"Förvånansvärt många återkallade tillstånd"

Anne-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi samt tidigare moderat riksdagsledamot samt ledamot i HQ innan den berömda kraschen 2010, berättar nu om sin nya granskningsrapport.

Anne-Marie Pålsson, som på nära håll varit åskådare till Finansinspektionens ingripanden de senaste åren, släpper nu en granskningsrapport där hon har tittat på de ingripanden som myndigheten har gjort sedan de nya reglerna trädde i kraft 2004 som innebar större befogenheter för FI till dess att reglerna delvis förändrades 2014.

Hon förklarar för Realtid.se att hon har undersökt vilka ingripanden FI har gjort, hur många myndigheten har gjort och vilket resultatet var av ingripandena samt hur man motiverade ingripandena. En frågeställning var även om man det varit någon skillnad på hur man sett på överträdelserna i stora eller små företag.

– Det är förvånadsvärt många återkallade tillstånd. Det är 24 stycken under den här perioden och det var nog inte vad lagstiftaren hade tänkt sig när man införde de nya reglerna. Man hade förväntan att återkallelse av tillstånd, även framöver, skulle vara ett unikt ingripande, säger Anne-Marie Pålsson.

– Jag tycker att återkallade tillstånd är problematiska eftersom de är ett långtgående ingripande och resultat som inte underkastats i domstols bedömning utan Finansinspektionen har så långtgående befogenheter att de på administrativa grunder kan göra detta.

Hon förklarar att enligt EU-rätten har man uppfattningen att när man återkallar ett tillstånd som är nödvändigt för verksamhetens bedrivande så är det att likna med en kränkning av egendomsrätten.

– Då kommer konventionen för mänskliga rättigheter in. När får man göra så och vad gäller för kompensation och liknande. Den typen av resonemang har dock inte Finansinspektionen alls fört, säger hon.

Hon anser att det är problematiskt eftersom ett indraget tillstånd är en långtgående sanktion och att man då måste säkerställa att det sker på ett rättssäkert sätt.

Vad kan man göra för att det ska bli bättre?

– Dels kan man införa en ordning som berövar Finansinspektionen en del av dess befogenheter. Finansinspektionen kan idag agera både polis, åklagare och domare, allt-i-ett och det har uppmärksammats av jurister tidigare. Man har pekat på att omständigheterna inte är optimala utan att Finansinspektionen med detta blivit för mäktig helt enkelt. Därför tycker jag att en rimlig ordning vore att Finansinspektionen inte får besluta utan föreslå ett ingripande. Beslutet ska tas i domstol, i tingsrätten. Då får man dels en utredning av praxis och dels får man en rättsäker bedömning.

Anne-Marie Pålsson anser att detta är en så pass viktig fråga att jurister borde titta på detta. Hon hänvisar till att två jurister tidigare har granskat Finansinspektionens befogenheter, Viveca Nerep samt Anne-Christine Lindblad, men att det dels var länge sedan och dels var Lindblads promemoria begränsad till sanktioner mot fysiska personer och handlade därmed inte om juridiska personer.

Förklaringarna till att Anne-Marie Pålsson engagerat sig i denna fråga är tre.

– För det första var jag var åtta år i riksdagen och det som blev tydligt för mig under de åtta åren var att rättssäkerhet är en fundamental faktor för att man ska tala om en demokrati. Utan rättssäkerhet har man ingen demokrati. När man sitter med i politiska sammanhang ser man på ett helt annat sätt vad makt innebär och vad man kan göra. Man kan vara ganska så säker att makt använder sig av de redskapen som finns för att behålla sin makt, säger hon.

Den andra förklaringen hon ger är att hon är att hon som ekonom vill uppmärksamma äganderätten. Utan skydd för äganderätten fungerar inte marknadsekonomin, menar hon. Så som rättssäkerhet är en förutsättning för demokrati är äganderätt en förutsättning för marknadsekonomi.

– FI:s beslut att återkalla tillstånd kan ju ses som en kränkning av just äganderätten och därför bör FI:s möjligheter att återkalla tillstånd särskilt regleras så att det sker på en rättssäker grund, säger hon.

Den sista förklaringen är kanske den mest uppenbara för läsarna – hon har på nära håll sett Finansinspektionens agerande.

– Och det har väckt en del frågor. Rapporten handlar inte om HQ. HQ nämns bara en gång faktiskt. Jag vill bredda frågeställningen så att det inte ska handla om ett företag utan man ska se det ur ett större perspektiv hur tillsynen har sett ut under den här perioden.

Här kan ni läsa hela rapporten.