"Knutbyförsamlingen liknar en dödssekt"

Under 30 år har hon varit granskande reporter, först på Dagens Eko och Sveriges Television, de senare åren på TV4.

Nu ger sig Karin Swärd på sitt kanske svåraste uppdrag; att göra en spelfilm av Knutby-dramat, där en kvinna fick sätta livet till och en man fick livshotande skador.

Huvudpersonerna, pastor Helge Fossmo är dömd till livstid och hans älskarinna, familjens barnflicka Sara Svensson, är intagen för rättspsykiatrisk vård.

Men Knutby-församlingen lever och frodas med 100-talet medlemmar. Och de övriga huvudpersonerna i dramat, med Kristi Brud Åsa Waldau i spetsen, sitter i orubbat bo.

– Trots allt som hänt är det fortfarande samma personer som leder församlingen, bland andra Åsa Waldau. Det finns inget som tyder på att något har förändrats i grunden, säger Karin Swärd.

Vad vill du ha sagt med din film, Vägen hem?

– Att Knutbyförsamlingen predikar en osund lära. Det finns inget utrymme för nåd, förkunnelsen är hård. De styr sina medlemmars liv in i minsta detalj.

– Jag vill ge en fördjupad bild av hur en tidigare ostraffad ung kvinna förvandlas till mördare, och hur hon kan skjuta två av sina bästa vänner.

Filmen börjar med att Sara Svensson, paret Fossmos barnflicka, irrar runt på Sergels Torg i Stockholm och letar efter ett mordvapen.

Vad finns det kvar att berätta som inte redan kommit fram?

– Knutby var en församling som liknade en dödssekt. Och efter vad jag förstår gäller det fortfarande.

Hur menar du då?

– I sina predikningar säger Åsa Waldau att ”snälla Gud ta oss hem till himlen nu”. Det liknar en dödslängtan.

Vilka är det som står för den förkunnelsen i dag?

– Det är i första hand pastor Åsa Waldau men även pastor Peter Gembeck och församlingsföreståndaren Kim Wincent.

Vad väntar du dig för reaktioner?

– Att folk kommer att ifrågasätta att jag gör underhållning av en tragedi. Men det här handlar om journalistik produkt.

Vad har du mött för reaktioner från Knutbyförsamlingens ledare?

– De gillar inte att jag gör filmen, men de har varit förvånansvärt professionella.

Men Åsa Waldau har i Metro kritiserat att filmen spelas in och har velat stoppa den. Kim Wincent har i Aftonbladet anklagat Karin Swärd för att använda material, trots löften om motsatsen.

Vad har du själv för förhållande till kristendomen?

– Jag är inte en religiös person, säger Karin Swärd.

Merparten av filmen är en dramatisering med skådespelare, men den bygger på autentiskt material, både predikningar och polisförhör.

Filmen har premiär på Göteborgs filmfestival den 27 januari. TV4 kommer att visa den som TV-serie i tre delar, med start i slutet av februari.

För regi och manus svarar Karin Swärd. Bollplank och rådgivare har Roy Andersson varit. Musiken är specialinspelad av Georg Riedel.

Karin Swärd har under sina 30 år som nyhetsjournalist bevakat flera dramatiska nyhetshändelser; bland annat mordet på Olof Palme och Estonia-katastrofen.

– Jag förlorade min pappa i Estonia och gjorde en personligt färgad dokumentär om händelsen.