Riksbanken bör följa Fed

Fed-chefen Jay Powell gav vid centralbankschefsmötet i Jackson Hole ett tal där han meddelat att Fed flyttar pålen för bankens toleransintevall för inflationen. Den ska nu få överstiga 2 procent. Det gör att de inte om tidigare tänker agera för att förebygga att inflationen drar iväg om de får signaler på att inflationstrycket håller på att byggas upp. Jay Powell påtalade också om att han kunde vrida tillbaka klockan så skulle de ha genomfört det åtstramning som de inledde 2015.

”Det är intressant att en så tung institution kan erkänna sina egna misstag i dessa dagar, då annars de flesta andra vill skylla på andra.”

Det är intressant att en så tung institution kan erkänna sina egna misstag i dessa dagar, då annars de flesta andra vill skylla på andra. Vår Svenska Riksbank har inte varit så tydlig med att deras ”lutande mot vinden”, förbygga bubblor genom att hålla upp realräntan under åren 2010-2014 höll på att pressa ned oss i deflationsträsket de kommande åren. De har allt sedan dess haft stora problem med sin måluppfyllelse och därmed sin trovärdighet.

Det realekonomiskt mest intressanta med Powells utspel är att de kommer att tillåta att arbetslösheten sjunker väsentligt lägre än vad tidigare modeller har tillåtit. Det vill säga de kommer att tillåta att lönerna får stiga högre än vad man tolererat tidigare, innan man tar till räntevapnet.

”Högre konkurrens om arbetskraften ökar rörligheten på arbetsmarknaden och förutsättningar att skapa en positiv ekonomisk spiral.”

Att få upp trycket på arbetsmarknaden och därmed stärka arbetstagarnas förhandlingsposition är sannolikt den bästa boten på många av våra allt mer kroniska ekonomiska problem, om låg tillväxt, låg produktivitet och låg inflation, samt även hög arbetslöshet och de sociala problem som de skapar. Och ekonomiska problem skapar sociala problem, som skapar politiska problem i en ond cirkel.

Högre konkurrens om arbetskraften ökar rörligheten på arbetsmarknaden och förutsättningar att skapa en positiv ekonomisk spiral. Lönerna i heta och högproduktiva sektorer kan öka.  Investeringar för att öka den relativt sett dyrare arbetskraftens produktivitet kommer att öka, osv.

Det är ingen ny kur som Powel & Co har kommit på. Flera ledande ekonomer som Paul Krugman, Larry Summers och Brad Delong har länge förespråkat att en ”högtrycksekonomi” är det enda sättet att komma till rätta med den långt gångna ekonomiska stagnationen.

Vår svenska Riksbank borde ta rygg på Fed i denna fråga och även flytta sin toleranspåle bortom 2-procentsgränsen. Men eftersom vi redan är väldigt långt från det nuvarande målet så har Riksbanken svårt att få någon som helst trovärdighet i att säga att de tolererar en inflation som överstiger målet. Det kan bli lite som när Kramfors Tidning varnade Herr Hitler på 30-talet.

Riksbanken måste bryta det tabu som säger att de inte får ha synpunkter på finanspolitiken. För det är bara finanspolitiken som kan lyfta inflationstrycket i Sverige. De måste säga till att vår starkaste deflationistiska kraft och ekonomiska broms,  ”överskottmålet”, behöver skrotas och källsorteras bland asbestplattor och gruvavfall. Det är nämligen samhällsfarligt.