MPA: "Inte vår infiltratör"

Den belgiska polisen har under två år samlat på sig ip-adresser, unika nummer som identifierar datorer som varit uppkopplade mot nätverket Scenen – den anonyma infrastruktur som förser sajter som The Pirate Bay med film och musik.

Sju av adresserna finns i Sverige. Det var där svensk polis slog till tisdag klockan 09:00.

Det har inte gått att surfa till thepiratebay.org under tisdagen från Sverige, Storbritannien och andra länder i Europa, samt från Australien, Kanada och även USA. Servrarna verkar inte vara nere, men överbelastade.

Bredbandsoperatören PRQ (inte Piratebay-grundarnas kommanditbolag utan Periquito AB med vd Mikael Viborg) skriver i ett mejl till sina kunder på tisdagskvällen att de inte har något att oroa sig över. Polisen beökte aldrig serverhallen STH3 i Solna utan nöjde sig med ett samtal med företagets juridiska ombud på kontoret intill.

På bland annat Umeå Universitet har polisen däremot tagit servrar i beslag. De ska nu analyseras av belgisk polis.

Paul Pintér, samordare för immaterialrätt hos Länskriminalen, har försökt googla sig till hur tillslaget påverkat fildelningen.

– Jag har läst runt lite i olika forum och så för att kolla vad som sägs. Det verkar som att det fått någon effekt i alla fall. Det står att några toppsajter gått ner. Vad det betyder i det långa loppet kan inte jag säga.

Den svenska polisen fick en lista med misstänkta datorer från sina kollegor i Belgien och beordrade de svenska bredbandsoperatörer som levererar nätanslutningen att lämna ut namn och adress till sina kunder.

– Vi har fått ip-adresser, gjort abbonentundsökningar hos isp:arna, säger Paul Pintér.

– För mig är det inga kända namn sedan tidigare.

Har du kläm på vilka som är längst upp i hierarkin i Scenen i Sverige?

– Nej, det kan jag inte säga. Jag vet inte hur högt upp i pyramiden det här var. Och jag har inte läst några förhör ännu.

När läcker det ut vilka ni förhört?

– Troligtvis aldrig. I alla fall inte från polisen och åklagaren.

Om de sedan väljer att gå ut själva… Men alla är släppta nu.

Blir det åtal?

– Det vet man inte nu. Då blir det en annan dager.

Fick du en ny karta nu för upphovsrättsbrott?

– Nej. Det här var en begäran om rättshjälp från Belgien. Jag fortsätter som jag jobbat sedan jag började här i januari.

Polisen får sina instruktioner från åklagaren.

– Vi har ingen insyn i den belgiska polisens utredning och skulle inte kunna lämna uppgifter till media även om vi hade det, säger Henrik Rasmusson, kollega med fildelningsåklagaren Fredrik Ingblad som ledde tillslagen i Sverige den här gången.

Fredrik Ingblad har bekräftat att tillslagen gällde just Scenen, (och att han inte haft något intresse av att komma åt Wikileaks som finns hos PRQ i Solna, ett av de företag som fick besök av polisen).

Har du koll på individerna i Scenen?

– Skulle jag ha det så skulle jag inte berätta det för dig. Om vi har en utredning som har kontakt med Scenen så väntar vi med att berätta om det tills det finns ett åtal, säger Henrik Rasmusson.

Den belgiska polisen har använt sig av en infiltratör för att kunna hitta misstänkta ip-adresser. Det är en metod som inte är lika lätt att använda i Sverige.

– Vi har en reglering i Sverige om hemliga tvångsmedel. Jag har inte hittills haft anledning att fördjupa mig i det, så jag kan inte ge information om vilka tvångsmedel vi kan använda. Jag vill heller inte avslöja i media vilken taktik vi har, säger Henrik Rasmusson.

– Generellt kan man säga att många av de här metoderna, till exempel telefonavlyssning, kräver ett högt straffvärde – högre än man normalt kan få för upphovsrättsbrott i Sverige.

En svensk som fälls för fildelning kan få allt från böter till två års fängelse. I Danmark kan det bli sex år. Belgien har också hårdare straff.

Men svenska åklagare kan i viss utsträckning infiltrera fildelarnas nätverk.

– Vi kan teoretiskt använda brotts- och bevisprovokation, säger Henrik Rasmusson.

– Bevisprovokation innebär att polisen skulle gå in och delta i ett informationsutbyte i ett nätverk för att avslöja vilka som ingår. Att man passivt iakttar eller tar kontakt och ställer frågor.

– Brottsprovokation innebär att man faktiskt lockar till att begå nya brott. Till exempel genom att säga ”vill du inte ha den här filen?” eller att be någon dela med sig av sina filer.

– Med brottsprovokation får man inte åtala det brott man provocerat fram. Däremot kan man anv sig av den bevisning man fått fram för att åtala andra brott.

Tisdagens tillslag är långt ifrån det första mot Scenen i Sverige.

Branschorganisationen Antipiratbyrån förmådde Kronofogdemyndigheten att göra ett tillslag mot operatören Bahnhof den 10 mars 2005.

Antipiratbyrån bekräftade i efterhand att man köpt infiltratörer. Svensken Peter Bergström laddade under sitt alias ”Rouge” upp filer som var skyddade av upphovsrätten på servrar hos Bahnhof.

Peter Bergström var under en period anställd hos filmbranschens lobbyorganisation MPA:s Europakontor i Bryssel. MPA, den internationella grenen av amerikanska MPAA, samarbetar fortfarande med Antipiratbyrån.

– Vi stödjer den här typen av aktioner, säger Europachefen Halli Kristinsson till Realtid.se.

Är ni inblandade den här gången?

– Nej… Det finns inte mycket inblandning från vår sida. Det är den belgiska polisen som agerat.

Sedan ringer MPA:s presstalesperson i London upp.

– Ingenting vi gjort resulterade i det här tillslaget, säger Geraldine Moloney.

Använder ni infiltratörer?

– Nej, inte just nu. Det är inte vår strategi för tillfället.

Vad är MPA:s strategi i Europa?

– Det är att försöka etablera samarbete med bredbandsleverantörerna. I Sverige har Antipiratbyrån försökt liera sig med flera operatörer.