Maud missar dödens dal

Dödens dal – så kallar branschen den tidiga fasen i ett nystartat företags kanske alltför korta liv då finansieringsbehovet överstiger 2 miljoner kronor men ännu inte står pall för lån på 12 miljoner kronor.

Över tolvmiljonerstrecket, när företaget redan hunnit etablera sig förbi en kritisk storlek, finns det gott om etablerade riskkapitalbolag som är intresserade av att engagera sig med pengar, kontakter och kunnande.

Under tvåmiljonerstrecket, innan företaget kommit igång ordentligt, är det ganska lätt att få hjälp av staten, av bankerna eller av privata affärsänglar redan i dag.

Igår lovade Jan-Olle Folkesson, utredare i företagsfinansieringsutredningen, i Relatid.se att staten med hans förslag som ensam långivare kan låna ut tillräckligt med pengar till alla som vill starta företag, bara staten tror på affärsidén.

– Om man läser hans utredning så kan man tolka det som att alla som vill ha kaptial för att de starar företag ska få pengar. Det är jättebra, för då får vi många företag, men ganska snart behöver företaget mer kapital. Då vet jag inte om regeringen tänkt att Almi ska följa med upp till 12 miljoner då det privata kapitalet vill kliva in.

Det säger Marie Reinus, vd för branschorganisationen Svenska Riskkapitalföreningen, till Realtid.se i dag.

Hon konstaterar att Jan-Olle Folkesson helt enkelt hoppat över glappet mellan 2 och 12 miljoner kronor – branschens mest omtalade problem.

Varför?

– Det kan man fråga sig.

Själv kom hon in sent i utredningen och känner inte igen några egna bidrag.

Till stora delar är hon nöjd med vad regeringen nu väntas göra.

– Det är bra att Jan-Olle Folkesson föreslår ett större grepp om hela den statliga finansieringen i stället för att spridda ut den på flera enheter som i dag.

– Det är också bra att man satsar för att stimulera de väldigt små företagen genom de lån han pratar om.

Lite snopen blev hon över att utredningen inte tog sig an dödens dal, eller allokeringsgapet som hon föredrar att kalla det.

– Utredningen missar allokeringsgapet där det inte finns något riskkapital i dag. Affärsänglar orkar upp till 2 miljoner kronor. Svenska venture capital-fonder är så stora att de inte kan hantera investerinar under 12 miljoner kronor. Däremellan behövs statliga medel.

En lösning skulle kunna vara att staten etablerar egna venture capital-fonder.

– Då kan man ha lägre avkastningskrav än med privata ägare vilket gör det lättare att gå in i sådana bolag, säger Marie Reinius.

– Men vi är mer för att man ska investera det statliga kapitalet i privata venture capital-fonder med tydlig styrning mot tidiga skeden.

De stora svenska buyout-fonderna får redan institutionellt kapital från de statliga ap-fonderna, eftersom de historiskt har visat upp en hög avkastning.

– Men ap-fonderna investerar inte i fonder som går in i startups och tillväxtbolag med hög risk – utom Sjätte AP-fonden, då, konstaterar Marie Reinius.

Statliga Almi har just fått 2 miljarder kronor extra att investera som riskkapital i småföretag.

– De måste nu bygga upp en ny organisation för att hantera detta, säger Marie Reinius.

– Vi tycker att det vore bra att investera i den privata marknaden, för där finns det kunskap. Det gäller nämligen att vara aktiv som ägare. Venture capital-fonderna går in med pengar, men också med sin kunskap och med sitt internationella nätverk. Sverige är ofta för litet som enda marknad och företagen måste snabbt vidare utomlands. De privata fonderna har strukur och management som de här företagen behöver.

– Det skulle vara en bra modell för småföretagandet i Sverige. Det är bevisat att det fungerar i andra länder.

Tyskland och Frankrike får privata fonder som investerar i mindre företag redan pengar av staten.

I Norge har staten investerat i fonden Argentum som investerar statliga och privata pengar i privata fonder som i sin tur investerar i startups och tillväxtföretag.

Upplägget kallas fond i fond och liknar Sjätte AP-fondens nya affärsområde Nätverksinvesteringar. Men den svenska staten har inte vågat steget fullt ut.

– De venture capital-fonder som finns i Sverige har funnits 10-15 år. De nya fonderna är så stora att de inte kan gå in i så här små bolag eftersom det skulle innnebära hundratals investeringar att hålla reda på.

Finanskrisen och lågkonjunkturen sätter effektivt stopp för nya privata fonder i Sverige.

– Det är omöjligt att resa nytt kapital i dag till sådana fonder. Du måste ha ett bra track record, bra historisk avkastning och ett erkänt framgångsrikt management team, säger Marie Reinius.