"En het fråga i finanssektorn"

Den 1 maj 2015 införs de omdebatterade bestämmelserna om sanktioner mot fysiska personer som innehar ledande positioner i banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag. Fyra experter inom området tycker till om det nya regelverket.

Vad sätter du för betyg på det nya regelverkat?

Peter Melbi, chef för styrelserekrytering på HR Committment:

– Det stora problemet är att en styrelseledamot i Närs Sparbank på Gotland kan råka ut för samma bötesbelopp som en ledamot i Deutsche Banks styrelse. Detta är orimligt med tanke på att ett haveri i Europas största bank (Deutsche) skulle få konsekvenser för den globala ekonomin till skillnad mot vad som händer om en liten lokal bank på Gotland skulle försvinna. När det gäller sanktioner mot banker och andra finansiella institut så finns regler om hur stora böterna får vara i förhållande till bankens storlek. Det är obegripligt att det inte finns sådana regler för sanktioner mot fysiker.

Cecilia Wennerholm, advokat på Apriori Advokatbyrå med bakgrund som jurist och regelanalytiker på Finansinspektionen:

– Min bestämda uppfattning är att reglerna om personliga sanktionsavgifter aldrig borde ha införts. Samtidigt är det på EU-nivå de hade behövt stoppas eftersom det är ett EU-regelverk som implementeras i Sverige. Reglerna motverkar det syfte de är satta att uppnå genom att de riskerar att skrämma iväg kompetenta och ansvarsmedvetna styrelseledamöter från de redan idag tidskrävande och oftast inte särskilt välavlönade uppdragen i finansiella företags styrelser. Det är självklart att det ska finnas regler om styrelseansvar vilket redan finns men de nya reglerna är både orimliga och otydliga. Ansvar är bra men det måste finnas rättssäkerhet kring hur det ska utkrävas.

Gabriella Johansson, senior manager på PwC med ansvar för regelverksfrågor inom bolagsstyrning i finansiella företag:

– Det är väldigt olyckligt att denna typ av regler införs i Sverige. Lagstiftaren hade dock ingen möjlighet att gå emot det tvingande regelverk som beslutas inom EU och har i möjligaste mån försökt att göra situationen så rättsäker som möjligt. Sanktionsavgiften är tänkt att vara avskräckande. Vi får hoppas att det stannar vid det syftet och att Finansinspektionen vid överträdelser av rörelsereglerna väljer att vidta andra åtgärder som är mer ändamålsenliga.

Catharina Lagerstam, styrelseproffs och finanskonsult:

– Anledningen är att regelverket inte alls styr som det är tänkt. Regelmakarna strävar efter att få styrelseledamöter som fokuserar på risk och ordning och reda. Reglementet säger att man vid bedömning av en sanktionsavgift skall fokusera på om någon ledamot har ett särskilt ansvar för de fel som eventuellt begåtts. De enda fel som omfattas av regelverket finns inom områdena risk och ordning och reda. Den ledamot som kommer hållas ansvarig blir därför den ledamot som har en specialkompetens inom området. Risken är därför stor, att sådana ledamöter som man egentligen önskar i styrelserna, slutar istället.

Vilka kan konsekvenserna bli när det gäller rekryteringen av nya ledamöter?

Peter Melbi:

– Vi har redan sett ett antal avhopp från bankstyrelser. Konsekvensen är självklart att det blir mer utmanande att hitta ledamöter som kan tillräckligt mycket om bankverksamhet och som fortfarande (efter den 1 maj) vill ställa upp men framförallt som FÅR, det vill säga som godkänns i Finansinspektionens tuffare ledningsprövning.

Cecilia Wennerholm:

– Flera risk- och regelverksspecialiserade personer kan komma att följa Catharina Lagerstams exempel och söka sig bort från styrelsearbete i finansiella företag. Särskilt svårt kan det bli för sådana bolag som behöver denna kompetens allra mest – exempelvis bolag i stark tillväxt, med mer riskfylld verksamhet, kort historik eller som tidigare har fått kritik från FI i någon form. Jag tror generellt sett att det blir svårare att attrahera kompetenta personer till uppdrag som sådana oberoende ledamöter som krävs enligt flera finansiella regelverk.

Gabriella Johansson:

– Det här är absolut något som kommer att påverka möjligheten att hitta lämpliga personer till styrelserna, åtminstone på kort sikt. Regleringen medför sannolikt även att yngre personer och personer som arbetar operationellt i finanssektorn har mer att förlora om en sanktionsavgift skulle utdömas, jämfört med en person som är i slutet av sin yrkeskarriär. Det finns således en uppenbar risk att styrelseledamöternas bakgrund och kompetens bli mer likriktade. En kanske ännu större konsekvens är att styrelseledamöter i högre utsträckning börjar reservera sig mot olika beslut eller till och med hoppar av sitt uppdrag när olika knivigheter uppstår i företaget. I ett sådant skede försvåras också möjligheterna att rekrytera nya ledamöter.

Catharina Lagerstam:

– Riskaverta ledamöter, och sådana som har en specialistkompetens inom risk respektive ordning och reda, kommer i högre utsträckning att tacka nej. Det finns en överhängande risk att styrelserna får mer riskvilliga ledamöter.

Finns det något sätt för ledamöterna att försäkra bort risken?

Peter Melbi:

– Lagstiftarens intention är få ledamöterna att bli mer uppmärksamma, mer engagerade och hela tiden uppdaterade på nya regelverk. En försäkring skulle i viss utsträckning ta bort en del av detta varför det inte kommer att finnas någon möjlighet att försäkra bort den här personliga risken.

Cecilia Wennerholm:

– Av förklarliga skäl en het fråga i finanssektorn nu. Det låter orimligt att en administrativ myndighet skulle kunna förbjuda den typ av kontraktuella överenskommelser som olika typer av försäkringslösningar utgör. Tittar man på traditionella ansvarsförsäkringar så är det ju dock lite svårt att tänka sig ett försäkringsbolag som skulle kunna tänka sig att meddela en försäkring som täcker ”grov vårdslöshet” och ”uppsåt”…

Gabriella Johansson:

– Eftersom sanktioner endast får riktas mot personer som agerat uppsåtligt eller grovt oaktsamt, är det svårt att se att risken skulle kunna försäkras bort. Myndigheters sanktionsavgifter är snarlika straffrättliga böter och det är inte möjligt att försäkra sig mot sådant som strider mot lag.

Catharina Lagerstam:

– Nej.

Vad kan bolagen göra för att locka en kompetent styrelse?

Peter Melbi:

– Arvoden började höjas redan för ett år sedan när det ursprungliga förslaget (avseende personliga sanktioner) diskuterades. Det är fortfarande, om vi bortser från storbankerna, mycket låg timersättning för styrelseuppdrag i den finansiella sektorn. Det hänger bland annat samman med att styrelseledamöterna hela tiden måste utbilda sig för att följa med i den strida ström av nya lagar och regler som kommer, inte minst från EU. Just utbildning, och högre arvoden, är kanske det enda som möjligtvis kan locka eftersom de som väljer att sitta kvar, eller kandidera till styrelsearbete, naturligtvis måste vara extremt intresserade av att hänga med i den snabba förändringsprocessen.

Cecilia Wennerholm:

– Bra fråga. Jag har svårt att se att nivån på styrelsearvodena kommer att justeras i någon större utsträckning. Hur ska en ny arvodesnivå för övrigt någonsin kunna ”matcha” en risk att få betala 45 miljoner kronor ur egen ficka i sanktionsavgift? Arvodena bör visserligen höjas ändå med hänsyn till de senaste årens förändrade förväntansbild på styrelsernas aktiva involvering i den operativa verksamheten. Ansvaret har i praktiken funnits hela tiden men kraven på hur det uppfylls har blivit mer och mer detaljerade och uppdragen därigenom mer tidskrävande.

Gabriella Johansson:

– Höjda arvoden är ett sätt, speciellt eftersom Sverige i ett internationellt perspektiv har låga styrelsearvoden. Ett annat sätt är olika former av avtal mellan ledamoten och företaget, fattade av bolagstämman, och som innebär att företaget ersätter styrelseledamoten för betald sanktionsavgift så länge ledamoten inte haft uppsåt att skada företaget. Handelsbanken var inne på detta för något år sedan, men backade efter påtryckningar från Finansinspektionen.

Catharina Lagerstam:

– Det hjälper inte att höja arvodena. Om man riskerar en böter på 50 miljoner kronor, spelar det inte någon roll om man får ut 100.000 kronor eller 250.000 kronor efter skatt. Om det tar 500 år eller 200 år att tjäna in pengarna, är relativt ointressant, även om pensionsåldern höjs. För att locka en kompetent styrelse, får man välja ledamöter som antingen är mycket rika och kan ta risken, alternativt sådana som kan skriva över sina tillgångar på familjen om det skulle gå galet.

Hur kommer de nya reglerna förändra styrelsernas arbete?

Peter Melbi:

– Till att börja med märker vi redan nu att nya ledamöter på ett helt annat sätt vill göra sin egen bedömning av risknivån i det aktuella institutet. Man nöjer sin inte med att bara träffa ordförande och vd utan vill också läsa revisions- och granskningsrapporter, träffa revisorerna och medarbetare inom risk och compliance och gärna några av de andra ledamöterna i styrelsen. När det gäller styrelsens arbete har det blivit tydligare under de senaste åren att inläsningen av styrelsematerial inför möten tar allt längre tid och kräver en helt annan kunskapsnivå än tidigare. Dessvärre har inte alla ledamöter förstått och tagit till sig den här förändringen vilket gör att alltför många inte förstår vilka risker man utsätter banken och sig själv för genom att inte vara tillräckligt påläst.

Cecilia Wennerholm:

– Styrelsearbetet i finansiella företag har förändrats på många sätt under senare år och flera av förändringarna har varit sunda enligt min uppfattning. Inom en snar framtid lär det dock behövas en särskild ”controller” som hanterar själva verksamheten inom styrelsen med hänsyn till alla de detaljerade regler som införs om hur styrelserna ska tillsättas, arbeta, kompetensutvecklas och utvärderas. En sorts avancerad styrelsesekreterare alltså. Fler kontrollinstanser än vad som finns idag går nog däremot knappast att uppfinna! Det blir istället avgörande för styrelserna att säkerställa att de befintliga kontrollinstanserna fungerar ändamålsenligt. Dessa kan inte längre bara arbeta reaktivt utan måste kunna erbjuda ett effektivt stöd till verksamheten i den komplexa regelverksdjungel som bolagen och inte minst styrelserna måste kunna orientera sig i idag.

Gabriella Johansson:

– Förmodligen blir ledamöterna tvungna att ägna än mer tid åt regelfrågor, vilket sker på bekostnad av strategiarbetet. Arbetet kommer också bli mer betungande för att utesluta risken att företaget och ledamöterna själva drabbas av sanktioner.

Catharina Lagerstam:

– Även utan de nya reglerna arbetar styrelserna ytterst seriöst med att följa alla regler och skapa ordentlig ordning och reda. De flesta vill ju faktiskt vara skickliga och goda företag. Det fåtal företag som har som affärsidé att missköta sig och lura omgivningen, de kommer man inte åt i alla fall på detta sätt.