Kina en dyrbar läxa för utlokaliserare

NEW YORK – Utlokaliseringen av elektronikföretag till Kina växer snabbare än branschen som helhet, säger Charlie Barnhart, som är expert på ”outsourcing” vid Technology Forcasters. Han jämför med ett lämmeltåg och varnar för att det kan sluta illa för dem som inte gjort sin hemläxa ordentligt.

Charlie Barnhart har tjugo års erfarenhet från utlokaliseringsbranschen och jobbar i dag som konsult för Technology Forcasters i Kalifornien.

– Jag försöker lära ut en metodologi för utlokalisering som tar hänsyn till globala priser, totalkostnader och hur man sätter ett värde på risk, säger han i en telefonintervju från sitt hem på Maui, en av de sju stora öarna i delstaten Hawaii.

EMS-sektorn, som inkluderar både företag som tillverkar på entreprenad (OEM) och företag som servar branschen (ODM,) växte enligt Charlie Barnhart med 12–14 procent under 2006. Elektroniksektorn i USA växte däremot bara med 8–11 procent. Utflyttningen står för skillnaden.

– Det är allt för vanligt att folk inte förstår de verkliga kostnaderna av att utlokalisera produktionen och det är bland annat det vi försöker lära dem. Vi försöker också ge dem ett bättre grepp om riskerna och hur man ska värdera dem, säger han och varnar för att stirra sig blind på produktpriset. Det är totalkostnaden som avgör.

När det gäller Kina måste man väga in inte bara lönenivån, utan också landets geografiska läge, vilket kan göra det besvärligt och dyrt att resa fram och tillbaka.

Det finns också stora skillnader inom Kina eftersom landet är så stort.

– Det är ett stort land med en enorm ekonomi, men det är fortfarande ett utvecklingsland och dess rättsväsende är inte fullt utvecklat. Kostnaderna och förmågan att leverera produkter av acceptabel kvalitet skiljer sig mellan olika delar av landet. Skillnaderna är större än mellan olika delar av Europa, Nordamerika och även i Sydostasien. Man måste göra sin hemläxa först, varnar han.

– Många av Kinas tillverkare är också nyetablerade företag, som i många fall saknar erfarenhet. Vi hör hela tiden talas om fall där en kund jobbat länge med en kinesisk underleverantör och är väldigt nöjda, medan andra företag som sökt sig dit fått stora problem. Förklaringen är ofta att underleverantören är så ung och vuxit så snabbt att de inte klarar av tillväxten.

– Många företag har rusat in i Kina alltför fort. Det är som om de är rädda att om de inte går in i Kina kommer de att konkurreras ut prismässigt. Det är nästan som ett lämmeltåg på väg mot avgrunden.

De som inte tänker sig för kan finna att de efter att ha plöjt ner stora pengar i Kina, måste investera i att flytta ut och sedan slå sig ned på ett annat ställe.

En psykologisk faktor som bidragit till lämmeltåget är att massmedierna är fulla av solskenshistorier om företag som flyttat till Kina, men det finns enligt Charlie Barnhart en skuggsida som sällan nämns.

– En chockerande hög andel av Kina-satsningarna ger oacceptabla resultat, säger han och påminner om att Kina är en diktatur.

– Det är fortfarande ett kommunistland, vilket folk inte gärna vill prata om och företagare hatar att man tar upp, men det är ju ett faktum. Vi har ett land där regeringen har tillgång till mycket drastiska kontrollmetoder och där rättsväsendet skiljer sig starkt från det i västvärlden.

När det gäller kostnadsbilden i Kina, så förändras den snabbt.

– Arbetskraftskostnaderna är är fortfarande väldigt låga, men ökar snabbare i Kina än någon annanstans i världen.

Kina är något billigare än Thailand och Malaysia, men kostnaderna växer snabbare, vilket kan spela en viktig roll eftersom det rör sig om fleråriga investeringar.

– Du måste se till helheten, vilket folk gärna glömmer! Det räcker inte med att säga att det kostar två dollar i Kina men sex dollar i Europa. Det finns så mycket annat som måste vägas in. Vad betyder en kostnad på två dollar om kvaliteten är så dålig att du förlorar dina kunder, säger han.

Det kan betyda att anställda på hemmaplan i en del fall förlorar sina jobb helt i onödan.

– Företag är väldigt pigga på att tala om för sina aktieägare och analytiker att de satsar på lågkostnadsländer, men mörkar ofta när de råkat ut för kostsamma misslyckanden.

En annan viktigt riskfaktor när det gäller Kina gäller upphovsrätten.

– Jag brukar sig att om du har teknologier (intellectual property) som är så viktiga att du inte har råd att få dem stulna, så ska du inte föra in dem i Kina, eller Indien, för det kommer att hända förr eller senare, säger Charlie Barnhart.

– Nästan alla råkar ut för detta, men ingen vågar dra saken inför domstol. Jag har jobbat med klienter från Europa, USA och Kanada och nästan alla har varit med om att få sin upphovsrätt kränkt i Kina.

Och det behöver inte vara så att de kopierar din produkt.

– I många fall låter tillverkaren helt enkelt produktionen fortsätta efter att de uppfyllt beställningen. Anta att Sony Ericsson låter ett kinesiskt företag tillverka telefoner som de sedan säljer över hela världen. De behöver inte nödvändigtsvis stjäla din teknologi och starta ett nytt företag som konkurrerar med dig, utan de kan helt enkelt producera för mycket.

– Anta att du beställt en miljon telefoner. De kanske tillverkar två miljoner och dumpar den andra miljonen i Kina. Du kommer inte att kunna konkurrera med dem eftersom du betalat för styckekostnaden av att tillverka den första miljonen som är högre än för den andra. De kan till och med dumpa denna andra miljon i utvecklingsländer i Afrika och Sydamerika. Såvida de inte helt enkelt tar fram en konkurrerande produkt.

Hans Sandberg

korrespondent New York

[email protected]