatteknik på sluggernivå.

Vi såg det med Anders Borg när han klev in i finansministerrollen och vi ser det med efterföljaren Magdalena Andersson.

På torsdagen gick vår nya finansminister till hårt angrepp mot affärsjurister och revisorer i talarstolen i riksdagen. Detta efter veckans SVT-granskning som visar att flera av de ledande bolagen på marknaden förändrat sin ägarmodell efter riksdagsbeslutet att höja skatten för delägare i de partnerägda bolag där varje partner äger mindre än 4 procent av kapitalet.

Genom att flytta det egna ägandet till ett aktiebolag, som inte betalar någon skatt på utdelningen, kan skatteeffekten av de nya reglerna till viss del begränsas. Detta får Magdalena Andersson att rasa.

”Här tycker jag att Sveriges alla revisorer och advokater ska titta sig själva djupt i ögonen i spegeln och fundera på: Kan jag stå för det här beteendet? Är det här verkligen rätt och riktigt utifrån den profession och den yrkesetik som jag har som revisor eller som advokat? Om inte jag betalar för äldreomsorgen, för läkarna och för lärarna i skolan, vem ska då göra det?”, dundrade ministern i talarstolen.

Hon beskriver utvecklingen av den svenska skattelagstiftningen som en ”katt-och-råtta-lek” där ”människor med hög kompetens på skatteområdet” försöker ”tänja på gränserna”.

”Revisorer och advokater har till uppgift i sin profession att stå för ordning och reda. Samtidigt kommer gång på gång avslöjanden om att just dessa professioner använder sin kompetens, som ska användas för att stå upp för ordning och reda, moral och etik, för att på alla sätt försöka tänja på skattesystemet och hitta kryphål för att inte betala skatt”, förklarade Andersson och tillade:

”Jag tycker att detta är djupt upprörande och helt oacceptabelt.”

För det första kan vi konstatera att det finns personer som ägnar sig åt att ta fram brottsliga skatteupplägg och det finns en aggressiv laglig skatteplanering som i vissa fall kan anses vara omoralisk. Men är ägarförändringarna i bolag som Mannheimer Swartling, Deloitte och EY ett exempel på detta? Nej, långt ifrån.

Låt oss svara på tre frågor:

1. Måste revisorer och advokater betala löne- och utdelningsskatter i Sverige även med det nya upplägget? Ja.

2. Är det olagligt och/eller omoraliskt att ett aktiebolag äger aktier i ett annat aktiebolag? Nej, det är tvärtom helt odramatiskt och standard i princip i alla grenar av det svenska näringslivet.

3.Har advokaterna och revisorerna i hemlighet försökt kringgå lagstiftarens intentioner? Nej.

Mannheimer Swartling berättade redan 2013 för finansdepartementet vilka följder de nya reglerna skulle få.

I ett remissyttrande undertecknat av managing partner Jan Dernestam skrev Mannheimer att ”direkt ägande i ett aktiebolag” inte längre går att använda som ägarform med de nya reglerna för en byrå av Mannheimers storlek:

”Vår marginalskatt på utdelad vinst blir ca 67 procent, medan delägare på flera andra byråer får en marginalskatt på 37,6 procent. Denna konkurrenssnedvridning innebär med stor sannolikhet att vi, för att kunna bibehålla vår attraktionskraft på arbetsmarknaden för kvalificerade jurister, antingen måste dela upp vår verksamhet i flera enheter (vardera med färre än 20 delägare) eller använda en annan verksamhetsform än direkt ägande i ett aktiebolag.”

Realtid.se rapporterade om remissyttrandet när det begav sig, läs artikeln här.

Med svaren på dessa frågor kan man endast tycka att de nya ägaruppläggen är värda kritik om man anser att framgångsrika advokater och revisorer helt enkelt ska betala mer i skatt än alla andra.

Magdalena Andersson utlovar nu en ny utredning av problematiken, en utredning som redan följer på utredandet som skedde på Anders Borgs tid. Lappandet och lagandet går alltså vidare.

Med tanke på hur länge Anders Borgs regeländring höll kan man verkligen undra hur länge Lex Andersson kommer att stå sig. Halveringstiden på svensk skattelagstiftning är oroande kort.

Istället för att slugga i riksdagen borde Magdalena Andersson och hennes folkvalda kollegor se till att vi får ett modernt och hållbart skattesystem. Sverige, om något land på jorden, borde kunna klara det.

Dagens system har så många inneboende konflikter och oförutsedda följdkonsekvenser att lappandet och lagandet måste överges. Jag är fullt övertygad om att det går att hitta en ny svensk modell, med pengar till offentlig välfärd men också en skattenivå som funkar för växande företag och skydd mot grisig skatteplanering i stor skala.

Men vi är inte riktigt där än. I stället har vi en finansminister som vevar i riksdagen om att vissa yrkesgrupper inte vill betala för ”äldreomsorgen, för läkarna och för lärarna i skolan”. Det säger något om den beklagliga nivån på den svenska skattedebatten.