"Effektiv Obol-utredning"

I höstas beslöt Ekobrottsmyndigheten att lägga ner förundersökningen mot huvudmännen bakom Obol efter fyra års arbete.

Beslutet har rört upp starka känslor hos flera investerare som redan på förhand anmält EBM till Justitieombudsmannen (JO). De menar att EBM:s utredning tagit alldeles för lång tid med följden att ”spåren efter pengarna kallnat”.

Dessutom, hävdar anmälarna, borde EBM ha vänt sig till Kanada för att få tillstånd att ta del av kontoutdrag från konton som huvudmännen ska ha placerat deras pengar i.

EBM:s ledning i form av generaldirektör Eva Fröjelin och chefsåklagare Kent Madstedt har nu svarat på kritiken i en inlaga till JO.

Av den framgår att första anmälan om bedrägeri kom in 2006. När fler anmälningar droppade in påbörjades en förundersökning mot huvudmännen Jan Saradlic och Bo Johansson om grovt bokföringsbrott. Förundersökningen växte och omfattade snart även förskingring, vad gäller Jan Saradlic tillkom skattebrott som numera är den enda kvarstående brottsmisstanken.

I svaret till JO redovisar EBM att förhör gjorts med 15 personer vilka ibland representerat fler investerare i Obol. Förhör med vittnen och en beslagtagen server har gett mer information. Men det har varit svårt att få tag på företrädarna för bolaget. Medan det gick att delge Bo Johansson på ambassaden i Bryssel har man via advokat och polis försökt att delge Jan Saradlic, i både Kanada och Örebro, utan framgång.

Att man misslyckades med detta utgör en huvudorsak till att inget åtal väcktes. Eftersom Jan Saradlic och Bo Johansson misstänktes ha begått de aktuella gärningarna tillsammans skulle det inte vara möjligt att väcka åtal mot bara Johansson och genomföra en rättegång med honom som ensam tilltalad, skriver EBM.

EBM pekar även på andra problem för utredarna. Flera Obol-investerare har inte velat ställa upp i utredningen. Att det återstår investerare att förhöra har försvårat granskningen av hur Obol har hanterat insatta medel.

Det har enligt EBM varit svårt att ”bringa klarhet i samband mellan investerarnas inbetalningar, vad de förespeglades vad deras investeringar skulle resultera i, hur de investerade medlen har använts, vilka tillgångar som medlen har omvandlats till och värdet av dessa samt om eller i vilken omfattning spekulatinsförluster uppstått.”

Att det saknas skriftliga avtal mellan investerare och mottagare samt bokföring från verksamheten medför, enligt EBM, att utredningen ”måste betecknas som mycket komplicerad”.

Vad det gäller kritiken att man borde fått ut handlingar från konton i Kanada har flera försök gjorts men man fick inte ta del av all efterfrågad information, enligt utslag från bland annat Kanadas justitiedepartement.

Slutsatsen, enligt EBM, är att utredningen trots den utdragna processen skötts effektivt:

”Med hänsyn till omfattningen av utredningsåtgärderna, att det varit fråga om ett flertal ansökningar om internationell rättslig hjälp och utredningens komplexitet måste utredningsarbetet anses ha bedrivits effektivt.”