Färre skiljeförfaranden i SCC

De senaste åren uppvisar en nedåtgående trend för antal skiljeförfaranden som utspelar sig vid Stockholm Handelskammares skiljedomsinstitut.

Det är särskilt de ”svenska” skiljeförfarandena som blivit färre och för första gången sedan år 2007 översteg antalet internationella skiljeförfaranden antalet svenska mål.

Hans Bagner är en veteran inom skiljeförfaranden, som numera är verksam hos MAQS:

– Konkurrensen har ökat. Det är många som vill vara med och dela på kakan, säger han och hänvisar till Londons skiljedomsinstitut, London Court of International Arbitration (LCIA).

– Jag tror att LCIA kan ha tagit en del mål som annars skulle legat i Stockholm, möjligen också ICC i Paris.

Typiska Stockholmmål är öst-väst tvister, det vill säga konflikter där ena parten kommer från något land som ingick i Sovjetunionen, eller från Kina.

Kontrakt i forna Sovjet hade ofta en standardklausul som föreskrev att om en konflikt uppstod mellan parterna så skulle den avgöras genom ett skiljedomsförfarande vid Stockholm Handelskammares Skiljedomsinstitut.

– Det kan finnas en tendens hos dessa länder att man vill pröva något annat, säger Hans Bagner som även betonar vikten av den infrastruktur och allmänna service som finns i staden där tvisten ska avgöras.

Han har själv fått mål från LCIA i London som är klassiska Stockholm-mål, något som var mycket ovanligt för fem, sex år sedan.

– Min personliga uppfattning är att de östeuropeiska parter som nu vill pröva något annat, kommer att ångra sig när de upplever hur en tvist hanteras i London jämfört med i Stockholm; mycket mer omständliga rättstraditioner som borde kännas främmande för parter från Östeuropa.

Hans Bagner har verkat och bott i London i 25 år och har en juristutbildning från USA. Trots detta känner han sig mer bekväm med det skandinaviska sättet att driva skiljeprocesser.

– Det känns mer direkt, effektivt och snabbare för klienterna.

Advokat Johannes Lundblad, är före detta styrelseledamot i YAS, Young Arbitrators Stockholm. Han poängterar att trots lågkonjunkturen har antalet skiljeförfaranden inte ökat, utan tvärtom.

– Det kan ha flera orsaker. En uppenbar är lågkonjunkturen, det är dyrt att tvista. En annan att parter inte längre lägger lika stor vikt vid att Sverige är ett neutralt land och därför ett av få alternativ för tvister mellan öst och väst, säger Lundblad som menar att det är ett oundvikligt resultat av den ökade globaliseringen.

– En annan orsak är att de jurister som faktiskt skriver skiljeavtalen hellre använder exempelvis engelsk rätt på sina avtal och LCIA:s regler som tvistlösningsinstrument.

Till exempel utbildar sig många jurister från östeuropa i England och får därför ett mer naturligt förhållande till den engelska rättsordningen.

– Det handlar alltså om en attitydförändring där kunskapen om framför allt svensk rätt, svenska ombud och SCC dessvärre är dålig.

Stockholm är ju inte en metropol i klass med London eller Paris, finns det något man kan göra för att få tillbaka fler tvister?

– För det första ska man komma ihåg att SCC:s framgångar är monumentala. Ulf Franke gjorde ett bra jobb i sin ambition att bygga upp SCC och marknadsföra Sverige. Nu har Anette Magnusson tagit över. Hon gör också ett utmärkt jobb men det är nog svårare idag eftersom det inte bara handlar om att marknadsföra SCC utan även Sverige och svensk rätt.

Linn Bergman, tidigare biträdande generalsekreterare på SCC, numera doktorand vid Stockholm Universitet, antar att statistiken redovisar en slags normalisering.

– Och kanske ett tecken på att företagen har lite bättre möjligheter att fullfölja sina avtal och har större tillförsikt. Ekonomin håller ju på att stabiliseras och det påverkar antalet nya mål. De internationella målen är mindre konjunkturkänsliga, det såg vi också i samband med krisen 2009.

Annette Magnusson är generalsekreterare för Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut. Hon tror att minskade antal tvister är helt naturligt.

– Det tar tre, fyra år efter det att avtalen sluts till att det kan bli en tvist och tittar man tillbaka till den tiden så kan man se att det var väldigt stilla på transaktionsmarknaden då, vilket avspeglar sig i antal mål.

Hon håller inte med om teorin att de klassiska metropolerna utkonkurrerar Stockholm:

– Det är inget nollsummespel. Om vi ser hur det ser ut hos oss idag ligger vi 20 procent över jämfört med samma period i fjol. Man måste ha lite längre perspektiv.