Försprång: Ett år

Detta har hänt:

I mars 2009 begärs Svenska valutagruppen i konkurs. Det visar sig snart att över 120 miljoner kronor är borta, pengar som kommer från ett par hundra svenska kunder. Många gånger är det pensionärer och småföretagare som lockats att satsa sina sparpengar.

Enligt bolagets beskrivning har kundernas pengar använts till att köpa guld som sedan lånats ut mot ränta till en samarbetspartner i England.

Det handlar om ett brevlådeföretag utan historik och ett låneavtal helt utan säkerheter.

Den synliga huvudpersonen i Svenska Valutagruppen, Alfonso Granlund, påstår att det inte fanns skäl att misstro motparten och han lämnade själv in en polisanmälan i samband med konkursen.

Därefter går det nästan ett år. Konkursförvaltaren kan inte hitta några pengar. Åklagare på Ekobrottsmyndigheten utreder skatte- och bokföringsbrott (ingen person har delgivits misstanke om brott).

Frågan om någon utreder bedrägeri- eller förskingring i samband med Svenska Valutagruppens krasch besvaras med att frågan ligger hos flera olika åklagare. Utåt märks inga synliga utredningsåtgärder.

Skatteverket anser däremot att Alfonso Granlund har tillgodogjort sig stora delar av det insatta kapitalet. Det leder dock inte till några omedelbara utredningsåtgärder.

Så kommer vi till februari 2010.

I förra veckan meddelar Justitieombudsmannen resultatet av sin granskning av Stockholmspolisens hantering av anmälda bedrägier. JO beskriver en bedrövlig situation:

”Resultatet av den nu gjorda granskningen är det mest nedslående vad gäller bristerna i polisens brottsutredande verksamhet som jag har kommit i kontakt med under mina sex år som chefsjustitieombudsman.”

Bara någon dag senare lottas Svenska Valutagruppen-utredningen på en ny åklagare och i måndags, mindre än en vecka efter JO-kritiken grips Alfonso Granlund av länskriminalens investeringsbedrägerigrupp.

Brottsmisstanken gäller grov förskingring.

Man kan inte undkomma tanken att polis och åklagare har behov av att visa handlingskraft efter JO:s svidande kritik.

Men gripandet avslöjar på nytt de brottsutredande myndigheternas schabbel. För om det finns fog för att misstänka Alfonso Granlund för brott i februari 2010 så borde den misstanken ha varit lika stor våren 2009.

Alfonso Granlund har knappast heller varit ensam om att driva verksamheten, eller genomföra guldkuppen. Några andra gripanden är dock inte kända.

Slutsatsen kan bara bli att polis och åklagare har bjudit de inblandade på ett års försprång att sopa igen spår och gömma undan pengarna.

Det hade aldrig hänt om de hämtat guldet med helikopter och automatvapen.