Mannheimer Swartlings 3:12-brev

Stockholm den 10 juni 2013.

Mannheimer Swartlings mångårige delägare, Sven-Åke Bergkvist, skriver ett brev till Lagrådet där han betonar att advokatbyrån tidigare kritiserat 3:12-reglerna. I brevet till Lagrådet uppmanar advokatbyrån att avstyrka förslaget från Finansdepartementet.

Han skriver: ”Vi har, tillsammans med många andra, i ett remissvar kritiserat regeringens ursprungliga förslag. Vår kritik avser främst den konkurrensvridning förslagets tröskeleffekter medför. Regeringen har i allt väsentligt valt att bortse från kritiken. Tröskeleffekterna kvarstår. På delägarnivå kommer vår skatt att bli nästan tre gånger så hög som för delägare i en byrå med upp till 25 delägare. Mindre byråer kan redan idag före skatt ha en högre lönsamhet per delägare”.

Bergkvist betonar även att förslaget lagts fram ovanligt snabbt av Finansdepartementet samt att remisstiden varit mycket kort. ”Den normala beredningsproceduren för lagförslag har således inte fullt ut beaktats. Förslaget är ogenomtänkt”.

Lagrådet sågade senare regeringens förslag. I sin sågning skrev senare Lagrådet bland annat att det ”vore enklast med en omorganisation av ett personalägt företag i samverkande mindre enheter som var och en uppfyller det nya kravet. Men för Lagrådet var det oklart om förslagen i denna del kan förväntas få avsedd effekt.

Bifogat till Lagrådet finns även det yttrande som Mannheimer Swartling skickade in till Finansdepartementet i remissrundan. I sitt yttrande, daterat den 6 maj 2013, skriver advokatbyrån bland annat att förslaget om ett minsta kapitalandelskrav på fem procent för att dra nytta av lönebaserat utrymme ”riskerar att försvåra delägande i större företag, samt snedvrida konkurrensen mellan de företag som med förslaget får en sämre skattesits och de som med förslaget kommer att gynnas.”

Det skulle vidare leda till att det inte skulle finnas någon svensk advokatbyrå som klarar av att svara upp mot behov som finns i större svenska börsbolag, skriver Mannheimer Swartlings vd Jan Dernestam i remissvaret som breder ut sig över sju sidor.

Han skriver vidare:

”Om förslaget genomförs kommer delägarna i flera konkurrerande advokatbyråer att få betydligt lägre skatt än delägarna i Mannheimer Swartling. Vår marginalskatt på utdelad vinst blir ca 67 procent, medan delägare på flera andra byråer får en marginalskatt på 37,6 procent. Denna konkurrenssnedvridning innebär med stor sannolikhet att vi, för att kunna bibehålla vår attraktionskraft på arbetsmarknaden för kvalificerade jurister, antingen måste dela upp vår verksamhet i flera enheter (vardera med färre än 20 delägare) eller använda en annan verksamhetsform än direkt ägande i ett aktiebolag. Detta trots att det saknas affärsmässiga skäl för att förändra verksamheten. Vi noterar att flera andra byråer kommer att få motsvarande problem.”

Om regeringen har definierat ett problem med 3:12-lagstiftningen som innebär att vissa mindre delägare betalar för liten del skatt på sina utdelningar så föreslår Jan Dernestam alternativa lösningar.

En av dessa är att införa en relationsgräns mellan uttagen lön och lågbeskattad utdelning. Eftersom det är ett politiskt beslut kan det diskuteras om och hur relationen ska bestämmas, 1-1, 1-2, 1-3 eller 1-0,5.

Dernestam kommenterar sitt egna förslag till Finansdepartementet: ”Om denna relationsspärr inträder för samtliga personer som inte är huvudägare elimineras stora delar av de problem som nuvarande förslag skulle ge upphov till. ”Konkurrensneutralitet säkerställs och det finns incitament att låta pertnerägda företag växa på samma sätt som gäller för andra företag. Härtill kommer möjligheterna till skatteplanering med sådan relationsregel minimeras.”