Frågan är om  'portvaktmodellen' kommer att fortsätta regera

De senaste auktionerna av frekvensutrymme för 5G-nätet är ytterligare ett lass grus i detta parodiska system. Det är bara att jämföra med hur den statsdirigerade kinesiska modellen, med alla sina andra enorma brister, har tagit kommando över den tekniska front som vi kallar 5G.

Sverige slutförde sin auktion av frekvensutrymme i det så kallade 3,5 GHz-bandet. Tre aktörer, Hi3G Access AB, som också äger operatören 3, Net4Mobility HB, som ägs av Tele2 och Telenor, och Telia Sverige AB blev som väntat de som köpte in sig i det auktionerade utrymmet. Samtidigt köpte statliga Teracom på sig 80MHz i 2,3 MHz-bandet. Detta cementerar, som väntat, den rådande oligopolistiska strukturen inom den trådlösa digitala kommunikationen. Den som vill se det kan också få en fingervisning om var den nästa större affär kommer att genomföras, om EU tvingas acceptera att det räcker med tre i stället för fyra operatörer för att detta ska kallas en marknad; Telenor kommer att köpa Tele2, när tillfälle bjuds. Vad som kommer att hända med 3 i ett sådant scenario är frågan, men mycket talar för att det kommer att bli en ”runoff-verksamhet”, som kör så länge kassaflödet är positivt, i likhet med gamla pappersbruk, som Hylte, Kvarnsveden och Halstavik.

Vad gäller auktionen så fick Post- och Telestyrelsen in 2,3 miljarder kronor, eller 1,9 miljarder kronor om man beaktar att Teracoms köp på 400 miljoner kronor bara var en överföring från den ena statliga fickan till den andra.

Det är förstås småpotatis om man jämför med USA där auktionen av deras 280 MHz-band drog in motsvarande 626 miljarder kronor (81 miljarder dollar). I USA motsvarar frekvensköpet 2 000 kronor per person att jämföra med 200 kronor per person i Sverige.  I USA har några kallat auktionen en succé, andra beskriver den som att operatörerna med detta gräver sin egen grav och drar paralleller till de enorma överpriser som europeiska operatörer betalade för access till 3G-nätet runt millenieskiftet.

Det senare ledde till att många europeiska operatörer blev djupt skuldsatta, vilket i sig drog ned utbyggnadstakten av 3G. Övergången till 3G, som medförde att den mobila datatrafiken accelererade, pajade i sin tur de befintliga affärsmodellerna, som byggde på minuttaxor för röstsamtal och fasta priser för sms. Den önskade intäktstillväxten materialiserades inte. Med utbyggnaden av 4G har intäktskompressionen fortsatt. Och det finns inget som talar för att 5G kommer att vända denna utveckling, tvärtom, även om samhällsnyttan ökar.

Frekvensköpen i USA vittnar i stället mest om desperation. Det handlar helt enkelt om överlevnad.  Är man inte med så hamnar man i ”run-off”- segmentet. Det finns en växande oro för att den ledande aktören AT&T, som är djupt skuldsatt efter sin fiaskoaffär av mediahuset Time Warner var illa ute redan innan auktionen. Ökar de på sin skuldsättning ytterligare genom att köpa på sig 5G-spektrum så riskerar deras obligationer att ramla ner i junkbondträsket.

En som så sent som på tisdagen flaggade för de stora riskerna med dessa auktioner och risken för att USA och Europa, som tillämpar dessa modeller kommer att bli akterseglade av Kina och de asiatiska länder, som Sydkorea och Japan, som hur den digaitala infastrukten ska utvecklas är Googles grundare och numera rådgivare till Pentagon, Eric Schmidt, som i en kommentar i Financial Times menar att dessa hotar den digitala framtiden för dessa länder.

Man kan naturligtvis ha synpunkter på Eric Schmidts trovärdighet i denna fråga. Hans Alphabet(Google) sägs enligt vissa uppgifter stå för runt 10 procent av den globala datatrafiken, men betalar ingenting för den, men tjänade ifjol 40 miljarder lågskattade dollar, netto.

Men han har sina poänger. Kostnaderna för att bygga ut 5G nätet i USA beräknas till 70 miljarder dollar, för de en miljon basstationer som behövs. Utbyggnaden av dessa basstationer är dessutom nödvändigt för att kliva över till de kommande generationernas mobila nät, där 6G redan håller på att förverkligas.

Schmidts farhågor är helt enkelt att operatörerna inte kommer att ha råd att bygga ut nätet annat än i mycket långsam takt och att stora delar av det amerikanska samhället kommer att bli akterseglat. Operatörernas lönsamhet är redan pressad, där de inte har rena monopolpostioner, som Comhem har haft vad gäller bredband i många flerfamiljshus, och med en oklar affäremodell för 5G så är det svårt att se hur de ska kunna räkna hem dessa investeringar.

En hemligstämplad utredning, som läckte under Trumporganistationen, föreslog något så drastiskt som att USA skulle bygga ut ett federalt 5G-nät för att inte hamna på efterkälken relativt Kina. Denna väckte naturligtvis ramaskri hos de amerikanska operatörerna liksom hos det republikanska etablissemanget. De ylade ”kommunism” i kör.

Men argumenten för att den digitala infrastrukturen är ett naturligt monopol har bara blivit starkare över tiden.  Att Sverige ska ha tre parallella 5G-nät i stället för ett mera robust och heltäckande är naturligtvis ett stort slöseri med resurser. Lägger vi på 2 miljarder för access till 5G-bandet blir kalkylen förstås ännu sämre. Att säkerhetsaspekten vad gäller den digitala infrastrukturen är så mycket viktigare än för annan fysisk infrastruktur, möjligen med undantag för elnätet, stärker också denna tes. Att dessutom operatörerna har mycket svårt att bära riskerna med den tekniska utvecklingen bygger ytterligare på detta.

Operatörernas vilsenhet i detta är uppenbar. De vet inte var de ska ta vägen annat än att köpa konkurrenter och försöka nå monopol. Telias köp av Bonnier-broadacsting, ”copy paste” av AT&Ts köp av Time Warner, var och är rent stolligt. Det är dags att inse att den traditionella operatörsmodellen mest är att likna vid en gammal portvaktstjänst, som surmulet försöker ta så högt inträde som möjligt för något som borde vara en allmän nyttighet, där det samhällsekonomiska värdet ökar ju fler som är anslutna.

Den stora frågan är om Kinas utveckling kommer att sätta press på en förändring eller om den ”marknadsmässiga” särintresselösning som här benämns ’portvaktmodellen’ kommer att fortsätta regera.