De första radioentreprenörerna

”Andra halvåret 1961 är Radio Nords lyckligaste tid. Stationen blir ständigt bättre, och allt är fortfarande möjligt…” I boken ”Stick iväg Jack” skriver Jan Kotschack om den illegala radiostationen som hans far var chef för.

Säg det med ett leende… Jack anser att Melodiradions start är en stor seger för Radio Nord. Han har haft rätt hela tiden: det finns ett genuint behov av lättare underhållning i Sverige. Under några månader har även piratradion haft monopol – på populärmusiken. Nu är Melodiradion en tänkbar konkurrent, vilket innebär att Radio Nord måste bevisa att man har lyssnare.

Radio Nord beställer lyssnarundersökningar av både SIFO och IMU (Institutet för marknadsundersökningar). Grundfrågan är förstås hur många som lyssnar, men man vill också bryta ner i resultaten i underkategorier för de olika tiderna på dygnet.

När IMU undersöker radiolyssnandet i slutet av juni 1961 visar det sig att ovanligt många inte vill svara på frågorna. Uppenbarligen tror en del att det är förbjudet att lyssna på Radio Nord, eller åtminstone riskabelt att erkänna sina radiovanor för en okänd telefonintervjuare. Det kanske är någon form av statlig kontrollant som ringer. IMU gör ett experiment. Två slumpvis utvalda grupper lottas ut för telefonintervjuer. Inför den första är intervjuaren anonym, och säger bara att ”detta är en lyssnarundersökning”. Inför den andra gruppen redovisar man sin identitet: ”Detta är Radio Nords lyssnarundersökning”.

Skillnaderna i svarsprocent mellan de bägge grupperna är stor. Under vissa tider på dagen har den andra gruppen upp till 35 procent högre Radio Nordlyssning än den första.

Junisiffrorna från IMU är annars inte så helt imponerande, varken för Radio Nord eller Melodiradion. Under större delen av dagen ligger bägge kanalerna under tio procent (av det totala antalet hushåll) i radiolyssnande. Först när den populäre Larsan Sörenson tar över i Radio Nord efter klockan 15 – och ungdomarna kommit hem från skolan – börjar det kommersiella alternativet rycka ifrån till något sånär respektabla siffror.

När SIFO i juli undersöker radiolyssnandet är tendensen ännu mer tydlig. Tonåringarna gillar verkligen Radio Nord, och på lördagseftermiddagarna och kvällen vinner Radio Nord stort över Sveriges Radio. Jämförelserna stationerna emellan haltar en del eftersom Melodiradion inte är en egen kanal utan håller till i P2 från morgonen och fram till cirka klockan 17 och i P1 efter det ordinarie programmets slut cirka klockan 22. För att få en rättvis bild mäter därför SIFO från klockan 22.30 på lördagskvällen, då både Radio Nord och Melodiradion (i P1) är igång. Radio Nord tar hem en jordskredsseger i täckningsområdet. Klockan 23.00 har stationen 75 procent av radiolyssnarna.

På söndagsförmiddagarna är det någorlunda jämnt mellan Radio Nord, P1 och Melodiradion (i P2). Kanalerna har ungefär en tredjedel av lyssnarna var. Radio Nord kör ännu med klassisk musik av det lättare slaget på söndagsmorgnarna, en ganska konservativ linje. Man liknar helt enkelt under denna tid SR för mycket – och det märks i lyssnartalen.

Fyra månader senare har Radio Nord löst den knuten och startar programmet De tio, med de populäraste svenska skivorna. Framåt söndagseftermiddagarna drar dock Radio Nord ifrån. Klockan 16.00, med musik och sportnotiser, har man 52 procent av lyssnarna.

Som alltid med statistik finns en hel del reservationer. IMU mäter antalet Hushåll med radion påslagen och fördelar dessa mellan Radio Nord och Sveriges Radios sändningar. SIFO bryter ner det ytterligare i undergrupper, för att få koll på till exempel husmödrarnas eller tonåringarnas lyssnande. Det är svårt att utifrån dessa siffror komma fram till alldeles säkra slutsatser kring det totala radiolyssnandet i Radio Nords täckningsområde. En annan felkälla är att man inte kommer åt dem som lyssnar i bilen – eftersom telefonintervjuerna utgår ifrån vad som i ögonblicket är på radion i det aktuella hushållet.

Det viktiga är kanske att Radio Nord tar uppgiften att mäta publiken på allvar. En kommersiell radiostation måste givetvis kunna visa upp en väl definierad och undersökt målgrupp.

Andra halvåret 1961 är Radio Nords lyckligaste tid. Stationen blir ständigt bättre, och allt är fortfarande möjligt. Flickorna på kontoret på Kammakargatan har varje dag stora brevhögar att sortera, de populäraste artisterna – både svenska och utländska – kommer på besök och fotograferas utanför studiodörrarna,

Droppen packas och skickas fullastad med band och dagstidningar ut till Skå-Edeby flygplats för vidarebefordran till Bon Jour, tidningar av skilda slag gör reportage, Henry Fox hittar på den ena reklamjingeln efter den andra. Det är kort sagt en pionjärtid och åtminstone efteråt är alla som jobbar på stationen medvetna om att de fått vara med om något unikt.

Ett mått på stationens popularitet är den ständigt växande högen med poströster till programmet Topp 20. Framför allt är det förstås ungdomar som röstar, och de skaffar sig snabbt också idoler bland Radio Nords discjockeys. Skivpratarna Gert Landin, Larsan Sörenson, Lennart Atterling och Sten Hedman står i centrum för lyssnarnas välvilja. De får skriva autografer var helst de visar sig, och kan när de har tid också ta lönande extrajobb. Idolkort trycks upp som de signerar under sessioner flera gånger i veckan.

Gert och Larsan är de riktiga dj-stjärnorna på Radio Nord och har ett hektiskt schema med många program – och många extraknäck. De ”hinner” aldrig ens komma ut till Bon Jour. När tidningen Pop (namnet är ett tecken i tiden) gör reportage om Radio Nord är det de fyra stora bland discjockeys som presenteras.

Tidningen sponsrar även under en vecka topplistan Topp 20. Under programmet uppmanas alla intresserade att ringa ett visst nummer för att få ett gratis exemplar av tidningen. När ungdomarna kastar sig på telefonerna uppstår kaos på en av Stockholms telefonstationer. Alla nummer som börjar med siffrorna 21 slås ut under flera timmar.

I september 1961 summerar Bildjournalen hur sommaren har varit.

Det var skvalets sommar. Regn ute, schlager inne. Aldrig har det regnat så, aldrig har vi spisat så mycket. Bildjournalen har räknat samman sommarens alla Topp 20-listor till en. Tre månaders melodier samlade i en spännande rankinglista. Ni minns väl alla låtarna?

På den stora bilden i tidningen står den långe, lätt tunnhårige och glasögonprydde Gert Landin i en skivaffär, bredvid en tonårsflicka, och lyssnar på någon topplåt i en hörtelefon. Landin är 35 år, lyckligt gift och far till två små pojkar. Han är inte ens särskilt intresserad av popmusik. Ändå är han en tonårsidol i tiden.

Tack vare Radio Nord.

Copyright: Jan Kotschack och förlaget Premium Publishing