Jenny fick rätt – men får ingen ersättning

1994 förändrades Jennys liv. Hon var nyutexaminerad dramapedagog som såg fram emot sin nya karriär.

Då satte en trafikolycka stopp för framåtörelsen. Istället blev hennes liv ett utdraget drama där Länsförsäkringar vill stå för regin.

– Vid bilolyckan fick jag en pisksnärtskada som orsakade kronisk smärta i nacken, domningar i höger arm och hand, och en stelhet som gjorde det svårt att sova. Jag fick minnes- och koncentrationssvårigheter och blev snabbt uttröttad i bullrig miljö eller om jag ansträngde mig mycket, säger Jenny till Realtid.se.

Jenny berättar att rörelseinskränktheten gjorde att motionen uteblev och snart ökade hennes vikt, medan ekonomin fick stryk på grund av hennes sjukskrivning.

– Jag har vare sig före eller efter skadan varit vare sig deprimerad, utbränd eller lidit av djupgående psykologiska problem.

Till slut gick Jenny på neurologiskt dagrehab åren 2003–2005. Där träffade hon regelbundet en rad proffs. Överläkare i neurologi, allmänläkare, kurator, neuropsykolog, arbetsterapeut, sjukgymnast, räknar Jenny upp.

– Jag blev utredd och det gjordes tester och arbetsprover. Jag fick ergonomiska hjälpmedel, hembesök och hjälp att anpassa mitt hem. Sedan ansökte jag och fick hemtjänst, handikappsersättning och bostadsanpassning.

Sämre tycker Jenny att det gått vid kontakterna med Länsförsäkringar. Hon beskriver det som en 13 år lång, krävande process.

– Bevisbördan har legat på mig att bevisa att jag har rätt till inkomstförlust. Min skada har ingen ifrågasatt. Den är numera väldokumenterad. Istället har Länsförsäkringar använt allt som hänt mig före och efter skadan som konkurrerande orsaker till skadan.

Konkurrerande orsaker är saker som försäkringsbolaget kan ta upp för att peka på att själva olyckan och whiplashskadan inte är orsaken till Jennys situation.

– Själva handläggningsförfarandet har varit under all kritik och värdighet. Mitt juridiska ombud och jag har skickat in alla handlingar de någonsin bett om. En gång skickade vi in begärda handlingar och trots påtryckningar tog det 10 månader för Länsförsäkringar att öppna vår post. Då var inte handläggaren längre á jour med ärendet utan bad på nytt att få journaler som inkommit till länsförsäkringar redan 10 år tidigare.

– Nåväl, vi skickade kompletterande material och nu tog det 8 månader att öppna posten. Detta skylldes på underbemanning av skadechefen på Länsförsäkringar. Jag har haft 5 olika handläggare som har behövt 2-4 månader vardera på sig att sätta sig in i ärendet.

I juli 2002 tyckte Jennys handläggare på Länsförsäkringar att hon skulle skriva på en fullmakt.

– Jag var tveksam först men sa ja efter viss övertalning och med löfte om att mitt ärende skulle gå fortare då. När blanketten kom övervägde jag det hela, men ringde upp handläggaren på Länsförsäkringar och sa att rent etiskt och av integritetsskäl så vill jag inte. Dessutom hade jag min advokat och vi ville ha möjlighet att kommentera det som skickades till Länsförsäkringar. Jag sa till handläggaren att vi ju ändå har skickat precis allt ni önskat till er. Hon svarade att jag skulle vara medveten att det hela kunde framstå som mycket skumt och som att jag hade något att dölja. Vilket jag givetvis inte hade.

I januari 2003 – nästan 9 år efter olyckan – tryckte Jenny och hennes advokat på. Då fick de till svar från Länsförsäkringars handläggare att de inte kunde göra något eftersom de inte hade fått någon fullmakt. Då faxade Jenny handläggaren sitt beslut om att inte ge henne någon. Samma sak upprepade sig månaden därpå.

Tidigt 2004 skriver Länsförsäkringar igen och undrar varför de inte får någon fullmakt. Jenny ringer och förklarar. Maj 2005 dimper ännu ett brev ned med samma fråga. Jenny faxar samma svar.

– Efter nyår 2006 tar min nya handläggare upp att Länsförsäkringar fortfarande väntar på fullmakten. Då har även min advokat påtalat mitt beslut för dem. Ärendet har blivit osannolikt förhalat. Gång på gång. Jag har blivit granskad och ifrågasatt på partikelnivå, säger Jenny som påpekar att hon vägrar bli ett offer och hoppas att Realtid.se inte skriver någon snyfthistoria.

– En gång tyckte en handläggare att jag skulle bevisa att jag hade kunnat fått ett heltidsarbete som dramapedagog om jag förblivit oskadad. Länsförsäkringar ville att jag skulle söka ett utannonserat jobb. När jag fått jobbet skulle jag tacka nej, be om ett intyg att jag fått det och tackat nej på grund av min whiplashskada! Herregud, jag skulle ha blivit helt rökt i min lilla bransch om jag hade gjort så.

Jenny tycker det är anmärkningsvärt att Länsförsäkringar har fäst stor vikt vid normala saker som kan hända i en människas liv. Dylikt rubriceras – som tidigare nämnts – som konkurrerande orsaker till de skador fallet gäller och kan inverka negativt på försäkringsbolagets utfall.

– Min mor dog för 8 år sedan men det är överspelat och begravt för länge sedan. Jag sitter knappast här och käkar kakor och är deprimerad. Samtidigt lägger Länsförsäkringar nästan ingen vikt alls på att jag gått på rehabilitering hos experter som har träffat mig flera gånger i veckan i två års tid. Därifrån bad de knappt om några handlingar och det står snålt omnämt i pm:et till Trafikskadenämnden.

Jenny berättar att hon och hennes advokat inte var överens med Länsförsäkringar när bolaget inte ville betala ut någon inkomstförlust från och med 2001. Då gick ärendet vidare till Trafikskadenämnden.

Trafikskadenämnden, TSN, är instiftat av regeringen för att bedöma skadeärenden när parterna inte är överens. TSN har endast en rådgivande funktion. Nämnden gör en bedömning som försäkringsbolagen kan välja att följa eller inte. Enligt TSN är följsamheten av deras yttrande stor bland bolagen. Alla försäkringsbolag som har bilförsäkringar är skyldiga att betala för TSN.

I juni i år hade Trafikskadenämnden sammanträde angående Jennys inkomstförlust.

– Nämnden gick emot Länsförsäkringar och ansåg att de bör betala för inkomstförlust till och med det år jag fyller 65, och för merkostnader för läkararvoden och medicin. Nu i september fick vi Länsförsäkringars beslut att inte följa TSN:s yttrande. Ärendet skulle avslutas och att jag hade möjlighet att gå till domstol.

Många Jenny talat med pratar om en tendens bland försäkringsbolagen.

– Det finns inte någon tillsyn. Finansinspektionen finns men dom tillrättarvisar ju bara. Och rättsskyddet för en civilperson är löjligt lågt, 100.000–130.000 kronor med en självrisk på 20 procent. Det som finns att tillgå är att stämma bolaget med risk att förlora och därmed kanske stå med skulder på hundratusentals kronor. Med såna förutsättningar kan försäkringsbolagen härja fritt.

– Jag har hört mig för och många advokater tar inte längre trafikskadefall då dom tycker att det inte är någon mening när det blir så här. De vill inte inge sina klienter falska förhoppningar om att de kan vinna mot bolagen. Det här tar en farlig väg därför att den enskilde människan klarar inte en sån här process utan ett juridiskt ombud. Det är alldeles för svårt.

Jenny tycker att detta är en samhällspolitisk fråga. Hennes advokat ställer upp pro bono för att problematiken är intressant.

– Vad kostar ett ärende som mitt att ta upp i Trafikskadenämnden? Och vad tycker de andra bolagen som är med och betalar om de bolag som inte följer yttrandena? Folksam och If följer oftast Trafikskadenämndens yttranden. De har det som försäljningsargument, tydligen. Borde då inte människor som köper bilförsäkringar hos Länsförsäkringar få veta att de allra flesta bolagen följer TSN men inte just Länsförsäkringar?

– Min advokat hade också en intressant poäng. Nämligen frågan varför Länsförsäkringar lämnade iväg ärendet till TSN och lät det ligga där och kosta i 8-9 månader om bolaget ändå visste att det skulle säga nej? Helt onödigt.

När Jenny hörde av sig till Konsumenternas försäkringsbyrå fick hon ett kort och koncist råd: ”Gå ut i media med din historia. Vi kan inte göra något.”

Kring just den här typen av ärenden pågår just nu en granskning som Fi, Finansinspektionen, gör. Men den har dragit ut på tiden.

– Vi fastnade i processen med Carnegie, OMX och stabiliseringsprocessen. Men någon gång de nästkommande veckorna ska vi kunna presentera granskningen om trafiksskadeärenden, säger Helena Östman, informationschef på Finansinspektionen.

Fotnot: Jenny är ett fingerat namn då intervjuobjektet vill vara anonymt.