"Sen rättvisa är ingen rättvisa"

I går berättade justitieminister Beatrice Ask att hon stöttar en statlig utredning om att vissa personer ska kunna slippa åtal om deras brottslighet ingår i större, allvarligare brottshärvor.

Samtidigt skriver DN i dag att köerna fortsätter att växa till tingsrätterna och att såväl brottoffer som misstänkta får vänta allt längre på rättegång.

– Tiden är viktig för båda parter. Men för brottsoffer innebär sen rättvisa – ingen rättvisa, säger Sven-Erik Alhem förbundsordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund till Realtid.se.

Tidsfaktorn är betydelsefull för beviskvaliteten. Sett ur ett brottsofferperspektiv är målsägande beroende av att åklagaren kan styrka brott. Blir ett ärende liggande påverkar det minnesbilder varpå en fällande dom blir svårare att få till stånd.

– Då kan resultatet bli så illa att ett brottsoffer som har rätt, inte kan få rätt, framhåller Sven-Erik Alhem.

Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare, har varit verksam inom rättsväsendet i omkring 40 år och har i årtionden hört politiker säga att nu ska fokus läggas på de grövsta brotten.

– Det låter så positivt och går väl hem i stugorna. Men då måste man även klara av de andra, vardagliga brotten. Det får inte bli antingen eller.

I den statliga utredningen som presenterades i går föreslås att åklagare i omfattande och komplicerade utredningar ska kunna strunta i att utreda vissa personer som misstänks för de minst allvarliga brotten.

Att de mindre fiskarna kan slippa åtal får Alhem att peka på ett antal absurditeter: om en ensam person begår ett brott kan han åka dit, men inte om han istället ingått i ett stort nätverk.

Draget till sin spets tar han upp värdetransportrån. Om bara hjärnan bakom dådet skulle utredas så skulle de, som i den omfattande brottsplanen, bara kastade ut fotanglarna på vägen kanske undgå utredning och senare eventuellt åtal.

– Varje deltagare i ett allvarligt brott ska självfallet stå för det brott man tillsammans har gjort. För ett sådant stort projekt skulle inte vara genomförbart utan dessa fotangelsutkastarmedhjälpare.

Å andra sidan så måste ibland den absoluta åtalsplikten som finns i Sverige kunna lättas upp i enstaka fall. Precis som det är möjligt i dag.

– Fast det får inte sättas i system att man ska lämna fler lindriga brott utan åtgärd, betonar han.

För om så görs är vi inne på en farlig väg. Enligt Alhem har frustrationen hos allmänheten ökat under senare tid eftersom utredningar som rör brott, ringa misshandel, källarinbrott eller cykelstölder läggs ner.

– De små brotten är de vanliga brotten, de utgör majoriteten av alla brott som begås och därför är det viktigt att människor inte är uppgivna. Får de brottsbekämpande myndigheterna ytterligare en befäst linje att inte utreda fler lindriga brott så minskar allmänhetens förtroende för rättsväsendet.

För att öka förtroendet hos allmänheten bör också polisen bli mer serviceminded. Alhem har tänkt en del kring detta.

– En polisstation ska signalera: Välkommen! Vad bra att du kommer! Men hur många känner sig välkomna till en polisstation? frågar han retoriskt.

Det borde finna en känsla av att man är viktig när man kommer dit för att göra en polisanmälan.

– Varenda en ska känna sig välkommen till polisstationen, som VIP-person där en röd matta rullas ut framför ens fötter, säger Sven-Erik Alhemoch fortsätter:

– Och om man blir tvungen att vänta skulle en kanelbulle, en saltpinne, en kopp kaffe – vad som helst – erbjudas. En polisstation ska signalera att här finns någon som bryr sig om dig och som tycker om besök.

– Och får man vänta länge ska någon komma och förklara varför det dröjer. Om en besökare inte har tid att vänta ska polisen fråga: Finns det något sätt som vi kan kontakta dig på…

– Polisen måste få ett mer kundvänligt sätt att uppträda, avslutar Alhem som tror att konsekvenserna av en mer serviceinriktad polis skulle leda till ökat förtroende varpå fler skulle kunna berätta om att de utsatts för brott, som man annars drar sig för exempelvis hatbrott.

Visst är attityden bättre nu är förr, menar Alhem.

– Men polisen borde agera mer som proffsig expedit i en klädboutique.