Executive Health: Klinik för rika hypokondriker

– Nyttan är tveksam och verksamheten riskerar leda till betydande extrakostnader för samhället, säger en professor i tumörbiologi.

Ett spontant intryck efter att ha hälsat på hos kliniken Executive Health, EH, är att deras kunder är kroppsfixerade och hälsomedvetna friska män som tror att det går att köpa sig hälsa, precis som det går att köpa sig bil, båt eller villa.

Hittills har också EH:s tjänster köpts av mestadels friska män som presterat bättre än genomsnittet på hjärttestet (EKG när kunden cyklar på testcykel).

Kanske är det framtidens sjukvård som vi ser med EH? Kunderna lägger själva ut drygt 30.000 kronor för en ordentlig medicinsk genomlysning av kroppen.

Det är positivt att de tar pengarna ur egen ficka. Så länge de bara gör undersökningen så kostar de inte samhället något.

Men frågan är: Vad får de för pengarna? Hypokondrikern kanske får några lugna nätter men går hälsa överhuvudtaget att köpa?

En sak är säker: Kunden bör ha tagit sin liv- eller sjukförsäkring innan denne testar sig hos EH.

Visar undersökningen att kunden till exempel har en aneurysm (en missbildning i ett kärl) i hjärnan är det osäkert om han överhuvudtaget kan teckna en försäkring. Den lär i alla fall inte bli billigare.

EH är ett riktigt familjeföretag. Docent Ulf Lillkrona, tidigare chef för ortopeden på Danderyds sjukhus, driver kliniken. Hans hustru Ulla Lillkrona är vd.

En av initiativtagarna till EH är deras son Jon Jonsson. Han har finanssajten ”finansblogg.com” och arbetade tidigare hos bland andra Carnegie och Goldman Sachs.

Läkaren Anders Hansen, 35 år, är styrelseledamot. Han är också frilansjournalist som fångar upp de senaste medicinska rönen i Läkartidningen.

Han berättar att idén med exklusiva hälsoundersökningar kommer från USA. Där finns ett antal olika institut som testar förmögna personers hälsa. Det är inte ovanligt att stora delar av ledningsgruppen i utländska företag genomgår en likadan hälsoundersökning som den EH erbjuder.

Vad har då de 300 kunder som hittills besökt EH fått för sina 30.000 kronor?

De får en grundlig undersökning på drygt fem timmar i en och samma lokal centralt i Stockholm. De får en doktor som har tid att lyssna på dem och som de kan rådfråga under en treårsperiod; de utvärderar sina risker för hjärt-och kärlsjukdomar men framförallt för cancersjukdomar.

Syftet är att hitta tecken på sjukdom innan denna brutit ut på allvar och när det fortfarande går att åtgärda den.

Hittar EH något allvarligt, till exempel en förträngning i halspulsådern, remitteras kunden till kärlkirurgen, vanligtvis på Karolinska, och där bestämmer de om ett ingrepp ska göras – eller inte göras.

Fördelen är att EH-undersökningen kommer i ett paket. Kunden behöver varken fundera på vad han borde granska, vad han de facto är berättigad till gratis eller om det är vetenskapligt bevisat och han behöver inte ställa sig i någon kö för att få en undersökning.

Men även landstingen erbjuder screening. Det kan vara intressant att göra en jämförelse med vilka prover landstingen erbjuder fritt –
och som kan användas för att på ett tidigt stadium upptäcka en sjukdom.

Till exempel erbjuder de i dag familjer med ökad risk för cancer genetisk vägledning och preventionsprogram hos cancerrådgivningen vid samtliga universitetssjukhus. Däremot erbjuder inte landstingen en toppmodern magnetkamera à drygt 10 Mkr för att testa till synes helt friska personer utan några symptom för cancer eller annat.

Enligt Hansen är den omfattande magnetkameraundersökningen unik. Kunden tillbringar nästan två timmar i ett magnetiskt rör.

En bekant som prövat tyckte att ”det kändes genuint bra att få hela kroppen scannad”. Det som är bra är dels att det är en ny magnetkamera av märket Philips Achieva på 1,5 tesla vilket innebär att upplösningen är tillräcklig för att upptäcka detaljer om 0,1 millimeter, dels att det just är en magnetkamera som inte utsätter kunden för onödig strålning.

På de stora sjukhusen i Sverige finns dock cirka 140 magnetkameror av just denna typ.

Det som är mindre bra är att det är en och samma röntgenläkare, Staffan Bremmer, som granskar samtliga delar av kroppen: Hjärna, bröstkorg, buk och kärl. Kanske hade en specialist inom varje område, som på ett universitetssjukhus, varit på sin plats.

Och på universitetssjukhus dubbelgranskar två läkare bilderna från magnetkameran. Staffan Bremmer är specialiserad på tarmar men han har lång erfarenhet av undersökningar av hela kroppen med magnetkamera.

Att hitta en defekt är inte svårt.

Det svåra är att identifiera vad det är. Men generellt sätt kan flera normalfall se konstiga ut i en magnetkamera och leda till att de måste utredas och det kan i sin tur leda till onödiga undersökningar och åtgärder med risker och komplikationer.

Kundens bilder skickas vid behov vidare från EH för granskning på lämpligt sjukhus beroende på om kunden har en privatförsäkring eller inte. En fråga är vad som händer om EH upptäcker en aneurysm i hjärnan.

Troligen blir kunden orolig och kan inte släppa tanken på att han är allvarligt sjuk. Med största sannolikhet går det inte att göra något åt den.

Det bör finnas en hel del etiska spörsmål när man gör dessa undersökningar: Vad berätta och vad inte berätta för kunden?

Hansen säger att de bara ska berätta om sådant som går att åtgärda. Han är tveksam till om EH ska berätta om kundens hjärna uppvisar tecken på begynnande Alzheimer eller risk för – det går inte att kurera Alzheimer. Därför letar inte EH efter tecken på Alzheimer utan fokuserar på det som är behandlingsbart.

Sedan finns det ytterligare en svårighet. Ta till exempel lungcancer. Screenas rökare eller före detta rökare med en datortomografi eller konventionell röntgen kan 25–60 procent av dessa visa abnorma förändringar i lungan. Det kan till exempel vara ärrbildning som inte är cancer.

Det kan vara mindre tumörer som aldrig blir livshotande. Men på grund av tidig screening kommer kunden kanske att ta onödiga biopsier, genomgå kirurgiska ingrepp och eventuellt även onödiga behandlingar för cancer.

Samma problem borde uppstå vid en magnetkameraundersökning av lungorna. Magnetkamera som screeningmetod är så pass ny att det inte finns tillräckligt med vetenskapliga studier för att bedöma detta.

Så här säger överläkare Gunnar Hillerdal på lungkliniken på Karolinska Universitetsjukhuset om screening:

– Jag tror det är mycket bra att man lyfter fram andra sidan av screeningar, nämligen deras risker och de etiska problemen. Till exempel en operation av prostatacancer på grund av screening: Den räddar sannolikt livet på en av tio, de övriga nio skulle dö av andra orsaker (med sin cancer utan symptom och inte av sin cancer), detta till priset av att fem av dem blir impotenta för resten av livet och ett par får urinläckage… Är det värt det?

Enligt Hansen på EH visar statistik från andra liknande amerikanska kliniker att vid en screening har 3–4 procent av kunderna en livshotande sjukdom. Det stämmer med vad EH funnit.

Det är bra att undersöka om det finns bråck på stora kroppspulsådern. Det kan dock vara värt att påpeka att det redan görs gratis på några landsting.

Hansen berättar att i enlighet med statistiken hittar EH också hos cirka 30 procent av kunderna något som måste behandlas. Det kan vara höga blodfetter, högt blodtryck, struma eller diabetes. För detta tar EH 50 olika blodprover.

Det är utan tvekan bra att upptäcka om kunden har dessa tillstånd. Men går det inte att få den undersökningen för en betydligt billigare penning av företagshälsovården eller vårdcentralen?

Vid magnetkameraundersökning av bröstkorgen tittar läkaren på hjärtat och på lungorna. Hur stor är möjligheten att upptäcka lungcancer vid en sådan undersökning och hur ofta måste den göras? Varför tittar man på lungorna om personen inte hostar, har KOL eller röker? Och är det inte så rent statistiskt att ju mer man undersöker desto mer hittar man. Var går gränsen för vad som är rationellt och etiskt? Hansen rekommenderar fyra år mellan undersökningarna efter 50 fyllda men han berättar att många kunder vill återkomma varje år.

Frågan är: Varför inte i samband med varje kvartalsrapport?

Det som kliniken inte kan behandla remitteras vidare. Hansen säger att patienten då redan är ”färdigutredd” och får det att låta som en fördel för landstinget. Det är möjligt att det är det.

Men det riskerar att bli ett problem om flera friska kunder med diffusa symptom ska remitteras från olika svenska och utländska hälsoinstitut för att ytterligare fingranskas i den allmänna vården. Då tar de resurser från dem som är sjuka. Det naturliga vore kanske om kliniker som EH också tog ett helhetsansvar för de påföljande undersökningarna och eventuella ingrepp.

Kunden återkommer en vecka efter undersökningen och talar med läkaren. Kunderna, som jag talat med, uppskattar det vänliga, stressfria och proffsiga bemötandet. EH tar max fem kunder per dag. Läkare hos EH är bland andra Lars Erik Strandberg . Han är kardiolog, tidigare verksamhetschef i Norrtälje. Han är alltid är med vid EKG-provet.

Anders Melcher, klinisk fysiolog, också han en erfaren läkare, är den som med ultraljud kollar hjärtat och halspulsåldern. Expertis på området säger dock att det fortfarande saknas instrument för att hitta en hjärtinfarkt i förväg.

Några av kunderna jag talat med upplever att de fått en biljett på att de är friska och de känner sig därmed lyckligare.

Men frågan återstår:

Kan du göra den här undersökningen och vara säker på att du är helt frisk?

Svaret är givetvis nej. Du kan ändå ha ett plack som sitter i en mindre åder och som brister. Du kan ändå få en hjärtinfarkt nästa vecka. Du kan ha en aggressiv tumör som växer på några månader. Med EH:s undersökning kan du möjligtvis upptäcka stora plack på hals- och kroppspulsådern. Du kan också upptäcka om du har en större tumör på tarmarna.

Om du är orolig för din hälsa blir du lugnare. Du träffar affärsinriktade läkare som kanske arbetat 30 år i landstinget, har stor erfarenhet och vill göra något annat. Frågan är om du träffar de mest kompetenta läkarna. Det är möjligt att de bästa läkarna vill ta hand om verkligt sjuka patienter, inte om helt friska kunder som jagar evigt liv.

Och det finns bättre sätt för läkaren att använda sin medicinska kompetens än att kolla män utan symptom. Det ger mer utväxling för hälsan om läkarna ägnar sig åt rökavvänjning för rökare, viktminskning hos överviktiga, ta hand om verkligt sjuka, osv.

Och vilken cancertyp lönar det sig bäst att upptäcka tidigt enligt den statistik Hansen åberopar? Bröstcancer. Finns det något sådant för kvinnor hos EH? Nej, inte än. Hittills har EH uppenbarligen mestadels inriktat sig på en köpstark kategori: Ungdomliga friska rika män som vill ha en second opinion om att de är hundraprocentigt friska. Men nu säger Hansen att från och med i höst ska EH börja undersöka bröst med magnetkamera.

– Det blir troligen en ganska betydande överdiagnostik generellt med magnetkamera. Det är redan ett problem idag, till exempel inom prostata hittar vi tumörer som inte kommer att ge några symptom. Många fler är diagnostiserade med prostatacancer än som kommer dö i den, säger Bengt Westermark, professor i tumörbiologi, och ordförande i forskningsnämnden på Cancerfonden.

–Jag tror denna typ av icke riktad diagnostik kommer att leda till överdiagnostik och kräva stora resurser från sjukvården. För bröstcancer vet vi inte om magnetkamera är bättre för tidig upptäckt än vanlig mammografi. Detta borde vara föremål för forskning innan magnetkameran används för screening.

–Ska man göra screening bör den vara initierad av ett sjukvårdsbehov. EH är en affärsverksamhet. Personligen skulle jag inte köpa en undersökning för 30.000 kronor. Detta är ett uppseglande problem i USA med överdiagnostik”, säger Bengt Westermark.

Margaret von Platen

frilansjournalist och författare

[email protected]