Neuraths revansch mot fördomarna

I går vann Carolina Neurath titeln som årets bästa ekonomijournalist i den årliga rankingen som genomförs av Hallvarsson & Halvarsson och Svensk Image.

Vi börjar med klassikern, hur känns det?

– Jättebra! Jag har precis börjat smälta det idag och blev väldigt förvånad när jag först fick höra det.

Du sa tidigare att det kändes ”surrealistiskt”, hur menade du då?

– Det slank ur mig i något slags euforiskt tillstånd. Igår kändes det lite svårt att greppa det eftersom det är så stort.

Hur kunde du bli förvånad efter årets bragder?

– När jag kollat på listan från föregående år trodde jag att det tar flera år att stiga till toppen. Visst känner jag att jag får väldigt mycket positiv respons från läsare, men det är en stor skillnad mellan de vanliga morgontidningsläsarna och finansvärlden, det är två väldigt olika sidor som ofta gillar olika saker man skriver.
Jag skriver ändå rätt tufft om näringslivet och finansbranschen och trodde därför inte att de tyckte om mig så mycket som det visade sig.

Vad säger du till dem som tyckte det var väntat?

– HQ-boken var nog en stor del av utnämningen. Jag tror den här utnämningen handlar mycket om vilka som syns. Det finns skribenter hos oss som är jätteduktiga men skriver för en annan mer nischad publik. Jag skriver om sånt som intresserar många i finansbranschen, allt från banker, finans och börs.

Är det någon speciell du vill tacka?

– Först och främst vill jag tacka alla mina källor och alla som pratar med mig. Det är ni som gör det möjligt för mig att avslöja nyheter.

Hur firade ni guldmedaljen på redaktionen?

– Vi åt flera olika tårtor och jag fick presenter och blommor. Om man räknar alla grattis över Facebook, Twitter och telefonsamtal är det runt 400 stycken. Det har varit enormt många positiva reaktioner. Det här är bättre än att fylla år.

Drack ni inte ens lite champagne?

– Nej, vi skålade i Pomac på redaktionen.

Känner du att branschens förtroende till dig i viss mån begränsar din förmåga att kritiskt granska samma personer?

– Inte alls. Jag har en fullt professionell relation med många i branschen. Jag äter ofta lunch med näringslivspersoner och om man får en bra relation till en viss person pratar man inte bara om jobb, utan lite privat också. Men de personerna är väldigt medvetna om att granskning är en naturlig del i en journalists uppdrag. Ingen kan nog säga att jag varit för snäll mot ett bolag eller en person utan är medvetna om att jag är en ekonomijournalist. Jag har en hög journalistisk integritet som de jag kommer i kontakt med vet om.

Hur upprätthåller du den journalistiska distansen?

– Även om man granskar någon behöver man inte bli ovänner. Vissa tar det hårt i stunden men jag försöker alltid ha en dialog med de jag granskar. Jag berättar vad vi kommer skriva om och vad som händer, då brukar de bli mer förstående. Efter revisions- och pensionsrådgivargranskningen följde jag upp flera av de jag skrev om med luncher. I den mån det går försöker jag alltid ha konstruktiv dialog med de jag skriver om. Men efter boken blev det lite svårt eftersom många verkar tagit det personligt. Där måste jag erkänna att jag inte följt upp med samtal med alla eftersom granskningen är lite av en pågående process, även om jag själv tappat lite intresset för HQ. I dag stötte jag på Mats Qviberg för första gången sedan boken kom, och fick i alla fall ett litet tyst grattis. Ett steg i rätt riktning.

Vad finns det för fördomar om dig?

– Folk har ibland svårt för att placera mig i ett ekonomijournalist fack, för jag stör den traditionella bilden av en framgångsrik ekonomijournalist. När det är en ung tjej som är ekonomijournalist och tar sig framåt måste folk flitigt analysera varför. Om det hade varit en kille hade folk inte brytt sig eller analyserat det. Vissa tror att orsaken till att källor pratar med mig är att jag inte fattar saken utan bara är en snäll och gullig tjej. Det är en väldigt irriterande fördom som jag vet inte stämmer. Det flesta jag intervjuar vet vem jag är, vad jag skriver om och vet att jag inte är dum och gullig som journalist. Men framförallt äldre, manliga branschkollegor på andra tidningar har en förmåga att formulera sig rätt nedsättande.

Är det inte den svenska avundsjukan som träder fram?

– Jo det kan det också vara. Men de säger det inte alltid på ett taskigt sätt utan verkar verkligen tro att folk bara pratar med mig för att jag är en ung tjej. Hade det varit så skulle det i så fall säga mer om intervjupersonerna än om mig.

Du verkar onekligen arbeta mycket, hur slappnar du av på din fritid?

– Jag rider mycket. Jag har två egna hästar, en dressyrhäst som jag tävlar med och en unghäst. Jag rider ungefär fem gånger i veckan och det är en naturlig avslappning. När man tränar en sport som man tävlar i rensas hjärnan automatisk från jobb. Det är bra att ha intressen som betyder mycket vid sidan av jobbet.

Det finns allt för få kvinnor som du i näringslivet. Varför tror du det är så?

– Jag är inte säker på att jag håller med. På vår redaktion är vi många bra tjejer eller kvinnor och jag är övertygad att det är under förändring. Det är svårt att analysera varför det ser ut som det faktiskt gör.

Är du för kvotering i exempelvis bolagsstyrelser?

– Nej. Det är många som felaktigt tror det eftersom jag skriver mycket om jämställdhet. Jag är personligen inte för kvotering. Men samtidigt är många av argumenten mot kvotering dåliga, vilket jag har skrivit om på min blogg nyligen. Generellt tror jag att det är bra med förnyelse i styrelser och att rekryteringen ska grunda sig på kompetens och inte på kön eller vänskapskrets. Min bild är att bekantskapsband väger tungt i rekryteringssammanhang och jag tror inte att det är bra med en styrelse med sju till åtta män, med samma bakgrund, samma kontaktnät och liknande kompetens.

Vilket vore ”drömscoopet”?

– Att två av storbankerna kommer gå ihop. Jag tror att det kommer hända förr eller senare och skulle väldigt gärna vara först på den nyheten.

Efter sommaravslutningen igår, vilka är dina sommarplaner?

– Jag hade velat åka till Almedalen men så blev det tyvärr inte. Istället kommer jag åka till Båstad där jag kommer intervjua näringslivspersoner på plats under Tennisveckan. Efter det går jag på semester några veckor. Då ska jag åka till Italien i två veckor. Där ska jag tillsammans med min kille och några kompisar bila runt längs kusten. Sedan kommer jag passa mina föräldrars hästgård och hundar i en vecka.

Vilket är ditt favorit semesterställe?

– Västkusten. Vi har sommarställe i Halland och där omkring, vid Hallandskusten, har jag mycket barndomsminnen.