Så ska Champagne bli större

FRANKRIKE Vinodlare kan snart bryta ny mark och i 40 franska kommuner kan man se fram emot kraftigt höjda markpriser.

– Jo, vi ritar om kartan. Vi måste garantera kvaliteten på drycken, säger myndigheten som ansvarar för klassningen.

För åtta år sedan inhandlade kommunledningen i Fontaine-sur-Ay två hektar jord till ett pris på 45 600 kronor. Det var knappast en spottstyver för en by på drygt 300 invånare, men affären visade sig bli ytterst lönsam. I dag är marken värd 19 miljoner.

Fontaine-sur-Ay ligger mitt i Champagnedistriktet, bara en mil utanför Epernay. Trots detta var det ända fram tills nyligen förbjudet att odla några bubbeldruvor i kommunen.

– Jag övertygade till slut Högsta Domstolen om att man hade gjort fel på 20-talet, när man inte lät oss ingå i Champagnedistriktet, säger borgmästaren Jacques Heydecker, till Realtid.se.

Som pensionerad småskolärare, har han inte haft något egenintresse i att Fontaine-sur-Ay ska upptas bland de utvalda, påstår han. Men i dag fylls kommunens kistor både av skattemedel från nya Champagneodlingar och av arrendet för två hektar mark.

– Jag har kunnat anställa en kommunaltjänsteman på heltid och byn har blivit vackrare och trevligare. Och så slipper vi höja skatten på många år, berättar han.

I Fontaine-sur-Ay har man bråkat om den här saken i trettio år.

Men det är inte bara där, som det under många års tid har förekommit tvister kring var man får och inte får odla Champagne, och som gör att man nu gör en grundläggande revidering av området.

–Kartan för Champagnedistriktet härrör från 20-talet. Och den ritades ganska slumpmässigt. I vissa byar var bönderna inte ett dugg intresserade av att odla vin och struntade i om deras kommuner fanns med eller inte, berättar Jean-Mary Tarlant.

Han är själv vinodlare och generalsekreterare i Champagnetillverkarnas branschorganisation Syndicat général des Vignerons de la Champagne.

–Det var faktiskt inte förrän på 60- och 70-talet som Champagneodlingen började bli en blomstrande sysselsättning. I början av 1900-talet slogs vinet ut av flera sjukdomar. Sedan drabbades regionen hårt av slag under första världskriget. Ryssarna hade innan varit stora Champagnekonsumenter, men revolutionen satte stopp för exporten dit. Sedan kom den ekonomiska kraschen. Och i USA inledde man sin alkoholrestriktiva politik. Ja, och därefter bröt ju andra världskriget ut, berättar Jean-Mary Tarlant.

Nej, det var alltså inte förrän betydligt senare som en del markägare och jordbrukare och kommunledningar upptäckte att de plötsligt satt på ett stycke oexploaterat guld.

I dag exporterar Frankrike Champagne som aldrig förr och jordbruksmarken i distriktet är världens dyraste. Vissa välplacerade lotter värderas till två miljoner euro hektaret.

Nu är de cirka 33.000 hektar mark, som är klassade som Champagnejordar, i stort sett uppodlade.

De stora Champagnehusen trycker på för att kunna expandera sina odlingar. Men detta är inte förklaringen till varför distriktet snart ska utökas. Det påstår man i alla fall hos den ansvariga myndigheten.

– Klassningen av Champagnedistriktet var gammal och behövde ses över.

Målet är inte att finna ny odlingsbar mark utan att garantera att framtidens Champagneproduktion håller hög kvalitet.

– Om det bara vore för att vi behövde mer mark skulle vi kunna ta in ett större område i distriktet, säger Eric Champion. Han är direktör för INAO i Champagne, myndigheten som ansvarar för vilka jordar som går under kvalitetsbeteckningen AOC i Frankrike. Se faktaruta till höger

För några år sedan bestämde sig INAO för att försöka sätta punkt för decenniers stridigheter kring markerna i regionen. Man anlitade en expertgrupp, som både upprättade nya kriterier för kvalitetskraven och såg över jordarna. Den 13:e mars förväntas INAO:s nationella styrelse anta expertgruppens rapport. Det kommer att få stora konsekvenser.

40 nya kommuner ska ingå i Champagnedistriktet.

En av dem är Fismes, en kommun med 5.000 invånare, några mil väster om Reims.

– Jovisst är jag nöjd. Det här är ju någonting som vi har kämpat för länge.

Det innebär förstås en del för utvecklingen av kommunen, säger borgmästaren Jean-Pierre Pinon.

Fast du tycks inte slå klackarna i taket av glädje?

– Nej. Det innebär inte någon revolution. Vi har annan sysselsättning i kommunen, säger borgmästaren.

Men INAO:s beslut i mars är egentligen bara ett av många steg på en lång väg.

Inte förrän år 2015 beräknas revideringen av Champagnedistriktet vara helt färdig.

– Åtskilliga instanser ska sedan säga sitt om rapporten. Man kan förvänta sig att en del förbigångna kommuner kommer att överklaga beslutet. Sedan ska marken i varje kommun utmätas och klassas, säger Eric Champion hos INAO.

Det räcker alltså inte med att kommunerna har den kritrika jordmån som är så typisk för Champagne. Andra kriterier är väder och vindförhållanden och inte minst vilka traditioner och kunskaper som finns på orten.

I rapporten föreslås inte bara vilka samhällen som är lämpliga för odling, utan också var man får lov att ha pressar och kan framställa drycken.

Beslutet den 13:e mars kommer alltså säkerligen att utlösa en och annan ny tvist, inte bara från överkörda borgmästare utan också bland Champagnetillverkarna.

De drar inte alla åt samma håll. De stora och mäktiga husen trycker på för att kunna producera alltmer och vill bland annat köpa upp en allt större andel av skördarna från mindre odlare. Många små vingårdar kämpar emot och fortsätter att sälja sin egentillverkade Champagne, även om det sker till lägre priser än hos de mer kända märkena. Men något större intresse av att distriktet blir alltför vidlyftigt tycks inte finnas hos någon av grupperna.

– Det är ju det exceptionella i framställningen som ligger till grunden för vårt goda rykte. Kvaliteten måste förbli bra. Därför är vi nöjda över att den här revideringen äntligen görs, säger Champagnetillverkaren Jean-Mary Tarlant.