Hon blåstes av Björn och Bennys manustorped

Duvemålet, som ska upp i Stockholms tingsrätt den 6–8 februari, är en het potatis för Abborna Björn och Benny. De anklagas för att ha diskrediterat originalmanusförfattaren till Kristina från Duvemåla, Carl-Johan Seth.

I det fallet anklagar Seth föreställningens nuvarande officiella manusförfattare för att ha använt sig av Seths grundmanus, trots att Seths namn strukits helt.

Det är i så fall inte första gången Duvemålas manusförfattare Lars Rudolfsson och dramaturg Jan Mark betett sig på liknande sätt, enligt dokument Realtid.se tagit del av.

– Det Rudolfsson och Mark ägnar sig åt är stöld och bedrägligt förfarande, säger Ulla Keyling.

1994 blev författaren och mångsidige kulturarbetaren Ulla Keyling uppringd av Malmö Musikteater. Lars Rudolfsson önskade engagera Keyling som översättare av en känd och kontroversiell barnopera.

Brundibar har spelats i koncentrationslägret i Theresienstadt efter att först ha spelats i hemlighet i judiska hem i slutet av 1930-talet. Operan är skriven av den judiske kompositören Hans Krasa, med ett libretto av Adolf Hoffmeister.

Keyling tackade ja till att översätta librettot från tjeckiska. En mycket komplicerad uppgift.

Så här skriver Ulla Keyling om sitt arbete med Brundibar i ett brev till kollegan Carl-Johan Seth, mannen bakom originalmanus till Kristina från Duvemåla:

”För det första skulle den ju sjungas, och det var därför viktigt att det blev lika många stavelser i översättningen som i originalet och betoning på samma ställen. För det andra var det ju en opera för barn, och raderna bestod ofta av tre, fyra ord, vilket naturligtvis gjorde det ännu svårare, dvs det fanns inget ’svängrum’ att jobba i.”

När Ulla Keyling försökte få Lars Rudolfsson och Malmö Musikteater att låta henne skriva på ett kontrakt om översättningsrättigheterna stötte hon på patrull.

– Hela tiden försökte jag få till stånd ett översättaravtal men de bara förhalade och förhalade. Jag ville skriva på men de skyllde på tusen olika saker. Det var så bråttom med översättningen och det och det andra. Lars Rudolfsson slussade mig bara vidare till en dam som jobbade med rättigheterna.

Ingenting hände trots att Ulla Keyling arbetade på med den krångliga översättningen.

– Så blev det dags att åka till teatern. Där satt Lars Rudolfsson, Jan Mark och en repetitör. Vi gick igenom hela operan ord för ord. Det var inte så himla lätt med tanke på att raderna var så korta, tre-fyra ord. Språken är ju inte så kongruenta. Det måste stämma med rytm och rim. Man måste ta sig lite friheter.

Det ville dock inte Lars Rudolfsson, enligt Ulla Keyling. Hon fick bakläxa och satte sig och gjorde den ordagranna översättning Rudolfsson önskade i stället.

– Den här gången fick jag ett partitur med musiken. Något som hade underlättat om arbetet om jag haft det tidigare.

Ulla Keyling levererade sitt arbete. Sedan: Total tystnad.

– Jag hörde inget från dem på länge. Så, plötsligt en dag 1994, hörde jag av någon att Brundibar redan haft premiär. Klart att jag blev fly förbannad. Jag hade självklart räknat med att bli inbjuden till premiären.

Keyling berättar att hon ringde ner och bad om två biljetter. Hon tog bilen till Malmö med sin son.

– Lars Rudolfsson var naturligtvis inte där, han kom inte ens och hälsade på mig. Det märkliga var att de varit otrogna med texten och gjort en massa ändringar. När jag fick tag i programmet såg jag att Rudolfsson och Mark stod som översättare. Från tjeckiska!

Författaren och fil. mag. Ulla Keyling bor på Orust på västkusten där hon främst driver ett konferenscentrum, men betraktar tjeckiskan som sitt andra språk och har pendlat mellan länderna till och från i 35 år.

Hon berättar att hon fick de 30.000 kronor som var avtalade för översättningen. Någon ersättning för senare uppsättningar har hon inte sett till.

Ingen har ens berättat för henne att Brundibar spelats i Sverige. Bland annat en uppskattad föreställning i Örnsköldsvik som fick ett hedersomnämnande av Emerichfonden och ledde till att dess projektledare Sten-Ove Sundlöv fick skaka hand med kronprinsessan Victoria.

– Ingen har berättat om några svenska uppsättningar av Brundibar. Men det är klart, om den spelats i Sverige sedan dess så måste jag ta kontakt med bolaget som har hand om rättigheterna. När detta med Lars Rudolfsson hände blev jag så trött på allt att jag slutade översätta helt.

När Realtid.se nu kontaktar Ulla Keyling rörs känslorna upp på nytt.

– Lars Rudolfsson har handlat väldigt svekfullt. Han har medvetet förhalat allithop för att inte behöva ta med mitt namn. När jag läste om Duvemåla-fallet skrev jag ett brev till Carl-Johan Seth om att jag råkat ut för samma sak. Tyvärr kom det först fram till fel Seth, men sedan fick jag ett e-mejl där Carl-Johan Seth tackade mig för mitt stöd.

– Det är ju några år sedan nu men jag ringde Susin Lindblom, juristen på Dramatikerförbundet och hon sa att det skulle bli en omständig process att stämma Rudolfsson. Det var inget jag ville slösa energi på.

Ulla Keyling ville gå vidare med sin kreativa verksamhet istället, och seminariegården på Orust.

– Men, du vet, varje gång jag ser Lars Rudolfsson på tv mår jag illa! Det Rudolfsson och Mark ägnar sig åt är stöld och bedrägligt förfarande. De ändrade bara lite för att kunna säga att det var deras eget arbete. Rudolfsson kan mycket väl ha tagit Seths libretto och ändrat lite här och lite där.

Timo Kangas

Telefon: 08 545 871 34

[email protected]