Särövillans mörka hemlighet

En av Sveriges dyraste bostäder till salu just nu är Torben Grut-ritade Villa Trolludden i Särö utanför Göteborg, som säljaren via mäklaren Bjurfors begär 39 miljoner kronor för.

I villan bor 74-åriga Gunnar Gustafsson med sin hustru. Gustafsson var efter många år i fastighetsbranschen i början på 90-talet en av Göteborgs största privata fastighetsägare med stora bestånd i främst Göteborg, men även Stockholm. Fastigheterna såldes till största delen 1996 till två AP-fonder för nästan 600 miljoner kronor.

Kvar fanns då huvudsakligen en del av Telias kontor i Farsta utanför Stockholm, 2005 värderat till 115 miljoner kronor, en bankfastighet på Östra Hamngatan 13 i Göteborg, ägd av Gustafssons aktiebolag, villan i Särö, en villa vid havet i Åsa söder om Kungsbacka, en bostadsrätt på Norr Mälarstrand, en Jaguar XJ8 4,2L V8, samt tiotals miljoner i börsnoterade aktier.

Men Gunnar Gustafsson äger inte den villa som nu är till salu: den 19 april 2005 skänkte han den till sina tre barn.

Dagen innan den storstilade gåvan hade han haft ett krismöte med Handelsbanken angående ett lån på 160 miljoner kronor som hade fastigheten i Farsta Strand som säkerhet.

Krismötet var föranlett av Gustafssons och bankens årliga kreditmöte tio dagar tidigare. Det här året hade det visat sig att uthyrningsgraden i Farsta Strand-fastigheten var oroväckande låg, och på krismötet den 18 april förklarade den kundansvarige att lånet skulle sägas upp om inte bättre säkerheter erbjöds.

Banken krävde bland annat pantbrev i det bolag som ägde Göteborgsbankfastigheten – samt pant på tio miljoner kronor i Särövillan.

Vilken dagen efter alltså skänktes bort. Och bara dagar efter skänkte barnen tillbaka den till sin far – som strax därpå åter sålde den till barnen för tio miljoner kronor.

En vecka innan villatransaktionerna gjordes, den 12 april – fyra dagar efter första bankmötet – hade Gunnar Gustafsson överlåtit sina aktier i sitt dittills helägda fastighetsbolag till två bolag – Marie Rose Ltd och Madonna Gremlins Ltd – med säte på Brittiska Jungfruöarna.

Fastighetsbolaget sålde Göteborgsbankfastigheten i december 2005 för 80,5 miljoner (till Olof Tobisson), och två veckor därefter sålde skatteparadisbolagen aktierna i fastighetsbolaget till LSA Finance – ett bolag som tidigare samma år enligt Resumé gjorde liknande affärer med David Zaudy, före detta börsreporter i Veckans Affärer.

Transaktionerna slutade med att 67 miljoner kronor hamnade på ett bankkonto i Zürichbaserade Julius Bär.

Under 2005 hann Gunnar Gustafsson även med att sälja villan i Åsa, bostadsrätten på Norr Mälarstrand och Jaguaren till sina barn. Pengarna från villaförsäljningarna, 15,4 miljoner kronor, sattes i juni in på ett nyöppnat konto i svenska Kaupthing, varifrån de fördes över till ett konto hos samma bank i Luxemburg, ett konto som dottern stod för.

Den 23 januari året därpå försattes Gunnar Gustafsson – på sin egen begäran – i konkurs. Brist i boet: 52,5 miljoner kronor.

Dock: under konkursens edgångssammanträde i mars 2006 upplyste konkursförvaltaren, Kungsbackaadvokaten Göran Rydberg, som utrett transaktionerna tillsammans med sin advokatkollega Arne Rohdin och biträdande juristen Niclas Elison, att pengar hade hittats på ett konto i Luxemburg.

Gustafsson medgav att detta stämde, och dömdes 2009 till ett års fängelse för grov oredlighet mot borgenärer, men friades i våras i hovrätten efter att ha försvarats av Wistrands Göteborgschef Hans Potila Strömsnes (i tingsrätten hade han en annan advokat). Potila Strömsnes hittade ett rättsfall från 1989 som åberopades med huvudpoäng att Gustafsson ju hade medverkat till att återbörda de gömda pengarna.

Åter till 2006: en vecka efter edgångssammanträdet stämde konkursboet Gustafssons söner jämte bolagen på Jungfruöarna – nu hade de en c/o-adress på Guernsey i Engelska kanalen – på 60,17 miljoner för de pengar som gömts undan hos Julius Bär.

Både sönerna och bolagen betalade tillbaka pengarna. Och dottern – som nu bor i Norr Mälarstrand-våningen – betalade tillbaka pengarna från kontot i Luxemburg.

Konkursförvaltaren ansåg visserligen även att villorna var del av det som Gunnar Gustafsson undanröjde för att slippa betala sin skuld till Handelsbanken, men konstaterade i sin förvaltningsberättelse att eventuell återvinning av dessa fick vänta tills Farsta Strand-fastigheten såldes.

Idag ägs Farsta Strand-fastigheten, det före detta Teliakontoret, av Farsta Strand Business Center AB, ett till fastighetsmannen Henrik Nauckhoff knutet bolag, som köpte den 2006 för 128 miljoner kronor. Handelsbanken fick liksom övriga borgenärer fullt betalt, och konkursen slutade – vilket är ovanligt i konkurser – i överskott (12 miljoner kronor enligt konkursförvaltaren, pengar som återgick till Gunnar Gustafsson).

En sökning i nyhetsdatabaser och på nätet tyder på att Göteborgs-Posten aldrig rapporterade om affärerna – vilket kanske är tur för den som enligt konkursförvaltaren agerade juridisk rådgivare till familjen Gustafsson genom att bland annat stå som firmatecknare för skatteparadisbolagen och sköta kontakterna med Julius Bär, jur kand Tommy Wret.

Wret är nämligen den som ger GP:s läsare skatte- och deklarationstips.

Realtid.se når Wret.

– Det som står i förvaltarberättelsen är inte korrekt. Förvaltaren har nog fått det där väldigt mycket om bakfoten, men det är ju utagerat nu.

– Att det skulle vara någon typ av olagligt upplägg finns inget fog för att påstå. Det är konkursförvaltarens fantasi.

Varför betalades pengarna i så fall igen, något som var orsaken till att tingsrättens fängelsedom hävdes i hovrätten?

– Det var en annan sak, det hade inget med detta att göra.

– Konkursen och undandragandet av skulderna hade inget med de utländska bolagen att göra, det var helt skilda saker, säger Tommy Wret, och förklarar att syftet med skatteparadisbolagen var att sätta tryck på Handelsbanken i låneförhandlingarna om Farstafastigheten.

Han medger när Realtid.se pga beteckningen ”fantasi” frågar om konkursförvaltarens uppgifter om att han var firmatecknare för bolagen på Jungfruöarna samt skötte kontakten med Julius Bär stämmer, att dessa uppgifter är korrekta.

Har du berättat för Göteborgs-Posten om detta?

– Nej, det har jag väl inte gjort, det tror jag inte. Men det här är inte några olagligheter på något sätt. Det är fullt lagligt att föra över pengar, men man får inte göra det för att undgå skulder och sedan försätta sig i konkurs.

Du kände inte till att det var för att undanhålla pengar i konkursen?

– Nej, i så fall hade jag blivit åtalad.

Håller du fortfarande på med denna typ av tjänster, med bolag i skatteparadis?

– Om folk vill äga bolag i länder med låg eller ingen skatt, det får de avgöra själva. Är det några som absolut vill, så naturligtvis… i detta finns inga konflikter. Men man måste ha klart för sig vad det är fråga om: är det olagliga transaktioner du ger råd om är det att begå en olaglighet. Men om du köper en bil som går i mer än 110, är det då fråga om att bilfabrikanten tillhandahåller en olaglig produkt? Eller om du säljer sprängämnen?

– När det gäller Gunnar Gustafssons konkurs ska man ha klart för sig att jag hade en helt annan roll i den än det som konkursförvaltaren har fabulerat över. Min uppgift var att förhandla med Handelsbanken för betalning av skulder (de som rörde Farstafastigheten). Jag hade en preliminär uppgörelse med banken klar, den finns dokumenterad.

– Det här med bolagen på Jungfruöarna och det med Julius Bär är en helt annan sak.

– Jag vill inte att du blandar in GP, det är inte relevant i det här. Jag känner igen detta: för tio år sedan satt jag i en bostadsrättsförening, och det var stridigheter. En falang gick till Arbetet (en numera nedlagd tidning i Göteborg, konkurrent till GP) och sade att det var olagligheter och nämnde att jag skrev i Göteborgsposten. Sedan slog man upp det på löpsedlar, att GP:s skatteexpert är anmäld för oegentligheter.

– Problemet var bara att reportern bortsåg från att saken hade varit uppe på stämman i föreningen, och stämmomedlemmarna hade applåderat mina åtgärder som i slutänden innebar att föreningen tjänade 150 miljoner kronor.

– Det är klart att vill man chikanera skriver man ju bara halva sanningen, man belyser inte vad det är fråga om. Det är samma sak som om du skriver att jag medverkat i olagliga transaktioner: det är bara lögn. Och konkursförvaltaren har tyvärr… jag har inte sett skrivningen, men det är alltså inte riktigt.

– Man ska ha klart för sig att detta genomfördes 2005 och 2006, och är fullkomligt genomlyst. Ingen skugga har fallit på mig.

Är du fortfarande rådgivare till familjen Gustafsson?

– Nej, det är jag inte.

Varför inte?

– De har inga uppdrag åt mig.

Kan det vara för att skatteparadisupplägget upptäcktes?

– Det har jag inte hört. Och formuleringen ”skatteparadisupplägget upptäcktes”: det är att blanda äpplen och päron, det är två vitt skilda saker. Att det finns utländska bolag i skatteparadis är en sak, men konkursen är en helt annan sak. Enligt min uppfattning var Gunnar Gustafsson inte på obestånd och skulle aldrig ha försatts i konkurs, det var inte mitt råd. Det var ett råd från en mycket känd advokatfirma, men jag vill inte säga vilken.

– Hela den här historien är helt bakvänd. Gunnar skulle ha betalat sina skulder, det var det uppdraget jag hade.

Vad låg bakom dina råd om skatteparadisupplägg?

– Det var förhandlingstekniska skäl. Handelsbanken agerade mycket märkligt i den här saken, och fryste tillgångar som man inte hade rätt att göra. Man höll på att driva Gunnar Gustafsson i konkurs. Av förhandlingstekniska skäl fördes tillgångarna över till de här bolagen.

– Mitt uppdrag var mycket klart från Gunnar Gustafsson: att förhandla med Handelsbanken. Banken hade helt olagligt spärrat hans tillgångar. Jag var i kontakt med deras jurist, som sade att man visserligen inte hade laglig möjlighet att göra det, men man gjorde det ändå för att dra åt tumskruvarna. Tyvärr var det Handelsbanken som provocerade fram överföringarna. När de fick klart för sig hur det låg till gick det att förhandla.

– Jag har lagt alla kort på borden, och alla som varit involverade vet mycket väl att jag inte medverkat i några olagligheter. Det finns dokumenterat.

GP har inte skrivit – har du någon teori om varför? De brukar väl vara alerta vid stora ekobrotthärvor?

– Nej, det här var ingen stor härva. Det var väl bara tragiskt, det var så oerhört dåligt skött från bankens sida. Ibland blir jag förvånad över hur bankbeslut tillkommer, det måste jag säga.

Vad var din roll i villatransaktionerna?

– Dem känner jag inte till. Det är såpass längesen att jag inte kommer ihåg det.

Har du som expert några tips om skatteparadis som är mer lämpliga än andra nu när snaran börjar dras åt kring dem?

– Ja, jag har varit verksam under lång tid, det finns en stor okunskap om vad skatteparadis innebär. Det är en mängd olika saker: om du vill bosätta dig i ett måste du ha klart för dig vilka regler som gäller om du är svensk och vilka förutsättningar som gäller för att det ska accepteras enligt svensk lagstiftning. Många har inte klart för sig detta, och därför blir det fel.

Realtid.se har sökt Gunnar Gustafsson.