Hagelstorm av floskler

En sådan floskelbemängd text har i sanning sällan skådats. Europaparlamentet har väl de flesta hört talas om, en plats där utvalda nationella politiker kan spendera väl betald tid utan att överanstränga sig. Men vilka vet vad Regionkommittén är?

Författarna inleder med att skriva att det kommande mötet i rådet är en ”test av unionens vilja att leverera en ambitiös budget för 2014-2020”. Vidare ett slags hot; nämligen att Europaparlamentet inte är berett att acceptera en flerårig budgetram som är lägre än den nuvarande. Jaså, hur vet herrarna det? Här gäller den omvända världen. I dessa åtstramningstider hävdas att ju större budgeten är desto mer ambitiös är den i positiv bemärkelse.

Man fortsätter; ”Högljudda krav på nedskärningar i EU-budgeten är inte ekonomiskt sunda. I dessa kristider behöver vi mer än någonsin stimulans för att främja tillväxt och sysselsättning”. Man baxnar och säger, jaha….?

Sådana uttalanden visar just på faran med stora och vidlyftiga byråkratier. De och deras högre tjänstemän lever ett helt eget liv, isolerade från realiteter, immuna för verkligheten och med en glupande aptit på mer pengar. Det vore tvärtom mycket sunt om man i en sådan oöverskådlig organisation tvingades göra sig av med dött kött som inte torde saknas och ödmjukt visa på förmåga till återhållsamhet.

EU:s budget är gigantisk. Det rör sig om cirka 1.000 miljarder för perioden 2014-2020. Men författarna påpekar att budgeten ”inte är stor” och att 94 procent av ”den totala avkastningen” går till medlemsstaterna eller används för ”unionens yttre prioriteringar”.

Nu kommer vi in på det byråkratiska bysantinska språkbruket. Vad avses med ”avkastning” i detta avseende? Det borde i stället stå ”bidraget”. Och kan någon människa tala om vad ”unionens yttre prioriteringar” är?

E contrario kan man möjligtvis räkna ut att 6 procent av EU:s budget går till löner och administration. Det är 55.000 tjänstemän som skall försörjas och 16 procent av dessa har löner överstigande 100.000 euro per år. Till detta kommer frikostiga förmåner och en försumbar skatt, ett frälse helt enkelt. De ryktades om att det skulle utbryta strejk mitt under förberedelserna till det kommande regeringschefsmötet. Det skulle verkligen vara dråpligt om så skedde.

Schulz och Siso påpekar vidare i artikeln att EU:s bidrag till medlemsländerna är av avgörande betydelse för tillväxt, forskning, utveckling med mera. Jag undrar om det inte endast är avskaffandet av handelshinder i början av EG/EU:s levnad som verkligen varit tillväxtskapande. Idag tror jag att de manliga beloppen endast är en i bästa fall tillväxtneutral byråkratisk rundgång som föder en enorm kader av EU-tjänstemän.

Slutligen förordar författarna skatt på finansiella tjänster och en särskild EU-moms ty då skulle man kunna minska de BNP-relaterade bidragen till unionen och skapa ”egna medel”. Sådana skatter skulle dessutom vara ”rättvisa för samhället”.

Det är helt absurda slutsatser utan någon verklighetsförankring. Det enda som de ”egna medlen” skulle ge är ytterligare minskad transparens och oåtkomlighet för de enskilda medlemsländerna. Finansskatter har prövats utan framgång, bland annat i Sverige, och sådana skulle snedvrida konkurrensen och endast ge fördelar för finansiella marknader med domicil utanför EU. Ren skada således!

Slutklämmen i artikeln är den mest cyniska; ”Budgetförhandlingarna är ett test av EU:s förmåga att agera i de europeiska medborgarnas intresse”!

För de som från början var skeptiska till EU har nu alla farhågor besannats med råge. Dessa högt uppsatta byråkraters sätt att skriva, andas inte utan skriker ut, desperation, folkförakt och dåligt omdöme. Domedagen närmar sig!