"Noll risk för fängelse"

– Sannolikheten för att dömas till fängelse för brott mot kreditupplysningslagen är i praktiken lika med noll.

Det säger Hans Kärnlöf på Datainspek-tionen som nu bara har några dagar på sig att uppmärksamma branschen på att de måste klara de nya kraven den 1 januari. Lagen har funnits sedan 1973. Fram till 2003 gällde motsvarande regler som nu återinförs. Ändå har ingen dömts till fängelse.

Datainspektionen kan bara utöva tillsyn mot kreditupplysningsföretag. Men i den nya kreditupplysningslagens nittonde paragraf finns ett undantag som kan göra enskilda användare ansvariga, även om det inte blir en fråga för tillsynsmyndigheten.

– Om man vilseför ett kreditupplysnings-företag så kan ansvaret hoppa över på den som tog kreditupplysningen, säger Hans Kärnlöf.

Kreditupplysningsföretagen skriver in i användaravtalen att kunderna måste följa lagen. Därmed vilar ansvaret på kunden.

Om myndigheten upptäcker att en användare bryter mot lagen så uppmanar myndigheten kreditupplysningsföretaget att informera kunden.

Om lagbrottet upprepas gång på gång så kan det inte längre vara fråga om ett vilseledande, enligt Datainspektionen. Om kunden inte stänger av användare och om kreditupplysningsföretaget inte stänger av kunden så spelar det inte längre någon roll vad som står i avtalen.

– Det här är offentligrättslig lagstiftning som inte kan avtalas bort. En slarvig kund blir man inte vilseförd av, säger Hans Kärnlöf.

Men för varje kreditupplysning går det nu ett brev till den omfrågade, som kan välja att gå till polisen. Då kan den person som beställt upplysningen dömas i tingsrätten. Om först polisen och sedan åklagarna reagerar.

– Men jag tror inte att polisen prioriterar det, säger Hans Kärnlöf.

– Jag har aldrig hört att en sådant ärende gått vidare någonstans.

– Det finns undantagsfall där ansvaret teoretiskt sett kan falla över på användaren. Men kreditupplysningsföretagen ska stänga av sådana abonnenter.

Hans Kärnlöf tror inte att journalister i allmänhet behöver ändra sina arbetsmetoder nu.

– Att granska företagsledare kan man göra precis som förr. Det är okej om syftet är att granska dem i sin roll som vd, till exempel. Då har man tagit en kreditupplysning för att de är näringsidkare. Men det kommer att gå ut en kopia till dem där det framgår vilken kund som frågat.

– Det som den nya lagen begränsar är möjligheten till massuttag. Uppgifter om alla människor i Trollhättan som har betalningsanmärkningar, vilka som tjänar mest i Stockholm, sådana saker. Folk älskar att veta vad grannarna gör. Det är tveksamt om det skulle vara legitima behov.

– Där har journalisterna ett konkret problem. Massuttag orkar man inte klämma Kronofogden på per telefon. Men ett reportage om en enskild individ – är det inte en näringsidkare så kan man ringa Skatteverket.

Hans-Henrik Stjerna, vd för kreditupplysningsföretaget Syna, hävdar att anställda hos hans kunder riskerar fängelse om de bryter mot lagen.

Så ser inte Hans Kärnlöf på Datainspektionen på saken.

– Säg att din tidning har en uppkoppling till hans register. Då skriver han i sina avtvillk måste finnas legitima behov. Ni förbinder er till det.

– Sedan tar du en kreditupplysning på din granne bakom ryggen på din arbetsgivare. Din granne blir arg. Datainspektionen kommer att gå på Syna, som säger att det var en enskild journalist.

– Då säger Datainspektionen att Syna blev vilseförda – det ska inte hända igen. Syna informerar Realtid.se. Då har Syna och Datainspektionen gjort sitt.

– Men din granne får ett brev med en kopia och blir arg på dig. Han kan personligen polisanmäla dig och hävda att du tog en kredupplysning i strid med lagen. Det var inte Synas fel, för det fanns avtal.

– Då kan du hävda att det var Realtid.se som bär ansvaret. Det är deras uppkoppling och deras abonnemang, så man kan fråga sig vem som kommer att råka illa ut.

– Kan Realtid.se lägga det ansvaret på en enskild reporter? Det vet jag inte riktigt, säger Hans Kärnlöf.

– Men om Realtid gång på gång bryter mot Synas avtalsvillkor så är det alltså till slut Syna som kommer att anses ha brutit mot kravet på legitimt behov. Synas vd kan inte slå sig till ro med att det finns avtalsvillkor som ingen följer.

Vad säger Journalistförbundets sakkunnige Pär Trehörning om det här? Realtid.se har för avsikt att följa upp frågan under måndagen.

Yttrandefrihetsexperten Anders R Olsson reagerar mot att regeringen inte mött mer kritik för den nya lagen.

– Till och med journalistförbundet tycks ju hävda att enkla inkomstuppgifter alltid är kränkande, vilket vi aldrig tidigare har ansett i Sverige, säger han till Realtid.se.

– De har varit offentliga hos skattemyndigheterna sedan Hedenhös. Här har utan protester publicerats taxeringskalendrar i decennier. I Norge lägger skattemyndigheten ut inkomstuppgifter på nätet. Vadan denna smått hysteriska skräck i Sverige för sådant som i praktiken är harmlös information?

Medan FRA-lagen mötte stort motstånd, har Datalagringsdirektivet knappt fått någon uppmärksamhet alls. Istället höjs krav på mer övervakning som svar på växande oro för terrorism i Sverige.

– Myndigheter och journalister är väldigt förtjusta i den integritetsfobi som nu växer fram. Staten ska få veta mer om medborgarna medan medborgarna måste betraktas som potentiella brottslingar eller åtminstone illvilliga snokrare och ska därför veta mindre om varandra.

Anders R Olsson ser fler skäl än skvaller för att ta reda på fakta om sina medmänniskor.

– Med den ökande näthandeln på sälj- och auktionssajter följer att vanligt folk allt oftare gör affärer med människor som de aldrig träffar. Här uppstår högst legitima skäl att kolla enkla ekonomiska fakta om andra.