Maria Abrahamsson...

– Det känns som ett ganska naturligt steg. Om man, som jag, har arbetet i tio år med borgerlig opinionsbildning är det inte dramatiskt att fortsätta opinionsbilda inom politik man tror på – på den politiska planhalvan.

– Efter tio år är jag rätt nöjd med att skriva ledare. Om man då ska satsa på något annat – vad ska det då vara?

Hur gick det till när du bestämde dig politiken?

– Det är en process. Jag måste ju vilja det här men sedan fick jag en förfrågan och på den frågan svarade jag ja.

Schlingmann?

– Nej, utan från Moderaterna i Stockholm

Vem är främsta konkurrenten?

– Jag har inte borrat mig ner i det ännu. Men det blir jag väl varse ganska snart.

Är du tjänstledig?

– Jag begärde tjänstledighet fram till den 1 september men nu har jag sagt upp mig eftersom det inte går att kombinera. Jag kommer inte tillbaka till tidningen.

Även om du inte kommer in?

– Nej, det går inte att kombinera nu när jag har annonserat min kandidatur.

Har du någon plan B?

– Nej, det har jag inte.

Är du rädd för att det ska bli en Ella Bohlin?

– Jag jämför mig inte med Ella Bohlin eller någon annan. Jag tycker det ska bli spännande att se vad moderaterna i stan har för förtroende för mig.

Vad blir den största valfrågan?

– Jag kan tänka mig att det blir ekonomi, krispolitik och arbetslöshet blir stora frågor men även klimatpolitik.

Och vilken fråga borde bli större?

– Integritetsfrågorna borde bli riktigt stora. Speciellt med tanke på att Piratpartiet vill ta sig in i riksdagen. Då krävs det att de etablerade partierna tar tag i frågan.

Varför?

– Det handlar om huruvida vi vill att samhället ska vara Bodströmssamhälle eller om vi ska se till medborgarnas rätt till skydd för den personliga integriteten.

Vilka är dina käpphästar som du vill driva?

– Det är ingen hemlighet för någon att mitt hjärta klappar varmt för kriminalpolitiska frågor. Det är bara att läsa vad jag har skrivit.

Men alla väljare sätter sig ner och läser det?

– Nej, men det är tidigt väckta frågor. Jag vet inte ens hur det går i provvalet. Fast jag är ett välkänt namn när det gäller justitiefrågor. Det kan man inte komma ifrån.

I våras hamnade du på en nionde plats när unga jurister utsåg vilka jurister som de imponeras mest av. Varför tror du det är så?

– Jag försöker visa att jag behärskar det jag skriver om och har haft förmånen att breda ut mig på ledarsidan i juridiska ämnen. Alla har inte delat min åsikt men ändå förstått vad jag har menat.

Du har sagt att du inte stryker Moderaterna medhårs?

– Det har förekommit tydligt. Jag har varit kritisk när det har behövts. Inte minst sättet att driva igenom FRA-lagen på.

Känner du dig nervös om du inte kommer in?

– Nej, det är jag inte. Jag tar inte ut sorgerna i förskott.

59 procent av de moderaterna riksdagsledamöter är män – spelar det någon roll?

– Återigen de som har följt mig vet att jag inte är någon kvoteringsförespråkare. Kvinnor ska fram men på egna meriter. Jag har ingen synpunkt på det. Ute i kommunerna är den moderata kvinnorepresentationen lägre än i riksdagen – där är den ändå helt okej.

Vad är du mest nöjd med över vad du åstadkommit på Svenskan?

– Jag har fört in en annan röst i feministdebatten och mitt deltagande i andra medier har gjort att Svenska Dagbladet har haft nytta av mig. Från läsarkretsen har man gillat det jag skrivit och har man inte gjort det har man ändå ansett varit läsvärt.

Du har sagt att man måste ta debatten med Sverige Demokraterna – hur då?

– Debatten måste tas där den uppstår. På samma sätt som Piratpartiet. De partierna man inte vill ha i riksdagen måste man motarbeta med de bästa argumenten.

Vilka argument biter på SD?

– Alla etablerade partier har misslyckats föra en politik som håller dem borta. Men jag är inte färdigtänkt här, utan återkommer.