Filmfestivalens vd förberedd på panik

Allt kan hända på Göteborgs internationella filmfestival. Åsa Larsson är vd och håller huvudet kallt.

Det är typisk gråregnig decemberdag i Göteborg. Bakom det ödelagda Järntorget, närmare hamnen råder full aktivitet i filmfestivalens korridorer.

Om några veckor börjar Nordens största filmfestival, som drar över 125.000 besökare under sina tio dagar, samt 1.8000 branschfolk.

Under året arbetar åtta personer här, nu är de fyrtio och snart kommer ytterligare 300 volontärer.

Åsa Larsson, 34, är vd för andra året i rad.

Hon verkar lugn.

– Det är ingen idé att stressa när man inte behöver. Man får hoppas på det bästa och förutse det värsta. Det kommer panikgrejer och då måste energin räcka till.

Panik uppstår till exempel när gästernas fruar bryter fötterna, en argentinsk regissör får utslag över hela kroppen, regissörer eller filmer bara försvinner och – vem vet – det blir snökaos eller strejk på Landvetter.

Programmeringen är klar
och snart ska filmkatalogen gå i tryck.

Att få varje film till att dra så mycket publik som möjligt är ingen enkel uppgift.

– Vi har siffror på vilka filmer som gick bra förra året. Men eftersom alla filmer som visas är Sverigepremiärer och alla svenska filmer är världspremiärer så är programläggningen alltid en fråga om lika delar kunskap och fingertoppskänsla.

Fast den största utmaningen är urvalet.

– Om vi inte väljer rätt filmer som folk vill se har vi fel från början.

Meningen är att festivalen ska rikta sig lika mycket till branschen som till vanliga dödliga filmfantaster.

– Man får inte underskatta kringarrangemangen. Många från branschen väljer ju att lägga en vecka här för att det finns många tillfällen att umgås och träffa kolleger. Precis som att knyta kontakter på en operapremiär skapas nya nätverk på invigningsfesten när hela Nordens filmbransch samlas.

Under festivalen arbetar Åsa Larsson dygnet runt – bokstavligen.

– Första året räknade jag timmar. Det skulle jag aldrig ha gjort. Bara i januari hade jag 172 timmars övertid. Det går ju bara korta perioder.

Mycket vatten, C-vitamin och ingen alkohol gör att hon kan hålla ångan uppe.

– Det går bra. Just då är jag helt hög på adrenalin och jag är så van vid det. Vet ju att jag varje år kommer ut på andra sidan.

Åsa Larsson har arbetat med filmfestivalen sedan 1994 och klättrat uppåt i organisationen. Flera gånger har tröttnat och tänkt att hon inte orkar ett år till.

– Man glömmer av det slitiga eftersom det är så tillfredsställande. De dagar jag arbetar som hårdast ser jag resultatet av ett års slit. Det är ju det bästa man kan göra.

Hur tror du att din roll som vd skiljer sig från andra vdposter?

– Jag är nog mer i verksamheten. Alltså jag har ingen sekreterare. Jag sköter portomaskinen. Jag fixar faxen. Men det beror väl på organisationens storlek.

Åsa Larsson vill gärna vara vd i åtminstone fem år.

Hon kämpar för att få ett bättre helikopterperspektiv och bättre framförhållning så att man kan jobba med åtminstone två års framförhållning.

– Jag har jättebra folk omkring mig som sköter sina avdelningar vilket innebär att jag kan blicka lite längre fram. Alla som söker sig hit har ett gemensamt intresse och många kommer tillbaka. Det finns en stor grupp som känner mycket för festivalen.

Vad har du lärt dig sen förra året?

– I år är första gången jag gör på mitt sätt. Jag känner större trygghet i beslutsfattandet. Jag vågar nog mer i år.