På diamantjakt i Afrikas djungler

I måndags framkom att bolaget International Gold Exploration AB (IGE) köper gruvfyndigheter i Afrika från brittiska gruvbolaget Pangea Diamondfields.

Realtid.se får tag på IGE:s finanschef Thomas Carlsson.

– Den här affären är från vårt perspektiv helt fantastisk. Det är en ”perfect fit”, säger han.

– Vi blir ett helt annat bolag.

– Det finns en rad fördelar och synergieffekter med denna affär.

De köpta licensområdena innehåller bevisade diamantfyndigheter på 8,4 miljoner carat.

En formell rapport om fyndigheternas reserver är framtagen av en oberoende konsult. Rapporten är ”Samrec compliant”, det vill säga framtagen enligt en slags vedertagen gruvpraxis för bedömning av mineraltillgångar.

Fyndigheterna finns i Angola, Sydafrika och Kongo.

Carlsson pekar särskilt på möjligheterna till samordning med IGE:s befintliga verksamhet i Afrika.

– Pangeas diamantfyndigheter ligger inom en radio på 5 mil från den fyndighet vi har sedan tidigare där.

– Det innebär avsevärda samordningsfördelar med logistiken, som annars är ett av det största problemet i det här området.

Logistiken avser här frakt och förvaring av diesel, olja, reservdelar, mat och annat.

Säljaren Pangea (som i samband med affären blir storägare i IGE), säger sig särskilt se stor potential i Sydafrika-fyndigheten.

Det är enklare och billigare att utvinna diamantfyndigheterna där än i exempelvis Angola. I Sydafrika finns det möjlighet att låta utomstående företag sköta utvinningen på entreprenad.

Dessutom är diamanterna av högre kvalitet i Sydafrika, vilket ger ett mycket högre pris.

Skillnaden kan vara så stor som tiofaldig med ett diamantpris på 160 dollar per carat i Angola och 1500 dollar per carat i Sydafrika.

Det är ”de fyra c:na” som avgör diamantpriset; cut, clarity, color och carat på engelska. ”Cut” har här inte att göra med hur diamanten i efterhand är slipad, utan avser formen på rådiamanten. ”Carat” är en viktenhet som motsvarar 0,2 gram. Det är något annat än karat med k som har med guld att göra.

Diamantens egenskaper utifrån c:na gör att det finns diamanter som kostar mycket mer per carat än andra.

– Och om flera carat sitter ihop i en större diamant, stiger priset ”exponentiellt” så att man får mer betalt per carat.

Pangea har enligt Carlsson tidigare hittat en jättediamant.

– Jag tror den låg kring 18 carat inom en av licenserna i Sydafrika, och betingade ett pris på 15.000 dollar per carat, säger han.

Och även om det finns drygt 8 miljoner bevisade carat i dagsläget, ser Carlsson möjligheter till att det finns mycket mer diamanter i området.

Kan det finnas 20-30 miljoner carat?

– Potentialen är avsevärd men det är omöjligt att säga i nuläget hur mycket större den är än de dryga 8 miljoner carat som är bevisade.

Enligt vad Realtid.se erfar från bedömare kan det i själva verket kanske finnas dubbelt så mycket diamanter än vad som hittills är bevisat. Det skulle alltså innebära fyndigheter på 16 miljoner carat.

– Än så länge har diamantförekomsten bara testats på en liten del av området, säger Carlsson.

– Det är på den delen en oberoende gruvkonsult har verifierat 8 miljoner carat.

– Har man hittat diamanter inom ett licensområde, är sannoliken god att även resterade delar av licensområdet är diamantförande.

Enligt Carlsson finns det en särskild ”korridor” som är rik på diamanter som går genom Angola och Kongo, som heter Lucapa Graben.

– Det finns ett antal fyndigheter genom hela den korridoren.

– De flesta diamanter i Angola bryts där. Bland annat ligger Catoca som är världens fjärde största diamantgruva i närheten.

I dagsläget utvinns drygt 2.000 carat diamanter i månaden från Pangea-affärens Angola-fyndighet Cassanguidi.

– Men Pangea har liksom många andra prospekteringsbolag haft problem med finansiering under lång tid, så utvinningsutrustningen är sliten och underdimensionerad.

Pangea har utvunnit diamanter av och till på fyndigheten sedan år 2006, men det saknas maskinkapacitet.

Att utvinna alluviala diamanter (diamanter från avlagringar i ytskiktet, ner till cirka 30 meters djup) är relativt okomplicerat.

Man skiljer på kimberlit-brytning och alluvial-brytning när det gäller utvinning av diamanter.

Det förstnämnda är i praktiken då diamanterna finns inne i fast berg, medan det senare fallet innebär att diamanterna finns i markens översta gruslager som också från början varit fast berg som brutits ned av vind, vatten och is.

– När du väl har tillräckliga diamanthalter handlar det om att kunna schakta så mycket diamantförande grus ner i en ”concentrator” som möjligt.

Ju större kapacitet
att mata koncentreringsverket desto mer diamanter utvinner man.

– Det kommer vi att ta tag i nu.

Genom att köpa till två ytterligare maskiner är planen att i sommar nå upp till en utvinningstakt på 5.000-6.000 carat per månad.

Ett problem är att det är ont om reservdelar i trakten så att det kan ta månader att få tag på en reservdel om någon av traktorerna skulle gå sönder. Därav synergieffekterna med att ha flera projekt i närheten av varandra.

Carlsson ser nu fördelar med att bygga upp ett gemensamt reservdelslager till nytta för Pangea-fyndigheterna som köps nu, och Luxinge-fyndigheten som IGE haft sedan tidigare i Angola som bara ligger ca 5 mil bort.

– Vi har redan tidigare samarbetat avseende reservdelar, drivmedel och så innan den här affären.

– Det är logiskt i dessa områden att projekten hjälper varandra. Nu kommer vi att effektivisera logistiken ytterligare.

Pangea-affären förutsätter att aktieägarna i både IGE och Pangea godkänner affären på respektive bolagsstämmor.

IGE kommer inom kort att skicka ut kallelse till sina aktieägare till sin stämma som kommer att hållas i slutet på mars.

Aktieägare med minst 90 procent av de röster som närvarar på stämman måste säga ja till affären för att den ska bli av.

I Luxinge-fyndigheten som IGE har sedan tidigare i Angola har IGE inte kommit igång med utvinningen ännu på allvar, utan testutvinning och kartläggning av området pågår.

– Vi har haft lite testutvinning där sedan i maj 2009, men verksamheten har stått stilla under perioder då vi haft personalproblem, diverse driftsstörningar och så.

– Då vi fortfarande inte erhållit den slutgiltiga rätten att sälja våra diamanter, har vi heller inte valt att producera i treskift.

– Idag jobbar vi i ett skift i väntan på godkännandet från staten att sälja diamanterna. Så snart vi har detta kommer vi att växla upp verksamheten avsevärt.

Periodvis regnar det mycket i trakten vilket försvårar.

Det gäller då att man byggt upp tillräckliga lager av diamantförande grus framför diamantutskiljningsverket innan regnperioden, för att kunna mata det även under regnperioden.

– Det är svårt att frakta gruset på grund av att underlaget blir väldigt lerigt.

IGE har sedan tidigare ansökt om licensen för att utvinna mer diamanter från Luxinge, men det har dröjt på tiden.

– Vi har väntat 3-4 månader nu på att få den licensen, och kan få den vilken dag som helst.

– Vi har gjort vårt och nu ligger processen i händerna på Endiama, säger Carlsson.

Endiama är den angolanska statens diamantbolag.

– Angola är otroligt rikt på naturtillgångar som olja och diamanter.

– Men det är ett byråkratiskt land med många instanser.

– Och Angola har intresse av att vi får utvinningslicensen, eftersom angolanska staten äger 43 procent av projektet.

– Alla vinner på att projektet kommer igång så fort som möjligt.

Dessutom har det varit ledningsbyte i det statliga angolanska diamantbolaget för 1-2 månader sedan.

– Det har också bidragit till att tidsplanen fallit omkull lite.

– I samband med ledningsbytet tar det ett tag innan alla nya personer blir varma i kläderna på sina nya positioner.

I övrigt har IGE även intressen i en nickelfyndighet i Sverige.

Det är i Ingemar Stenmarks hemort Tärnaby och där närmare bestämt Rönnbäcken.

Där håller IGE på med en studie för att bestämma hur stor fyndigheten är.

– Vi har borrat mer än 16.000 meter i området, säger Carlsson.

– Det här är vårt största projekt och det som har mest ”substans” just nu.

Välrenommerade kanadensiska konsultfirman Scott Wilson har enligt Carlsson skrivit en rapport om att Rönnbäcken-fyndigheten i dagsläget är värd cirka 1 miljard kronor.

– Och om allt går som vi hoppas, tror vi att vi kommer att få fyndigheten att bli värd avsevärt mer.

Enligt vad Realtid.se erfar ligger en höjning av värdet till 3,5 miljarder kronor inom räckhåll.

IGE håller därför bland annat på att borra mer för att utöka fyndigheten.

– Det ökar projektets värde avsevärt.

– Det här är ett jättebra projekt, men det tar relativt lång tid och kräver kapital.

– Vi är väldigt positiva avseende detta projekt.

IGE tittar för tillfället på olika finansieringsalternativ för att utveckla projektet tills det är dags att börja utvinna nickelfyndigheten.

– Det kan göras antingen genom eget kapital alternativt att hitta en partner till detta.

Det var svenska gruvjätten Boliden som tidigare hade undersökningstillstånden för Rönnbäcken, men släppte projektet i början av år 2000.

– Vår nuvarande chefsgeolog jobbade tidigare på Boliden, och var snabb med att fånga upp det här projektet då Boliden släppte det och tog det till oss.

De fyndigheter som IGE har sedan tidigare före Pangea-affären är följande:

• Luxinge-fyndigheten i Angola

• Rönnbäcken-fyndigheten

• tre guldlicenser i Kenya i ett projekt som ännu är i tidig fas

Finansiellt så har IGE pengar i kassan.

– Vårt framtida kapitalbehov beror på vad vi vill göra, hur snabbt vi klarar av att skala upp diamantproduktionen samt hur marknaden ser ut framöver.

– Självklart krävs kapital om vi skall investera i anläggningstillgångar och öka på kapaciteten i våra projekt. Då måste vi investera i anläggningar och maskiner.

– Dessa är offensiva investeringar och har relativt kort återbetalningstid.

Pangeas Angola-fyndighet som heter Cassanguidi kommer att vara kassaflödesneutralt till sommaren.

– Förutsatt att vi får rätten att sälja diamanter från Luxinge, kommer även Luxinge att bära sig självt inom några månader.

Det kapital som kommer att behövas går in i maskiner och anläggningar och höjer produktionskapaciteten relativt snabbt.

– Detta kommer att skapa värde för aktieägarna.

IGE gjorde en förlust på 60-70 miljoner kronor under 2009.

Vid årsskiftet hade bolaget knappt 30 miljoner kronor i nettokassa (kassa minus räntebärande skulder).

Vad gäller den framtida resultatutvecklingen så har IGE två projekt som genererar intäkter så snart som försäljningen av diamanter från Luxinge-fyndigheten kommer igång.

De två projekten är alltså Cassanguidi (Pangeas diamantfyndighet i Angola som IGE nu köper) och Luxinge (den diamantfyndighet som IGE har sedan tidigare i Angola).

IGE kommer även att få in ytterligare 10-11 miljoner kronor försäljningen av guldprojektet Kilimapesa Gold i Kenya. Det är en avbetalningsplan som löper på.

– Om vi inte investerar i nya projekt samt lägger nickelprojektet i Rönnbäcken på is, gör vi inte av med mycket pengar, säger Carlsson.

– Det beror helt på vilka beslut som fattas av styrelsen avseende framtiden baserat på finansieringsmöjligheter.

Man kan alltså inte säga med utgångspunkt från förlusttakten 60-70 miljoner kronor 2009 och kassan på 30 miljoner, att pengarna om inte annat kommer att vara slut vid halvårsskiftet 2010?

– Nej. Våra fasta kostnader är små, och om vi bedömer att vi inte kan finansiera projekten till ett rimligt pris så avvaktar vi.

Hur ser ert finansieringsbehov ut framöver? Och hur ska ni ordna den finansieringen?

– Detta beror helt på vilket kapitalbehov vi bedömer oss att ha.

– Vi håller precis på att gå igenom den nya koncernen för att komma fram till var ytterligare kapital gör bäst nytta.

Den genomgången som ska gås igenom i IGE:s styrelse, väntas vara genomförd inom en månad.

– Innan dess är det svårt att säga, säger Carlsson.

Finansieringsbehov kan exempelvis lösas genom lån för respektive projekt.

– Redan idag har vi ett lån som Exportkreditnämnden har lånat ut till Luxinge-projektet.

– Det finns många sätt att lösa finansieringsbehov på.

Om IGE gör en nyemission så kommer alla aktieägare att tillfrågas om de vill delta och satsa mer pengar.

Tidigare har IGE gjort många ”private placements” varigenom aktieemissioner riktats till utvalda investerare.

Kan det bli så att ni behöver ta in miljardbelopp?

– Nej, inte alls, säger Carlsson.

– För att få igång ett ”alluvialt” (markbaserat) diamantprojekt krävs det 40-50 miljoner kronor eller säg snarare 50-70 miljoner kronor.

– Och vi kommer inte att ta in det totala kapital vi behöver på en gång, utan i flera steg.

Det kan bli totalt 100-140 miljoner kronor.

Så man kan räkna med att ni kommer att göra en nyemission i år?

– Det är svårt att säga. Det vill vi inte gå ut och säga, utan det lämnar vi öppet.

– Vi vill inte i det här läget bestämma hur pengarna ska tas in.

– Men det kan diskuteras. Det kan bli aktuellt med en nyemission.

IGE-aktiens börskurs ligger alltså i skrivande stund kring 50-60 norska öre, och på lång sikt som säg 5 år skulle bolaget kunna generera en vinst per aktie på 20-30 norska öre per år.

Men det är också svårt att säga.

Det mesta värdet finns i Rönnbäcken, men där ligger intjäningen rätt många år bort.

IGE jobbar nu med att utveckla den gruvfyndigheten som kan bli en producerande gruva inom 4 år.

Fyndigheten är tillräckligt stor för att gruvan sedan ska kunna vara igång i 20-25 år.

Värdet i IGE-aktien ligger i att skapa värde i bolagets tillgångar, och kanske sälja dessa tillgångar innan det blir en producerande gruva.

– Alla stora industriella nickelproducenter letar efter nya projekt, säger Carlsson.

– De vill gärna att de mindre bolagen i gruvbranschen tar riskerna innan en fyndighet blir värd mycket pengar.

– I fallet med Rönnbäcken är det vi på IGE som tar risken, och de stora bolagen betalar mer för att slippa den risken.

– Vi lägger ner ganska mycket pengar på Rönnbäcken, och om projektet inte håller blir det en jättesmäll.

– Så är det med all gruvletning.

– Men samtidigt är det stor potential om man hittar tillgångar.

– Det går att tjäna mycket pengar.

Den kanadensiska konsultfirman värderade alltså Rönnbäcken till 1 miljard kronor.

– Vi är övertygade om att den är värt 3-3,5 miljarder kronor.

Sedan beror det på vad man antar för ränta och framtida nickelpris vid värderingen.

– Nickelpriset i framtiden är det ingen som vet vad det blir.

Hittills finns det 250.000 ton bevisat nickel i Rönnbäcken.

Men IGE hoppas kunna visa att det finns 450.000 ton nickel i fyndigheten.

Planen är att det sedan ska utvinnas 20.000 ton nickel per år ur gruvan i 25 år.

Nickelpriset har stigit mycket och ligger i dagsläget i 20.000 dollar per ton.

– På de nivåerna är Rönnbäcken-gruvan lönsam att bryta, säger Carlsson.

Men faller priset till 10.000-12.000 ton blir det kämpigt.

Carlsson bedömer att gruvan behöver ett nickelpris på minst 16.000-18.000 dollar för att den ska vara värd att köra.

– Det krävs minst de prisnivåerna. Annars är det bättre att stänga gruvan.

– Någonstans där går gränsen.

Mot bakgrund av potentialen kan IGE-aktien tyckas vara lågt värderad på 50-60 norska öre, vilket gör hela bolaget värt kring 0,5 miljarder svenska kronor .

– Men man ska veta att gruvletning innebär en djäkla risk, säger Carlsson.

– Det ska beaktas vid värderingen av IGE-aktien, även om vi har kommit en bra bit på vägen med utvecklingen av IGE.

Carlsson började på IGE i slutet på år 2006.

– Då var IGE värt 3 miljarder kronor på börsen, utan att vi hade mycket mer än undersökningstillstånd.

– Det går inte att jämföra med dit vi har nått idag.

– Men ändå är vi nu bara värda en tiondel eller en åttondel av vad vi var värda då i slutet på 2006.

Frågan är då vad ett korrekt värde på IGE är.

– Det är svårt att säga, säger Carlsson.

– Det beror på marknaden, priser och tillgången på riskkapital.

– Vi är som de medicinska forskningsbolagen där det gäller att ha finansiering tills ett framforskat läkemedel kan lanseras.

– Det tar många år, men när man väl når dit kan investeringarna betala igen sig många gånger.

– Vi för vår del är övertygade om att vi är på rätt spår med IGE.

– Det är lite därför som vi även har en lite mindre produktion av diamanter.

– Det är en enklare produktion som inte innebär några jättevolymer, men det ska ge ett kassaflöde för att finansiera resten av IGE .

– På det sättet får vi lugn och ro, och behöver inte hela tiden jaga pengar.