Sida-chef ser möjligheter

– Men visst finns det alltid risker, tilläger Norrfalk.

Det svenska biståndet har ökat rejält de senaste åren, och kommer nästa år att uppgå till knappt 27 miljarder kronor. I en intervju med Realtid.se strax före nyår utryckte biståndsminister Gunilla Carlsson en viss oro över att kvaliteten på biståndet kan påverkas negativt till följd av den kraftiga ökningen.

Maria Norrfalk, som sedan 2003 är generaldirektör på biståndsmyndigheten Sida – som administrerar en större del av det svenska biståndet och vars anslag ökat med närmare 50 procent de senaster tre åren – anser, kanske inte helt oväntat, att de ökade biståndsflödena istället skapar stora möjligheter.

– Vi ska komma ihåg att ökningen i biståndet inte kom plötsligt, så vi var förberedda. Dessutom finns stora behov, säger Norrfalk.

Norrfalk nämner tre sätt att säkerställa en hög kvalitet på biståndet när detta ökar.

– När vi ökar satsningarna så gör vi det främst i projekt som redan i dag visar hög effektivitet. Framförallt om dessa dessutom varit underfinansierade.

– Ett annat sätt är att använda oss av andra biståndskanaler, alltså andra organisationer än vår egen, fortsätter Norrfalk.

Det innebär att om exempelvis Unicef redan är på plats och på gång så kan Sida låta satsningen gå via dem.

– Det tredje sättet är att öka budgetstödet i mottagarlandet, alltså att det finansiella stödet går direkt in i mottagarlandets budget.

Men finns inte då risken att pengarna går till något annat än det avsedda?

– Vi gör ju alltid en noggrann koll först för att se att regeringen har möjlighet att genomföra de åtgärder som varit bestämda.

Inom vilka geografiska områden och sektorer ligger då den största satsningen hos Sida i dag?

– När det gäller geografiskt så är det Afrika, säger Norrfalk som menar att satsningarna i Afrika också kommer att öka än mer.

Omkring hälften av Sidas finansiella satsningar går till Afrika, vilket gör att världsdelen redan i dag är den absolut största när det gäller svenskt bistånd.

– När det gäller sektorer så handlar det främst om demokrati och mänskliga rättigheter, säger Norrfalk, som menar att detta hänger tätt ihop med fattigdomsbekämpningen.

– Det handlar om att bygga upp institutioner, inte minst när det gäller rättssystemet, till exempel domstolar och polismyndigheter. Det kan också vara att bygga upp valmyndigheter och statistikmyndigheter, säger Norrfalk.

Det sistnämnda är viktig för att det skall vara möjligt med uppföljningar av utvecklingen. Överhuvudtaget så menar Norrfalk att systemen i många utvecklingsländer behöver bli mer transparanta.

– Att det till exempel finns Riksrevisorer är viktigt för att hålla koll på budgeten, säger Norrfalk.

Hon menar att detta också kan påverka hur biståndet i sig utformas.

– Ska vi ge budgetstöd måste vi kunna sätta oss in i hur landets budget- och finanssystem fungerar.

Hur ser du på millenniemålen? Är det inte risk att det ledar till ökat biståndsberoende om det nu är högre bistånd som ska göra det möjligt att målen uppfylls?

– Jo, men det är samtidigt klart att det inte är bistånd som är lösningen. Däremot kan biståndet skapa förutsättningar för att de här målen nås.

Norrfalk är i övrigt positivt inställd till millenniedeklarationen. Främst för att det handlar om ett gemensamt åtagande bland alla parter, och att det inkluderar ett flertal olika områden.

Om Norrfalk inte delar biståndsministens farhågor för negativa konsekvenser av biståndsökningarna – åtminstone inte i alls lika hög grad – så delar hon Carlssons åsikt om att den samlade politiken för global utveckling, PGU, inte fungerar tillfredställande. Och i likhet med Carlsson så anser Norrfalk att det är för stort fokus på bistånd.

– Tanken med PGU är just att politiken inom alla områden ska verka för en positiv och hållbar global utveckling, och främst då en positiv utveckling i den fattiga delen av världen. Men vi kan se att inom många områden har man inte tagit till sig det här nya synsättet. Fortfarande verkar det vara många som anser att det är biståndet som ska dra hela lasset, säger Norrfalk, som dessutom ser vissa motstridiga syften inom PGU.

– Det är till exempel tänkt att vi ska avbinda biståndet och samtidigt i högre grad inkludera svenskt näringsliv.

Norrfalk är dock noga med att påpeka att hur PGU utformas och fungerar i första hand ligger på regeringens bord.

– Vår uppgift är att fullfölja uppdraget att bekämpa fattigdomen, säger hon.

Sedan ett år tillbaka har det varit tänkt att det globala biståndet skall förändras i grunden till följd av den så kallade Parisdeklarationen. Givarländerna skall bättre samordna sina satsningar och mottagarländerna ska ta ett större eget ansvar för fattigdomsbekämpningen.

– Att genomföra de förändringar som krävs tar mycket tid och resurser, säger Norrfalk, som samtidigt påpekar att det till stor del är samarbetsländerna, det vill säga mottagarländerna, som ska driva utvecklingen.

– Den bättre samordningen är ju till för dem.

Det har riktats mycket hård kritik mot regeringen för att de valt att inkludera skuldavskrivningarna i biståndsbudgeten. Detta dels för att resurserna i budgeten minskar, och dels också för att de 1,5 miljarder som tas från budgeten inte antas motsvara de egentliga kostnaderna för avskrivningarna, som alltså påstås vara betydligt lägre. Hur ser du som Sida-chef på detta?

– Det är regeringens sak att avgöra och ta beslut, men att resurserna minskar med 1,5 miljarder är ju ett faktum, säger Norrfalk.