Inga kvinnor inom polisens hårdaste avdelningar

För snart en månad sedan uppstod en akut gisslansituation i Tranås. En 21- årig man högg sig själv och sin sambo med kniv och yxa. Det gick inte att förhandla med honom och vid 10.30 stormade polisens nationella insatsstyrka in i lägenheten.

Det är ett typexempel på vad polisens nationella insatsstyrkan sysslar med.

Styrkan har sin bas i Stockholm och drar ut i landet vid gisslansituationer, kidnappningar, gripande av farliga människor. Dessutom ska de kunna göra insats om landet blir utsatt för terrorism.

Femtio personer jobbar på enheten. Alla är män och så har det alltid varit.

Varför?

– Dels är det ett litet intresse för kvinnliga poliser att söka. Under de sjutton år som vi funnits har en handfull sökt. Dels har de som sökt inte klarat de tester vi har för att komma in, säger Bertil Olofsson, chef för insatsstyrkan.

Enligt honom har sökande kvinnor misslyckats med fysiska tester, framförallt i styrka och uthållighet.

Är det ett problem?

– Ja, vi skulle få en bredare kompetens med kvinnor. Vi arbetar inte bara med massiva insatser utan håller också på mycket med spaning och kartläggning. Vi är i behov av de bästa poliserna och jag är övertygad om att flera av dessa är kvinnor, säger Bertil Olofsson.

För ungefär sex år sedan skickade en antropolog ut en enkätundersökning till tusen kvinnliga poliser. Endast elva svarade att de kunde tänka sig att arbeta inom den nationella insatsstyrkan.

Vanligare var svar som ”Den typen av verksamhet passar inte mig” ”Jag tror inte att jag platsar i den miljön”. ”Jag tror inte att jag orkar med det”.

Om ni rannsakar er själva – vad har ni gjort för fel?

– Om jag visste det skulle vi rätta till det. I år har jag satt till en arbetsgrupp som ska se över vår rekrytering generellt men framförallt med fokus på kvinnor. Då hoppas jag få indikationer på hur vi bättre ska kunna locka till oss fler kvinnor.

Rapporten ska vara klar i januari men det är bara början. Eftersom arbetet är så pass tufft och slitsamt anser Bertil Olofsson att det inte går att kompromissa med de fysiska kraven vid antagning. Möjligen kan de omformuleras.

Inte heller inom piketpolisen finns det några kvinnliga polisen. Men här har de ansträngt sig lite mer.

Piketpolisen har också som uppgift att ingripa i särskilt farliga situationer. Till exempel när någon är beväpnad, uppträder hotfullt, vid värdetransportrån eller gängbråk mellan grovt kriminella. De finns i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Inom enheten finns dock kvinnliga förhandlare som skickas ut för att till exempel resonera med självmordskandidater uppe på broar.

Christer Birgersson, chef för Piketenheten i Stockholm, är ändå självkritisk.

– Jag tror att de vi har lyckats saluföra vår verksamhet tillräckligt bra.

Han anser att macho-fördomar som att man bara måste vara stark sätter käppar i hjulen för rekrytering av kvinnor.

– Den fysiska styrkan är viktig men absolut inte avgörande. De mjuka bitarna är egentligen viktigare; stresshantering och personlig mognad, säger Birgersson.

Inom piketstyrkan pågår det ett mångfaldsprojket vars syfte är att få fler kvinnor till piketen.

– Så om du ringer mig i februari kanske det finns kvinnliga piketpoliser.

Är det ett problem att de inte finns nu då?

– Vi eftersträvar en mångfald och att få hit fler kvinnor. Vi har haft flera som kommit hit och provjobbat under två års tid.

Men ingen har stannat?

– Nej, de har inte gjort det.