Härliga 2010

Som reporter och krönikör har man ofta en ifrågasättande hållning och kritiskt angreppssätt. Men de är lätt att fastna på treans växel och rulla fram i invanda hjulspår även som granskande journalist.

Det kan därför vara en nyttig utmaning att för en gångs skull enbart söka den positiva vinkeln utan allt för mycket problematiserande analys.

Vad kan väl passa bättre för ett sådant försök än en hyllning till 2010, som på många sätt varit ett riktigt kanonår.

Låt mig börja med börsen som är upp över 20 procent och ligger på ett ohotat årshögsta när det bara är några handelsdagar kvar till årsskiftet.

Aktiemarknaden har levererat under en tuff period i den globala ekonomin. På kort sikt har det återskapat förtroendet för många sargade balansräkningar och åter satt fart på företagsaffärer och noteringar. Då är det inte minst spännande att arbeta som ekonomijournalist.

Det är samtidigt positivt att börsen inte har slukat alla nya noteringar med hull och hår. Felprissättningar och omogna bolag ska marknaden reagera mot utan dåligt samvete.

I ett bredare ekonomiskt perspektiv är givetvis den svenska tillväxten och de stabila statsfinanserna den stora behållningen med 2010.

Det går till och med så bra att den ekonomiska debatten delvis kunnat bryta sig ur det traditionella höger-vänster-perspektivet. Det öppnar för både efterlängtade och mer radikala reformer framöver.

Allt talar för att 2010 var året då vi äntligen återfick lite nerv i det politiska maktspelet i Sverige. Moderaterna måste hyllas för den mycket väl förberedda och genomförda valkampanjen som ledde till segern i höstens val.

Socialdemokraterna vaknade sömngångaraktigt upp först på valnatten och upptäckte att en ny herre på täppan etablerat sig på flera områden som ansetts tryggt S-märkta i generationer. Snacka om utklassning.

På samma sätt kunde Sverigedemokraterna utnyttja en allt större öppning på den politiska spelplanen och ta sig in i riksdagen. När vissa av de etablerade partierna gått i fällan och skuggat SD i mediala utspel – men även i form av konkret politik under många år – så var segern inom räckhåll för riksdagens åttonde parti.

Johan Hakelius hyllade nyligen SD:s framgångar i en krönika i Affärsvärlden. Han syftade på den nya politiska spelplan som partiets riksdagsinträde skapat.

Utan en majoritetsregering och utan en samlad opposition flyttas makten flera steg från regering till riksdag där vi åter kan få se en öppen politisk diskussion. Jag kan bara instämma i att det är en välkommen omväxling på många sätt.

Marknadsmissbruk och ekonomisk brottslighet är ett av mina favoritområden att bevaka som journalist och här bjöd 2010 på många spännande stunder.

Till en början måste jag lyfta på hatten åt försvarsarbetet i det stora insidermålet som avgjordes av Stockholms tingsrätt i juni.

Advokaterna Leif Gustafson och Hans Strandberg ledde ett imponerande försvarsupplägg som kommer att bilda skola i framtida insidermål och som borde blir föremål för akademiska studier.

Inte minst Ekobrottsmyndigheten torde ha mycket att lära av motståndarlaget. Nyligen kom också beskedet att myndigheten efter en väl tilltagen betänketid ska göra en djupare analys av den egna insatsen i mastodontmålet. Det är ett stort steg framåt för ett EBM vars ledning tidigare maniskt talat om ständiga framgångar.

Den som har tvivlat på att ekonomisk brottslighet går att beivra i Sverige fick samtidigt besked om motsatsen i några andra uppmärksammade domar under året. Jag tänker främst på de långa fängelsestraffen efter skandalerna i Röda Korset och Habo Finans.

Debatten efter Finansinspektionens attack på HQ Bank pågår fortfarande och lär göra så en stor del av 2011. Redan nu går det att konstatera att det är utmärkt att FI använder de verktyg som myndigheten faktiskt har utrustats med. Är dessa fel så är det en fråga för regering och riksdag.

Lagstiftaren har så här långt varit mycket tydlig med att bristande kontroll och nonchalant attityd ska straffas hårt. Det känns fullt rimligt.

Men det är inte bara finansbranschen som brottas med frågor om etik och moral. Det är glädjande att den pressetiska debatten åter blivit riktigt stimulerande.

Ett översvallande medialt mottaget kungligt bröllop och en lika välciterad kunglig skandalbok är några exempel som lett fram till en nyttig diskussion på området. Fler exempel finns givetvis.

Yttrandefrihetskommitténs debattbetänkande har också lyft upp grundfrågorna på dagordningen. De etablerade medieorganisationerna har så här långt samlat sig kring ett motförslag där nuvarande grundlagar behålls samtidigt som institutionen PO/PON förstärks och byggs ut.

Det är glädjande att den tydliga svenska ansvarsmodell ser ut att gå stärkt ur debatten.

Debatten har också lyfts till ett internationellt plan i och med Wikileaks fyra storskaliga publiceringar av hemliga amerikanska dokument under året. Det är imponerande, inte minst med tanke på motståndarnas resurser.

Nätets styrka som ny medieplattform har sällan varit tydligare. Det är mycket avslöjande att se hur de etablerade medierna velat i synen på Wikileaks och hur demokratiskt valda politiker plötsligt rest krav på censur.

Lika avslöjande blev beslutet att ge Nobels fredspris till den fängslade Liu Xiaobo. Efter snedsteget med Barack Obama 2009 reparerade den norska Nobelkommittén sitt anseende betydligt i år.

Kinas hyllade ekonomiska under och politiska ”stabilitet” hamnade med ens i annan dager när landets officiella reaktioner mot prisutdelningen tog sig allt bisarrare utryck.

Även valet av årets
litteraturpristagare Mario Vargas Llosa ställde bekväma föreställningar på sin spets. Jag tänker inte främst på hans författarskap eller hans politiska hållning utan på hans syn på droger som får klassas som tämligen radikala. Ett modigt val av Akademien.

Nobelpristagare i all ära men årets läsning bjöd den på 1970-talet så omtalade ”knarkkungen” Fleming Broman på. Det är visserligen 30 år sedan hans memoarer, Ursäkta, mitt namn är Broman, publicerades men det är sällan man påminns så effektivt om att historien alltid upprepar sig, inte minst när det gäller människans försök att tjäna snabba pengar.

Något piggt förlag borde plocka upp manuset, korrekturläsa, och sedan ge ut det på nytt. Det hade varit en större kulturgärning än att producera filmen Himlen är oskyldigt blå som är löst baserad på ”Fleming-ligans” härjningar.

När jag ändå ägnar mig åt förbehållslösa hyllningar till 2010 måste jag passa på att tacka arrangörerna bakom Ystad Jazzfestival som blev först i Sverige med att boka in en konsert med schweiziska pianotrion Rusconi.

Fjärde albumet It’s a sonic life är ytterligare en pärla i raden från ett band som är Schweiz svar på ett ungt Esbjörn Svensson Trio. Man kan bara hoppas på mer.

Till sist några ord om sportens värld. Mest glädjs jag åt att Sverige äntligen har ett längdskidlandslag i världsklass och det både på dam- och herrsidan.

Therese Alshammar bör också få en extra guldstjärna detta år för en exceptionell karriär som bara verkar kunna gå uppåt just nu.

Sommarens fotbolls-VM såg ut att bli en triumf för effektiva fotbollsmaskiner från Tyskland och det gamla vanliga gänget med macholaddade sydamerikaner men Holland och Uruguay spelade inte enligt mallen och visade att man kan komma riktigt långt genom att tänka stort och satsa allt.

Att Spanien inte fått sitt efterlängtade guld tidigare känns så här i efterhand väldigt underligt. Det var helt enkelt på tiden och riktigt välförtjänt.

Efter denna sammanfattning av några av 2010 års glädjeämnen vill jag bara önska god fortsättning på julen och ett riktigt gott nytt år.

2011 kommer att bli fantastiskt!